Jo Nesbö: Svartsjukemannen och andra berättelser (Albert Bonniers Förlag 2021)
(Sjalusimannen og andre fortellinger. 2021)
236 sidor på vilka sju olika sagor slåss om utrymmet, de flesta 20-30 sidor långa men någon endast 6 sidor och själva titelnovellen omfattande drygt 100. I tur och ordning heter de London, Svartsjukemannen, Kön, Sopor, Erkännandet, Odd, Örhänget.

London handlar om en flygresa över Atlanten där Maria vidtagit planer för att dö. Svartsjukemannen är grekisk polis från Aten som reser till en annan ö för att lösa ett försvinnande eller möjligt mord på en tysk turist. Den tyske brorsan sitter just nu i häktet redo att förhöras...

Kön är bokens kortaste bidrag och fokuserar på den unge mannen som bara vill köpa sitt snus och snabbt lämna den lilla 7-Eleven-butiken, ja han tränger sig i kön. Sopor handlar om två renhållningsarbetare som pratar relationer och Erkännandet blir en förgiftningshistoria. Odd är författaren som till slut får till sin allra bästa bok och Örhänget hittas mellan sätena i en taxi och väcker otrohetsmisstankar.

Det är god variation i sagorna men ärligt talat är de väldigt ojämna vad gäller att lyckas suga in mig i storyn och underhålla och överraska. Lite för många av dem blir i mitt tycke mest en axelryckning, ett jaså, jaha, var det inte mer. Det kan komma något slags knorr på slutet men det är som sagt inte alltid förknippat med en överraskning eller något wow! Jag tycker inledande London är bäst, och får dessutom upp förväntningarna på fortsättningen, men sen är det mycket transportsträcka eller sakta på väg utför. Tyvärr. Jag tyckte nog att detta blev en liten besvikelse, betygstrean för helheten går åt det svagare hållet.

Jo Nesbö: Råttön och andra berättelser (Albert Bonniers Förlag 2021)
(Rotteoya og andre fortellinger. 2021)
Råttön är bokens inledande berättelse och den längsta i samlingen, 122 sidor. Här har jorden drabbats av en otäck viruspandemi som slagit ut större delen av befolkningen och därmed också de flesta samhällsfunktionerna. Det är varje person för sig själv, det gäller att skydda det man har med alla medel.

I den här världen finns stenrike Colin Lowe som förbereder en flykt till sin egen privata ö och nu har han gett barndomskamraten Will möjlighet att följa med. Tyvärr har en riktig fnurra på tråden kommit emellan dem. Colins oregerlige tonårsson driver runt med sina polare och ställer till bråk. Nu har de maskerat sig och brutit sig in hemma hos Will. De våldför sig på kvinnorna i familjen och för bort dottern Amy. Will måste förstås få henne tillbaka och tänker tuffa till sig. Tyvärr är blod tjockare än vatten och Colin har ju resurser för att skydda sonen...

Härnäst följer Makulator på ca 40 sidor, en saga i vilken en forskare påstår sig ha hittat boten mot åldrande och kan göra folk i princip odödliga. Naturligtvis finns det folk som vill åt hans forskningsdata och först kräver informationen och sedan hotar honom. Kanske måste han använda makulatorn för något slags minnesradering, kanske har han inte funnit boten? Kanske är kuren behäftad med vissa biverkningar...?

Cikadorna följer på drygt 80 sidor och här finner vi kompisarna Peter och Martin som reser till Spanien och deltar i tjurrusningar, solar, badar, festar och blir förälskade i samma kvinna, den unga tjej som Martin räddar från att drunkna. In i storyn kommer också snack om huruvida tidsresor eller parallella världar existerar och som vi skall få se så kan det finnas flera exemplar av samma personer samtidigt...

Serum (ca 25 sidor) handlar om en dramatisk situation för far och son Abbott i vilken de hanterar giftormar och olika serum.

Svart springare börjar på sida 271 och löper fram till bokens slut på sida 328. Somligt handlar om schack men huvudpersoner är ett par berömda lönnmördare i Italien. Berättelsens huvudperson är Lukas som har ett yrke som psykolog som sin fasad utåt, utanför jobbet är han lönnmördarvärldens nummer två och utnyttjar ofta hypnos för att lyckas med sina uppdrag. Nu har dock stackars Lukas fått den allra främste mördaren efter sig. Greco har fått bra betalt för att ta livet av konkurrenten!

Överlag varierade och underhållande och spännande berättelser och där den avslutande twisten oftast fungerar fint, ger en bra knorr och vändning på äventyrets sista rader. Flera av sagorna utspelas i en framtid som målar upp en rätt mörk och dyster bild av tillvaron men som sagt, detta är spännande läsning. Boken Råttön är som helhet bättre än samlingen Svartsjukemannen som ju släppts samtidigt och innehåller fler av Nesbös noveller. Här är betyget 4 (av 5) riktigt, riktigt nära.

Jo Nesbö: Natthuset (Albert Bonniers Förlag 2024)
(Natthuset. 2023)
Nesbö är en bra författare och jag tar mig an Natthuset med högt ställda förväntningar. Av baksidestexten att döma skall detta vara en gastkramande roman som för tankarna till Stephen Kings klassiska skräckberättelser. Detta är dock vare sig gastkramande eller det minsta i stil som något från Stephen King. Detta är inte alls dåligt men det blev samtidigt inte heller vad jag trott och hoppats på och känner mig därför en anings besviken.

Det är jag får är en mycket lättläst, kort historia på 247 sidor. Ett par, kanske tre korta scener skulle jag väl ärligt kunna säga faktiskt känns lite som skräck, men kanske än mer som rätt udda, lite bisarra inslag, snudd på så skruvade att skräcken slår över i det absurda. Det blir inte så mycket skräck utan mer galenskap, kanske vanföreställningar nästan åt det komiska hållet. Ja, skräck eller inte, detta blir en klart annorlunda resa och sett till tre sinsemellan mycket olika delar uppskattar jag ändå väldigt mycket hur Nesbö knyter ihop helheten och förmår överraska. Det är tvära kast mellan de tre delarna, det blir en liten wow, vad hände här egentligen-effekt, men som helhet en skräckroman? Nej, faktiskt inte alls egentligen.

Unge föräldralöse Richard Elauved flyttar till lilla hålan Ballantyne för att bo med okända släktingar och trivs inte med vare sig ort eller skolan. Problemen hopar sig för honom när han ser en telefonkiosk, eller rättare sagt en telefonlur, käka upp hans kamrat 14-årige Tom. Det är såklart ingen som tror det allra minsta på honom och när det sedan inte finns minsta bevis vid telefonkiosken börjar folk titta än mer snett på Richard.

Strax därpå är det tjockisen Jack, Fatso kallad, som är hemma hos Richard och äter mat och väl uppe på Richards rum blir Fatso förvandlad till en insekt och flyger i väg ut genom fönstret och försvinner lika spårlöst han… Man kan väl säga att den händelsen inte heller gör saker och ting bättre för vår huvudperson. Den ende som något så när verkar tro på Richard är tuffa Karen, hans hemliga kärlek…

Richard måste nu söka efter en Imu Jonasson, omtalad person i trakten, orsak till en gammal skröna, och det sökandet leder till ett övergivet hus i skogen…

Sen tvingas Richard in på uppfostringsanstalt. Han skall få komma hem igen när han lärt sig sluta ljuga och är beredd att berätta sanningen om vad som verkligen hänt Tom och Jack…

Del två är det en Richard Hansen som berättar och då har det gått 15 år sen händelserna man just läst i del ett…Mardrömmen fortsätter. Eller börjar om. Eller? Del tre drar sen i gång på sida 215 och innebär alltså ännu en överraskning, den inledande sagan från kanske ett annat perspektiv… eller? Ja, vem vet egentligen? Är det drömmar eller verklighet? Sjukliga vanföreställningar eller rentav något drogutlöst?

Utan tvekan underhållande, annorlunda, lite knasig, lite gripande. Men ändå inte en skräckhistoria, nej inte i mitt tycke. Lite av en kortroman med tvära kast och ett par överraskande vändningar. En stark betygstrea kan jag gärna bjussa på.