Christer Nygren: Blue Tango (Wahlströms 1996)
Nya problem för kriminalreportern Tommy Westfelt på 256 sidor. Det är inte bara för mycket alkohol och för lite pengar i hans liv. Genom att vara vänlig mot en misshandlad thailändsk kvinna på en restaurang drar han på sig den våldsamme pojkvännens ilska. Pojkvännen är Roy Gunnarsson, fanatisk beundrare av och otäckt porträttlik den numera döde artisten Roy Orbison.

På annat håll i staden är polismännen Olander och Kjerrman på jakt efter en annan kvinnomisshandlare. Det blir tumult och den misstänkte Viggo Axelson smiter, men först efter att han kommit över en polispistol. Snart slår sig Viggo och Roy ihop och bildar en brutal, dödlig duo, kapabla till vad som helst. Någonstans mellan de goda poliserna och de onda skurkarna finns Tommy Westfelt, trängd från båda håll.

Nygren skriver lättläst och med högt tempo i handlingen. Att Tommy inte nödvändigtvis är en laglydig medborgare känns bara fräscht och definitivt annorlunda.




Christer Nygren: Hello, Dolly (B. Wahlströms 1997)
Max Bergman har länge spanat i hemlighet på unga, attraktiva flickan Sara. Nu kan han inte hålla sig borta längre utan söker kontakt. Tyvärr är hans känslor inte besvarade och när Max nästa gång ser Sara är hon tillsammans med kriminalreportern Tommy Westfelt. I takt med att Tommys och Saras romans blir allt mer komplicerad tar sig Max Bergmans uppvaktning av Sara allt allvarligare former.

Max är förutom kriminell smygtittare även svarttaxiförare. När kunden Egil Beck inte vill betala spöar Max upp honom med ett däckjärn. Men Egil är inte den som förlåter så lätt. Nu är han ute efter att tacka Max för senast och den här gången har han med sig en skjutklar revolver...

Fullt upp för Tommy Westfelt och kriminalinspektören Arne Olander igen. Lägg till detta ös ytterligare komplikationer i form av fler tillfälliga förbindelser och kriminella element och du har en riktigt bra bok av Nygren igen. Om du läser och gillar polisromaner av Mankell, Edwardson och Nesser kan du hitta en till favorit i Christer Nygren. 256 sidor.




Christer Nygren: Marabou Beach (B. Wahlströms 1998)
Kriminalreporter Tommy Westfelt har ont om pengar och lämnar sin dyra bostadsrätt och flyr skulderna. Han bosätter sig i en gammal husvagn på en öde kommunal badstrand, en strand han skämtsamt kallar Marabou Beach - Malibu Beach är ju redan upptaget.

Där försöker han ta det lilla lugna, men lugnet varar inte länge. Trippelmörderskan Tina Samminen söker upp gamla bekantingen Tommy och med sig i bagaget har hon både peruker och pistol. Tiden i fängelse verkar inte ha fått henne att lugna ned sig och snart varvas intima stunder med Tommy med det ena kriminella dådet efter det andra. Snart finner sig Tommy vara medskyldig till mord och funderar noga på hur han skall kunna bli fri från både Tina och eventuella brottsmisstankar.

Samtidigt utreder Arne Olander ett mord på en gammal man. Snart pekar vissa saker på att grannen och ensamstående mamman Anita vet mer än man först haft anledning att misstänka. Ja, och 11-åriga dottern sitter på somliga kunskaper också. Men att få dessa båda att tala är inte det lättaste för Arne, som dessutom börjar känna sig attraherad av både mor och dotter.

Inte på något sätt sämre än de båda andra böcker jag läst av Nygren, (Comeback och Hello, Dolly) snarare tvärtom. En femte stjärna har aldrig varit närmre. 272 sidor.