Val McDermid: Mörka domäner (Alfabeta 2009)
(A Darker Domain. 2008)

Vad skall man sätta för betyg på en bok som man tycker är helt okej ca 360 sidor och sen tappar allt med de sista raderna? Det mesta är inte dåligt alls men med den avslutningen som McDermid bjussar på så blir jag inte alls nöjd och då känns ju hela boken rätt misslyckad, i mitt tycke. Mitt betyg får bli en tvåa, även om andra kanske istället skulle uppskatta ett slut som det här och tycka det är en kanonbra bok med stark avslutning. Smaken är som sagt olika.

I skotska Fife får polisens avdelning för kalla, gamla, fortfarande ouppklarade brottsfall besök av Michelle Gibson. Hon söker sin far Mark som varit försvunnen i drygt 22 år. Michelle har som sagt inte haft mycket nytta av sin pappa så här långt i livet och vore det bara upp till henne kunde han fortsätta att få vara försvunnen. Men nu handlar det om Luke, Michelles lille pojke. Han är mycket svårt sjuk och behöver en benmärgstransplantation och en sådan fungerar förstås om det är en släkting som donator. Michelle har uttömt sina möjligheter, pappan är hennes sista hopp…

Kriminalinspektör Karen Pirie har det ganska lugnt på sin Cold Case-avdelning och undersöker Marks försvinnande för så länge sedan…

Samma år som Mark försvann hände mer saker i trakten. Välbärgade Catriona Maclennan Grant blev kidnappad och hennes lille baby likaså. Överlämnandet av den rejäla lösensumman blev en katastrof. Mötet mellan kidnappare och familjemedlemmar slutade med att Catriona blev skjuten och dödad. Hennes baby återlämnades inte.

Nu, mer än två decennier sedan kidnappningarna, har journalisten Bel Richmond gjort ett makalöst fynd i Toscana, Italien. Tro det eller ej, men hon har funnit något med kopplingar till det gamla dådet hemma i Skottland, som gör att fallet måste tas upp igen.

Även detta gamla fall hamnar hos Karen Pirie och hennes kollegor. På 364 sidor rullas det upp en historia med mörka hemligheter, lögner och mord.

När berättelsen tagit fart blir det hela rätt spännande. Och så kommer slutet och jag blir besviken…