Jo NesbÝ: Törst (Albert Bonniers Förlag 2017)
(TÝrst. 2017)

Oslopolisens team av snutar som jagar mördare leds av specialutredare Katrine Bratt. Från Kripos kommer Truls Berntsen in som ny medlem i gänget, så gör även grabben Anders Wyller, en rätt färsk snut. De båda bildar ett omaka par och den förstnämnde av dessa män är måhända fortfarande en korrumperad snut. Ja, Katrine är inte säker på om Truls är helt pålitlig, hade nog inte velat ha honom i sin grupp om hon fått välja, men vad göra när självaste polismästaren Bellman ger order? Ja, Bellman och Berntsen har ju ett förflutet ihop och tvingas numera mer eller mindre motvilligt hålla varandra om ryggen för att alla deras hemligheter inte skall komma fram.

Harry Hole drömmer mardrömmar om den mördare han inte lyckats få fast, mannen med demontatueringen, Valentin Gjertsen. Och nu är nog mördaren i farten igen. Någon tömmer kroppar på blod, verkar dricka det som en vampyr. Är det Gjertsen? En skrämmande bitanordning med järntänder ser hursomhelst ut att vara instrumentet som använts för att punktera halsar...

Jo, Valentin Gjertsen är i sanning med och mördar igen men än en gång lyckas Nesbö framgångsrikt lura både läsaren och Harry Hole och de andra brottsutredarna fram och tillbaka vad gäller den sanna hjärnan bakom dåden.

Som vanligt i Nesbös kriminalromaner är det mördare som skall fångas och snutar som intrigerar för egen vinning. De 585 sidorna är lättlästa och spännande, men efter den här utmärkta kriminalseriens förträffliga tionde del Polis är detta inte riktigt i samma klass. Bara nästan...