Guillaume Musso: Flickan från Brooklyn (Nona 2023)
(La fille de Brooklyn. 2016)
Raphaël planerar bröllop med sin älskade Anna men plötsligt får Raphaël nog av kärestans tystlåtenhet kring sin bakgrund och mer eller mindre kräver att hon skall berätta vad det nu är för hemlighet hon döljer. Hemligheter har dödat en tidigare relation och gjort Raphaël till ensamstående pappa. Han är nu av uppfattningen att man borde kunna prata om allt. Men Anna är inte riktigt där. Pressad som hon blir avslöjar hon motvilligt en bit av sin hemlighet och det verkar förstöra allt. Omedelbart försvinner den romantiska stämningen. En chockad och upprörd Raphaël stormar genast därifrån och när han senare kommer till sans och återvänder är Anna försvunnen.

Efter ett fruktlöst sökande på orten inser Raphaël att han måste ta sig till Paris, till Annas lägenhet. Men där är hon inte heller… Tillsammans med den gode kamraten Marc som också är en före detta polis finner de saker som väcker fler frågor men också ger nödvändiga uppslag för fortsatt sökande… Anna, flickan från Brooklyn, är inte alls den han trott, men den hemlighet hon avslöjat döljer förstås nya hemligheter. Kanske, kanske är det hela inte alls så hemskt som det verkade och Raphaël först trodde. Eller så är det fruktansvärt mycket värre!

Detta är lättsmält spänning i högt tempo, 413 sidor att sluka. Här finns ett mysterium eller två (eller tre eller fyra eller fler), några överraskande vändningar och en skvätt sorg, galenskap och kärlek. De inledande heta känslorna och den spirande kärlekshistorien försvinner snabbt och blir till ett mysterium Raphaël måste lösa. Lite mer hjärta och smärta hade (trots det hemska som skett) inte skadat, nu blir det lite kliniskt och kallt. Det hade nog inte skadat sagan om man kunnat känna något lite mer för våra huvudpersoner men inte är det dåligt det här. Fast betyget får allt stanna vid en stark trea.

Guillaume Musso: Öns hemlighet (Nona 2023)
(La vie secrète des écrivains. 2019)
Okej, kanske att betygstvåan är väl snål men en betygstvåa eller tidernas svagaste trea kan kanske kvitta? Faktum är att detta är Mussos kortaste berättelse så här långt (268 sidor) och samtidigt i mitt tycke också den allra sämsta. Å andra sidan är hans svenska utgivning ett mischmasch av gamla och nya titlar i högst blandad ordning så det är inte lätt att snabbt känna om författaren blir bättre och bättre eller om motsatsen råder. Fast detta är ändå en relativt färsk saga, så kanske ändå att han tappat lite? Eller så experimenterar han bara lite för mycket här.

Efter tre mycket olika romaner som alla blivit bästsäljare och gjort författaren Nathan Fowles både rik och berömd tillkännager han en dag att han är färdig med skrivandet. Nu har han fått nog, han har inga berättelser kvar att förtälja och tar sin tillflykt till en liten fransk ö för att få vara ifred. Han lämnar sitt offentliga liv och isolerar sig på sina ägor, blir nästintill en eremit och håller omgivningens nyfikna borta genom att hota med att skjuta skarpt.

Tjugo år senare lever Nathan fortfarande som en enstöring. Många är de som försökt komma honom nära, intervjua honom och få veta mer om hans mystiska isolering och överraskande beslut att sluta skriva, men ingen har riktigt lyckats.

Nu kommer unge Raphaël till ön för att jobba tillfälligt i en bokhandel. Han bär på en förhoppning om att trots allt få fatt på Nathan för att be denne tycka till om den roman som han själv skrivit… Att Nathan öppnar eld och skjuter mot honom skrämmer förstås, men inte kan väl Nathan vilja döda?

Till ön kommer också den vackra Mathilde som Raphaël genast får ett gott öga till. Och hon får dessutom också träffa Nathan. Mathilde har ju ändå hittat och återlämnat författarens älskade bortsprungna hund. Fast när Nathan blir varse att Mathilde är journalist anar han ugglor i mossen och får för sig att hon i själva verket ligger bakom hundens försvinnande och försöker lura sig nära honom. Helt sant är dock att Mathilde faktiskt har en hemlig agenda. Hon har en berättelse för Nathan att förtälja. Och sen skall hon döda honom, Mathilde söker hämnd!

Dessa 268 sidor är lättlästa men tyvärr inte speciellt spännande. Det är den berömde författaren i fokus fullt ut och naturligtvis finns där ett äkta mysterium, en förklaring till dennes beslut att sluta skriva, men inte är det särskilt märkvärdigt. Tvärtom är det en lite konstig och spretig och annorlunda saga som serveras. Som sagt, Musso verkar experimentera lite i sitt författarskap, och det kan man uppskatta och gilla, eller inte.

Visst är inte allt vad det verkar och nog ljuger någon, någon annan är lurad och lika självklart kommer det en överraskande vändning på slutet, men känner jag något speciellt och positivt när jag tar mig an denna saga? Nej, inte direkt, det här är för mig en svag berättelse, en liten besvikelse och möjligen mer lite konstig än något annat. I alla fall på slutet. Ett slags metahistoria om författarskap mer än något annat, om författaren Musso som inspirerats av Nathan Fawkes liv som om det vore äkta trots att allt är fiktion och till och med bokens Musso är ett påhitt. Tja, vad skall man säga? En så pass kort och lättläst saga att du kan kolla upp den själv om du blir nyfiken, men nej, jag kan samtidigt inte säga att detta var något att lägga tid på och det tycker jag såklart att min betygstvåa för helheten signalerar.

Guillaume Musso: Kanske i morgon (Nona 2024)
(Demain. 2013)
Det är inte lätt att få en känsla för om Musso som författare blir bättre och bättre för varje ny bok eller om skrivandet går åt andra hållet, den svenska utgivningen har ju hoppat rejält i hans produktion. Den här berättelsen har mer än tio år på nacken… Lyckligtvis tycker jag att det är en bra sådan, kanske en av de allra bästa och definitivt bättre än ett par av de senast utgivna (på svenska). Och det trots det utmanande upplägget. Här pratar vi faktiskt om ett par personer som kommunicerar med varandra i realtid trots att de lever i olika tidsperioder… Javisst, det må låta fullkomligt otroligt, och är väl egentligen det också, men jag tycker samtidigt att det faktiskt funkar riktigt bra.

Emma i New York har kärat ned sig i fel person och blivit utnyttjad och först på senare tid försökt frigöra sig och gå vidare. Självförtroendet är inte på topp, ångest och depression är hennes följeslagare…

Matthew i Boston lever med 4-åriga dottern Emily efter det att tillvaron slagits i spillror när hustrun Kate dött i en trafikolycka nästan ett år tidigare. Matthew har tappat sugen som lärare och kan inte tänka på att hitta någon ny kvinna att dela livet med.

Men när Matthew köper en begagnad dator och hittar gamla foton i den hör han av sig till den tidigare ägaren. De mailar varandra ett tag och blir sen faktiskt båda sugna på att ses. På var sitt håll snofsar de till sig och sen tar Matthew flyget till New York för en middag ute med Emma. Men Emma kommer inte.

Fast Emma är faktiskt på restaurangen och väntar, nyfriserad och vacker i nya kläder. Det är bara det att Matthew inte dyker upp. Än en gång har hon blivit lurad av vad hon trodde var en schysst kille.

Dilemmat här är nu att för Emma är det december 2010, Matthews liv har kommit ett år längre och han befinner sig i 2011…

Ja, det hela är förstås helt galet men våra huvudpersoner verkar kunna ha kontakt genom Emmas gamla dator… Det är då Matthew ber Emma göra vad hon kan för att rädda livet på Kate, för så här dags för ett år sedan hade bilolyckan ännu inte inträffat…

Det blir spännande det här och inte mycket är vad det verkar. Länge, länge hoppas jag på att Emma och Matthew skall få varandra men Matthew är som besatt på att få Kate åter på något konstigt sätt och för det behöver han ju Emma…

Och så slänger Musso in en datahacker, ryska spioner, en sjuk miljardär, ett självmord och en hel räcka lögner… Och jag tycker som sagt att detta både är rejält annorlunda och riktigt bra. Lättläst, svårt att släppa och 415 sidor långt.

Guillaume Musso: Efteråt (Nona 2024)
(Et Aprés. 2004)
Nathan Del Amico är advokat och har jobbat sig till ett gott rykte och en förmögenhet, slitit så pass att det kostat honom både fru och dotter. Men sent skall syndaren vakna för nu vill han gärna ha dem båda tillbaka och ett första steg är att sköta dagarna han får tillbringa med dottern.

Då får Nathan oväntat besök, flera gånger, av kirurgen Goodrich som kommer med kryptiska budskap innan han till slut avslöjar att han är en Budbärare, att han kan se på folk att de snart skall dö. Nathan skrattar såklart bort de här tokerierna, kallar Goodrich galen, men somligt får ändå fäste i hans medvetande och plötsligt blir han nojig och orolig för att hans tid snart skall vara utmätt. Han kräver omedelbara omfattande hälsokontroller men ingen hittar något konkret illavarslande…

Det gör inte Nathan speciellt glad, snarare tvärtom. Vad är det han missar? Vad är det Goodrich egentligen vill säga? Plötsligt blir det viktigare än nånsin förr att få familjen tillbaka och det snabbt. Livet rinner i väg och så här vill han inte ha det!

Efteråt är 371 lättsmält läsning, 20 år gammal skåpmat som nu ges ut på svenska för att Musso slagit igenom och blivit populär. Jag tycker författaren blandar högt och lågt, bjuder på ömsom fiffiga, spännande, gripande berättelser jag verkligen gillar, och sen då och då får till något, i mina ögon, betydligt sämre. Efteråt är en sådan saga jag lätt kan placera bland de jag gillat allra minst, nej det här blev mest bara konstigt och en stor besvikelse.

Guillaume Musso: Angélique (Nona 2025)
(Angélique. 2022)
Mathias Taillefer vaknar upp i sjuksängen efter hjärtbesvär. I salen sitter en flicka och spelar cello för patienterna. Unga Louise är volontär på det stora Paris-sjukhuset. Taillefer vill bara ha tyst men Louise har sökt sig till hans sal av en specifik anledning. Hon har hört att Taillefer varit polis och vill att han tar en närmare titt på hennes mors död. Louise tror inte på polisens förklaring om självmord/olycka och uppskattar inte den självklart nedlagda utredningen. Mycket motvilligt lovar han, i utbyte mot att Louise skall mata hans hund, att i alla fall läsa några tidningsartiklar om dödsfallet. Flickans mamma, Stella Petrenko, var en stjärndansös som tydligen fallit mot sin död från balkongen fem våningar upp.

Väl utskriven från lasarettet påbörjar Taillefer sitt sökande efter den mystiska Angélique, en kvinna som funnits i Stellas närhet. Och som nu tydligen nästlat sig in i den rika och mäktiga Sabatini-familjen…

Berättelsen om Angélique är en mycket lättläst historia på bara 254 sidor och med många och korta kapitel. Så värst mycket mer skall inte avslöjas för här finns det en del mörka hemligheter och överraskande vändningar att uppleva. Sagan är över på ett kick men detta var helt okej. Den kluriga berättelsens vändningar och huvudpersonernas interaktioner hänger ihop riktigt bra. Detta är inte Mussos mest spännande story eller den mest gripande heller men medelbetyget ligger stabilt.