Åsa Nilsonne: I det tysta (Forum 1992/2002)
I denna lilla bagatell till bok (240 sidor) är det unga polisen Monika Pedersen som fått ett vikariat vid kriminalpolisen. Hon blir inkopplad på fallet med den mördade kvinnan Hermine Gyldenklou och får jobba hårt på att finna ut vem hon egentligen var (ung läkare, forskare, laborant på mikrobiologen) och varför hon mördats.

Monika är inte så värst rutinerad utan springer mest runt och irriterar folk i Hermines omgivning. Höga professorer ler hånfullt åt Monikas tafatta försök att ställa rätt frågor, och somliga andra vill inget säga alls. Eller också finns det helt enkelt inget mystiskt att dölja, och inget intressant att säga om Hermine. Men mördad är hon likafullt, och sakta men säkert är det Monika som finner förövaren och själv är nära att stryka med.

Detta kunde kanske ha varit värt en trea i betyg om jag känt mig snäll, men då hade den varit rätt svag. Boken består av Monikas frågor och undersökningar och de är helt enkelt inte speciellt spännande. Tyvärr.




Åsa Nilsonne: Kyskhetsbältet (Forum 2000)
Eländes elände. I överflöd i denna bok. Polisinspektör Monika Pedersen i Stockholm lever ensam och kämpar med jobbet. Polisens resurser är verkligen begränsade, man hinner med hälften av det man borde göra på dubbla tiden det borde ta, typ. Kollegorna är stressade och utarbetade, journalisterna skriver om sådant polisen vill hålla hemligt. Folk ljuger, alla har hemligheter man inte vill yppa.

Lägg till det att Monikas nya kollega är en man med irakiskt påbrå och att både Monika och hennes chef helst sett att irakiern inte kommit till deras avdelning. Det är bäddat för samarbetsproblem. Här får de i alla fall sätta tänderna i ett mordfall. Den populära skådespelerskan Lottie Hagman har hittats med krossad skalle. Det är ett fall skildrat som ett långsamt framåtskridande polisarbete, med tilltagande spänning allt eftersom Monika närmar sig den skyldige mördaren... 303 sidor.




Åsa Nilsonne: Smärtbäraren (Forum 2002)
Det här är skrivet som en 155 sidors dagbok av och med unga Ada Zack. Ada har förmågan att gå in i andra människors kroppar och ta över deras problem. Det kan röra sig om smärta, rädsla, övervikt och mycket annat. Ada lever en tid i kroppen, tar över kroppens medvetande och ställer allt till rätta, t.ex. äter rätt, motionerar mer, låter bli att röka eller härdar ut under läkeprocesser. Sedan lämnar hon tillbaka oftast perfekta kroppar.

Den här gången har hon gått in i en till synes vanlig patient, en medelålders kvinna. Snart visar det sig att den här kvinnan är jagad av mördare och när allt blir för otäckt för Ada och hon vill lämna denna kvinnas kropp och återvända till sin egen, ja då är hon fast. Hon kan inte lämna den här kvinnans kropp när hon vill. Den övertagna kvinnans medvetande är för starkt och Ada tvingas alltså vara kvar i den skepnad som jagas av mördare!

Ja, det här är en kort berättelse, klart annorlunda och intressant så till vida att man blir nyfiken på vart det hela skall leda och hur det skall sluta. Funderingar kring t.ex. kroppsuppfattning och individens ansvar för sig själv och omgivningen är tankeväckande. I en för övrigt ganska otrolig bok känns slutet som väl tråkigt. En liten besvikelse är det dock och betyget två är inte långt borta, tycker jag. Tyvärr.