Liza Marklund & Maria Eriksson: Gömda (Piratförlaget 2000)
Detta skall vara en sann historia från sent 80-tal, tidigt 90-tal, om Maria som träffar den stora kärleken, förälskar sig, föder en dotter och efter detta märker att mannen hon lever med är totalt och fullkomligt tokig! Han börjar bli alltmer våldsam, hotar, slår och våldtar och Marias rop på hjälp ignoreras av myndigheter eller resulterar trots försök att hjälpa i egentligen ingenting alls.

Mannen är ju faktiskt far till deras barn, så rättigheter har han ju. Sådant kan man inte bortse ifrån, och så hemsk kan han väl ändå inte vara? Så dagarna går och situationen blir inte bättre. Maria träffar så en annan man, en svensk kille, gör sig fri från sin plågoande och flyttar ihop med denne nye man. Och nu börjar livet bli otrevligt på allvar.

Ex-mannen och alla hans vänner terroriserar Maria och hennes familj, hotar dem till livet. Lyfter bort dörrar och tar sig in i deras bostad, förföljer dem vart de går, slår den nye killen, krossar fönsterrutor. Och över allt detta ex-mannens kamp för att försöka ta dottern ifrån Maria.

Flykt från staden blir ett måste när ingen verkar kunna hjälpa dem. Men mannen söker vidare och finner dem även på främmande ort.

Lättläst och spännande som bara den. Man kan inte sluta läsa och i takt med att man läser ju mer förbannad blir man. Både över att Maria är så förälskat dum och blåögd att hon tror att mannen skall förändras och bli snäll snart och över svenska myndigheters oförmåga att våga/kunna hjälpa en så bevisligen hotad kvinna. Nya familjens desperation kan man verkligen känna, hopplösheten är påtaglig och slutet på sätt och vis mycket tragiskt. Läs! 381 sidor.




Liza Marklund & Maria Eriksson: Asyl (Piratförlaget 2004)
Här kommer fortsättningen på dundersuccén Gömda och vi träffar åter Maria Eriksson som ju tyvärr förälskat sig i fel kille. Vi läste i första boken hur den utländske killen snart slutade vara öm och kärleksfull och istället blev galet vansinnig, började misshandla och våldta Maria och hotade henne, deras gemensamma barn och Marias nye man Anders till livet. Det var bara att fly för livet och sedan föra en ojämn kamp mot myndigheterna för att få skyddade identiteter och skydd mot galningen som förföljde dem.

Det gick som du säkert minns inte så bra och Maria och familjen lämnade Sverige. Nu börjar Asyl och de återvänder hem efter 7 månaders utlandsvistelse. Men se, inget verkar ha ändrats. Snart finner mannen dem igen och de flyr på nytt. Maria kommer så i kontakt med stiftelsen Evigheten som specialiserat sig på att gömma utsatta kvinnor och barn och det infinner sig en känsla av hopp.

Naturligtvis är Evigheten bara en fasad, ett bolag skapat för att ägarna skall sko sig gott på andras elände och snart står det klart bortom allt tvivel; Maria och familjen kan inte leva säkert i Sverige. Enda chansen till ett normalt liv är att bosätta sig utomlands. Och på nytt måste man lämna släkt och vänner, troligen för att aldrig mer återvända, för att utan pengar, utan jobb, utan bostad, utan mycket mer än kläderna man bär börja på nytt någon annanstans.

Merparten av bokens 408 sidor handlar sedan om hur familjen sedan lever 3 år i Chile innan de kämpar för asyl i det stora landet i väster, USA. Bortsett från en tidig batalj med förföljaren syns han sen inte till alls. Det handlar istället om att söka bostad, jobb, skaffa pengar och få barnen till skolan i främmande land. Och även om det förvisso är lite intressant att följa är detta som helhet, i mitt tycke, en sämre bok än Gömda. Nu vet man redan från start att familjen är hårt drabbad, svårt utsatt, förföljd av en galning, att de saknar jobb och pengar och att de svenska myndigheterna klantar sig, jobbar långsamt och inte förmår hjälpa Maria.

Så vad nytt? Tja, du får en inblick i eländet i Sydamerika. Faktum är att familjen Eriksson drabbas av så mycket problem och olycka att det hela nästan känns som ett skämt, det blir för mycket. Kan verkligen allt detta hända en enda person/familj? Och hur mycket lidande går det att uthärda? Lättläst är det förstås, sidorna flyger fram, fast är du inte nyfiken på hur det är att leva fattigt i Chile kan du nöja dig med att läsa epilogens 14 rader. De sammanfattar det hela ganska bra och berättar också hur det fick efter händelserna i Asyl.