Paul McEuen: Virus (Bazar Förlag 2013)
(Spiral. 2011)

Det hela börjar i efterdyningarna av andra världskriget när biologen Liam Connor kommer i kontakt med ett utomordentligt farligt virus. Nåja, virus och virus, substansen må vara virulent men nog rör det sig om en speciell svamp i alla fall.

Vi hoppar framåt drygt 60 år och vi fortsätter att följa Liam Connor, numera världsauktoritet i biologi, professor, Nobelpristagare. Det visar sig att han stal en behållare av det där superdödliga preparatet under 40-talet. Nu är det någon som vill åt substansen.

Ja, plötsligt är den älskade professorn död, han har tydligen tagit livet av sig. Dottern Maggie, sonsonen Dylan och forskarkollegan (och ex-militären) Jake får sig några mystiska gåtor i arv och inser snart att Liam i många år burit på en förskräcklig hemlighet.

Naturligtvis blir det en katt-och-råtta-jakt på att hitta Uzumaki, som detta dödliga fått som namnů En galen asiatisk kvinnlig mördare är sällskapets huvudmotståndare.

Detta blir 358 ganska lättlästa sidor med måttlig spänning. Det bjuds på en hel del beskrivningar av teknik och biologi som för mig framstår som ren science fiction men som mycket möjligt kan vara dagens verklighet i forskarvärlden hos de insatta, vad vet jag? På något sätt känns det hela ändå som en fullkomligt otrolig berättelse, kanske lite svår att acceptera och sugas in i.

Visst har du väl redan insett att Jake kommer att agera hjälte och beskyddare gentemot Maggie och Dylan? Och visst kan han ha stor nytta av sin militärträning när han jagas av en mördare? En spirande romans mot slutet om allt går väl, kanske?

Jaha, det var kanske för mycket sagt, men ärligt talat, en story som detta har du läst om och/eller sett på film förr. Inget nytt under solenů Hygglig förströelse för en stund, en gnutta originalitet med intelligenta nanovarelser (pyttepyttesmå robotar) men som helhet lika otrolig som förutsägbar och dussinlik.