David Morrell: Tvekampen (Bokhuset 1984)
(First Blood. 1972)

Detta är boken bakom filmen First Blood med Sylvester Stallone, den första Rambo-filmen. Och i stora drag är filmen boken trogen. Det som skiljer är dock ett helt annat slut, så har du bara sett filmen kan det kanske vara värt att ta sig igenom boken. För det går snabbt. Det är lättläst och bara 312 spännande sidor från start till slut.

John Rambo är ovårdad, långhårig och ser allmänt sliten och hemsk ut där han står vid bensinstationen i Madison och liftar. Det blir polischef Teasle som kör honom till stadsgränsen. Teasle vill inte ha några främlingar, några störande element i sin stad, så tack och hej till den liftande hippien. Men Rambo har inte ätit något och hade inte planerat att tvingas ut från staden så prompt så han vandrar tillbaka in till centrum för att käka. Polischef Teasle finner honom igen och kör honom på nytt ut ur staden.

Rambo vandrar tillbaka och nu börjar Teasle bli förbannad. Fattar inte killen att han inte är önskvärd? Vill han bli inlåst för lösdriveri? Rambo tas till polishuset för att bli inlåst men när poliserna bestämmer sig för att tvätta, raka och klippa honom slår det slint i skallen på Rambo. Ingen, absolut ingen, ger sig på honom med rakknivar och saxar mot hans vilja. Med alla de stridstekniker och vapenfärdigheter att lärt sig kämpar han sig ut från polishuskällaren och flyr upp bland bergen och in i skogarna.

Efter att ha varit helt oskyldig till allt flyr han nu som en polismördare, jagad av en helt galen Teasle som tar till hela stadens polisresurser; poliser, vapen, hundar och helikoptrar, för att fånga grabben. Det visar sig dock snart att det inte är polisen som är jägaren. John Rambo är en grön basker, en Vietnamveteran belönad med Tapperhetsmedalj och fullständigt oslagbar vid krig i vildmarken...

Hundar och poliser stryker med, en efter en, men Teasle tänker inte ge upp. Det är som sagt riktigt spännande, men en gnutta enformigt. Slutstriden känns överdrivet dramatisk och mer explosiv än situationen så kräver. Har du inte sett filmen vill du det efter att ha läst boken.




David Morrell: Rambo First Blood II (Bra Bok 1986)
(Rambo. First Blood II. 1985)

Är det lättsmält non-stop-action du vill ha kan detta vara värt att titta närmre på. Fast å andra sidan, vem är inte redan bekant med Rambo, allas vår 80-talsfilmhjälte? Har du läst första boken Tvekampen och undrar hur denna fortsättning kommit till skall sägas att detta är en fortsättning på filmen First Blood, inte en fortsättning på boken. Annars är det samme tyste, hårdföre John Rambo som är tillbaka.

Om han kan tänka sig att ge sig tillbaka till Vietnam och det fångläger där han själv hållits fången och lyckats rymma ifrån, för att frita möjliga amerikanska krigsfångar som fortfarande kan finnas kvar, finns möjligheten att bli benådad. Benådad för de brott han begått i första boken/filmen. Tja, vad har han annars att välja på? Fortsätta sitt liv som inlåst fånge och slita i ett stenbrott?

Självklart ställer Rambo upp. Beväpnad med kniv, båge och en massa pilar ger han sig så in i djungeln. Och träffar kärleken... och några inlåsta amerikaner... och gamla bekanta han vill ta livet av omedelbums. Rambo med pil och båge på bortaplan mot några hundra vietnameser och ryssar, med automatvapen och stridshelikoptrar? Ha, det blir efter ett tag en utomordentligt ojämn kamp.

Som sagt, våldsam action, blodet flyter och hjälten är hur macho som helst. Fast utan tvekan underhållande för stunden så länge de 265 sidorna varar. Boken är så otäckt lik filmen att man undrar om boken verkligen skrivits först eller rentav baserats på filmen. Bra många meningar i boken är ordagrant återgivna i filmen.




David Morrell: Rambo III (Bra Bok 1988)
(Rambo III. 1988)

Boken är baserad på ett filmmanuskript av Sylvester Stallone och Sheldon Lettich och borde väl följa filmen exakt. Till skillnad från andra boken och filmen som nästintill ordagrant var lika finns här flera episoder som inte finns i filmen. Det kan göra boken till viss del intressant att läsa även om du har filmen i hyggligt färskt minne för somligt är alltså annorlunda. Tyvärr är ju tredje filmen, såväl som boken, i mitt tycke den tristaste delen i trilogin om vietnamveteranen John Rambo.

Här finns 248 sidor måttligt roande action utan krusiduller. Allt våld han upplevt tidigare har fått honom att dra sig undan världen och ta det lugnt i ett buddistiskt munkkloster i Thailand. Där finner överste Trautman honom. Trautman vill att Rambo skall följa med honom till Pakistan, hjälpa till att lära afghanska flyktingar slåss så att de kan återvända hem och kämpa mot de ryssar som invaderat deras land.

Men, som sagt, våld ligger inte för Rambo längre. Han säger nej och Trautman ger sig iväg ensam. Naturligtvis tas han till fånga av ryssar och Rambo har inget annat val än att ge sig iväg för att befria sin gamle vän. Det är afghaner och ryssar mot varandra, med Rambo mittemellan som kämpar för att få hjälp av de förstnämnda. Det skjuts och bombas, klättras bland bergen och leks våldsamma lekar med nya bekantskaper.

Lättläst men rätt ytligt och bara måttligt spännande. Det hade räckt med två böcker/filmer om den store krigshjälten.