Val McDermid: Ett fjärran eko (AlfabetaAnamma 2004)
(The Distant Echo. 2003)
Få skriver thrillers med sådan känsla som McDermid. Hon får små händelser att kännas stora och betydelsefulla, enkla våldsdåd att bli den största katastrof som tänkas kan och hon skildrar trovärdigt olika individers tankar och känslor. Små, små saker pyr under ytan för att senare explodera. Här har hon ett mästerligt upplägg och får till en både intressant och tankeväckande historia. Kanske inte det mest spännande hon skrivit men man bara måste läsa vidare. Det är möjligt att betyget tre är snålt men jag tyckte att tempot var onödigt lågt på sina håll.

Det börjar med att polisen tillkännager att man skall titta närmre på gamla olösta mordfall, fall som är upp emot 30 år gamla. Det är den nya förfinade DNA-tekniken som möjligen kan leda till lösningar och fällande domar. En person läser om detta i tidningen och myser. Kanske, kanske är hämndens timma slagen?

Så backar historien 25 år. Fyra unga studenter är på hemväg en vintrig natt. De har varit på fest och tar en genväg över kyrkogården. De finner en döende kvinna, en knivhuggen och våldtagen tjej de känner igen, servitris på den lokala puben, ligga där och blöda. En kille springer efter hjälp men det finns inget att göra. Utan egentligen några bevis alls riktas all uppmärksamhet åt pojkarnas håll och snart står de misstänka för mordet. Det finns inga bevis så de frias men är i allmänhetens ögon ändå de skyldiga.

Det finns inga bevis för att någon annan skulle varit i farten heller. Flickans bröder tänker skipa rättvisa själva när polisen tydligen inte kan göra jobbet.

Grabbarna själva börjar snart fundera på om de verkligen, verkligen alltså, känner varandra. Åren går, flickan är död, ingen mördare funnen, pojkarna lever vidare, ingen glömmer. Tjugofem år senare alltså dags för polisen att granska de få bevis man har på nytt. Då är bevisen försvunna!

432 sidor om kärlek, vänskap, hemligheter och misstänksamhet. Att vara oskyldigt dömd, att vara skyldig men fri, att misstänka sin nästa, att vara helt säker men ändå ha fel, att tro gott om någon som är ond, det är vad det hela handlar om. Det är grymt och tragiskt mer än något annat. Och hur trovärdigt som helst och då blir det otäckt också.

Val McDermid: Mörka domäner (Alfabeta 2009)
(A Darker Domain. 2008)
Vad skall man sätta för betyg på en bok som man tycker är helt okej ca 360 sidor och sen tappar allt med de sista raderna? Det mesta är inte dåligt alls men med den avslutningen som McDermid bjussar på så blir jag inte alls nöjd och då känns ju hela boken rätt misslyckad, i mitt tycke. Mitt betyg får bli en tvåa, även om andra kanske istället skulle uppskatta ett slut som det här och tycka det är en kanonbra bok med stark avslutning. Smaken är som sagt olika.

I skotska Fife får polisens avdelning för kalla, gamla, fortfarande ouppklarade brottsfall besök av Michelle Gibson. Hon söker sin far Mark som varit försvunnen i drygt 22 år. Michelle har som sagt inte haft mycket nytta av sin pappa så här långt i livet och vore det bara upp till henne kunde han fortsätta att få vara försvunnen. Men nu handlar det om Luke, Michelles lille pojke. Han är mycket svårt sjuk och behöver en benmärgstransplantation och en sådan fungerar förstås om det är en släkting som donator. Michelle har uttömt sina möjligheter, pappan är hennes sista hopp.

Kriminalinspektör Karen Pirie har det ganska lugnt på sin Cold Case-avdelning och undersöker Marks försvinnande för så länge sedan.

Samma år som Mark försvann hände mer saker i trakten. Välbärgade Catriona Maclennan Grant blev kidnappad och hennes lille baby likaså. Överlämnandet av den rejäla lösensumman blev en katastrof. Mötet mellan kidnappare och familjemedlemmar slutade med att Catriona blev skjuten och dödad. Hennes baby återlämnades inte.

Nu, mer än två decennier sedan kidnappningarna, har journalisten Bel Richmond gjort ett makalöst fynd i Toscana, Italien. Tro det eller ej, men hon har funnit något med kopplingar till det gamla dådet hemma i Skottland, som gör att fallet måste tas upp igen.

Även detta gamla fall hamnar hos Karen Pirie och hennes kollegor. På 364 sidor rullas det upp en historia med mörka hemligheter, lögner och mord.

När berättelsen tagit fart blir det hela rätt spännande. Och så kommer slutet och jag blir besviken.