Val McDermid: Dödsdomen (Anamma 2001)
(A Place of Execution. 1999)

Blev lite besviken på Dödsdomen, det måste jag erkänna. Nu är det väl självklart ingen dålig bok om jag sätter betyget 3, men det här är faktiskt en hel del sämre än mycket annat McDermid gett ut de senaste åren. Och betyget två är faktiskt inte långt borta. Det är mer alla frågetecken som dyker upp i handlingen än spänningen som driver läsaren vidare. På sina ställen är det segt att komma vidare. Kommer inget överraskande snart så kan det lika gärna ta slut, så känns det.

Det hela kretsar kring händelser i den lilla isolerade byn Scardale på 1960-talet. Där håller alla invånare samman mot utbölingar. En dag försvinner 13-åriga Alison spårlöst och polisen har inga ledtrådar. Högst motvilligt pratar befolkningen med utredarna, men sökandet efter Alison går mycket långsamt framåt. Unge inspektören George Bennett blir besatt av att finna flickan och letar frenetiskt överallt. Flickan påträffas ej, varken död eller levande.

Nu är vi 200 sidor in i boken. Så dyker en ledtråd upp, en misstänkt hittas. Ett domstolsdrama. Den misstänkte döms. Nu är vi på sida 340. Och så hoppar vi 30 år framåt i tiden och journalisten Catherine skriver om det gamla fallet. Då kommer nya uppgifter fram som förändrar allt. 469 sidor allt som allt.




Val McDermid: Imitatören (AlfabetaAnamma 2002)
(Killing the Shadows. 2000)

Psykolog Fiona Cameron har hjälpt polisen att spåra seriemördare med hjälp av dataprofiler. Nu är samarbetet brutet efter att man ignorerat hennes arbete och förstört en viktig och uppmärksammad utredning. Trots att polisen idag inte har några vettiga ledtrådar, tänker inte Fiona hjälpa till.

Så blir hon kontaktad av en polis i Spanien som ber om hennes hjälp, och tja, Spaniens polis har hon inget otalt med. Hon reser dit och försöker hjälpa till. När hon så är där meddelar hennes man, författaren Kit Martin, att en av hans kollegor mördats. Och efter den kollegan mördas en till, och en till. Snart står det klart att någon avrättar kända kriminalförfattare, och att denne gör det i enlighet med hur somliga romanfigurer dött i deras böcker!

Fionas man Kit är troligen med på mördarens lista, men varför? Vad har alla författarna gemensamt mer än sina romaner? Och vem är mördaren? Polisen har förstås inga ledtrådar, så det blir Fiona själv som måste göra allt hon kan för att rädda sin make. McDermid är riktigt bra på att skriva spännande mördarböcker. Den här är inget undantag. 455 sidor.




Val McDermid: Ett fjärran eko (AlfabetaAnamma 2004)
(The Distant Echo. 2003)

Få skriver thrillers med sådan känsla som McDermid. Hon får små händelser att kännas stora och betydelsefulla, enkla våldsdåd att bli den största katastrof som tänkas kan och hon skildrar trovärdigt olika individers tankar och känslor. Små, små saker pyr under ytan för att senare explodera. Här har hon ett mästerligt upplägg och får till en både intressant och tankeväckande historia. Kanske inte det mest spännande hon skrivit men man bara måste läsa vidare. Det är möjligt att betyget tre är snålt men jag tyckte att tempot var onödigt lågt på sina håll.

Det börjar med att polisen tillkännager att man skall titta närmre på gamla olösta mordfall, fall som är upp emot 30 år gamla. Det är den nya förfinade DNA-tekniken som möjligen kan leda till lösningar och fällande domar. En person läser om detta i tidningen och myser. Kanske, kanske är hämndens timma slagen...

Så backar historien 25 år. Fyra unga studenter är på hemväg en vintrig natt. De har varit på fest och tar en genväg över kyrkogården. De finner en döende kvinna, en knivhuggen och våldtagen tjej de känner igen, servitris på den lokala puben, ligga där och blöda. En kille springer efter hjälp men det finns inget att göra. Utan egentligen några bevis alls riktas all uppmärksamhet åt pojkarnas håll och snart står de misstänka för mordet. Det finns inga bevis så de frias men är i allmänhetens ögon ändå de skyldiga.

Det finns inga bevis för att någon annan skulle varit i farten heller. Flickans bröder tänker skipa rättvisa själva när polisen tydligen inte kan göra jobbet...

Grabbarna själva börjar snart fundera på om de verkligen, verkligen alltså, känner varandra. Åren går, flickan är död, ingen mördare funnen, pojkarna lever vidare, ingen glömmer. Tjugofem år senare alltså dags för polisen att granska de få bevis man har på nytt. Då är bevisen försvunna!

432 sidor om kärlek, vänskap, hemligheter och misstänksamhet. Att vara oskyldigt dömd, att vara skyldig men fri, att misstänka sin nästa, att vara helt säker men ändå ha fel, att tro gott om någon som är ond, det är vad det hela handlar om. Det är grymt och tragiskt mer än något annat. Och hur trovärdigt som helst och då blir det otäckt också.




Val McDermid: Bounty Myteristens återkomst (Alfabeta 2006)
(The Grave Tattoo. 2006)

Efter ett kraftigt regn i Lake District kommer kvarlevorna av en man fram i öppen dager. Vem är han? Vissa misstankar finns om att det kan röra sig om Fletcher Christian, den berömde myteristen från det gamla fartyget Bounty. Somliga speciella tatueringar skulle kunna tyda på det.

Jane Gresham är litteraturvetare och studerar poeten Wordsworth. Hon vet att Wordsworth var studiekamrat med Fletcher för länge sedan och att dokument av Wordsworth kanske kan ge en antydan om vad som hände med myteristen från Bounty. Jane är övertygad om att det någonstans finns ett hittills okänt dokument av den store poeten och lägger ned all sin kraft på att finna det. Kanske kan det dokumentet (om det alls finns) lösa gåtan om det nyligen upptäckta liket. Och dessutom vore ju ett okänt men äkta Wordsworth-dokument i sig helt ovärderligt.

In i berättelsen kommer också 13-åriga tjejen Tenille (snart mordmisstänkt), en färgad flicka som också älskar poesi, samt forskarvänner till Jane, hennes ex-pojkvän, hennes besvärliga bror och flera andra personer. Boken är rätt trist de första 200 sidorna, mycket text, lite action. Jag har svårt att hålla reda på alla inblandade personer och betyget två känns solklart. Men så, mitt i boken och framöver infinner sig en gnutta spänning. Jakten på ett eventuellt Wordsworth-dokument hårdnar. Det står klart att somliga vill åt dokumentet till varje pris, någon drar sig inte för mord och Jane ligger snart rätt illa till.

Som helhet en rätt trist story som McDermid ändå mot slutet får viss spänning i och identiteten på den gäckande mördaren är osäker in i det sista. Det räddar upp ett underbetyg och jag bjussar på en svag trea. Detta är i mitt tycke en av McDermids minst lyckade böcker. 429 sidor som räcker länge på fel sätt.




Val McDermid: I terrorns skugga (Alfabeta 2007)
(Hostage To Murder. 2003)

En vårdnadstvist med efterföljande kidnappningar x 2 och en bilbomb, mer action än så erbjuds inte på de 297 sidorna. Här är det istället personbeskrivningarna som är i fokus och detta är mer ett lesbiskt triangeldrama än en spänningsroman. Storyn är välskriven, berättelsen är lättläst, sidorna flyger snabbt förbi, men inte är det frågan om nagelbitarspänning inte. Hur skall alla huvudpersonerna få till sina privatliv? Det är snarare det som är frågan och berättelsens fokus. Och även om det inte är ointressant så som berättelsen tar fart så var det i alla fall för mig en stor överraskning. Bokens svenska titel är på ett sätt riktigt fyndig i terrorns skugga ja, det är mer fokus på det som sker vid sidan om terrorn, i just skuggan alltså. För det var ju som sagt inte mycket till terror.

Journalisten Lindsay Gordon flyttar hem till Glasgow från soliga Kalifornien med sin älskade Sophie. Olyckligtvis känner Sophie att den biologiska klockan tickar och att hon vill ha barn till varje pris. Något som Lindsay absolut inte är lockad av. Sophie har redan planerat allt och funnit en spermadonator för en insemination. Lindsay älskar visserligen sin Sophie men det här har hon mycket svårt att smälta.

Hon lägger fokus på att finna ett jobb och väcker liv i sin slumrande journalistkarriär. Tillsammans med den unga, lika lesbiska, journalisten Rory träffar de en uppriven styvfar. Hans styvson har just kidnappats av den riktige fadern och förts bort, Gud vet vart. Och polisen gör ingenting. Detta måste tidningarna skriva om! Lindsay drar i några tåtar och misstänker att ungen hamnat i Ryssland av alla ställen och beslutar sig för att tillsammans med styvfadern helt sonika hämta hem ungen. Rory följer med och där borta i främmande land hettar det snart till i dubbel bemärkelse. Lindsay och Rory har en liten affär... och då menar jag inte en sådan butik man kan köpa varor i. Detta är något som Lindsay inte lyckas dölja för sin nu gravida Sophie...

Utöver detta smyger en IRA-ledare i kulisserna och vill till varje pris ha något som den kidnappade pojkens mamma har. Han skickar ut sina lejda hårdingar för att sätta lite press på den synnerligen upprivna mamman som nu alltså både emottar hot från IRA och har sin son bortförd till St Petersburg. Ja, som sagt, rätt tunt med riktig spänning och desto mer av relationsdrama. Sophie och Rory älskar Lindsay, som älskar dem båda tillbaka lika mycket men på olika sätt.