Liza Marklund: Nobels testamente (Piratförlaget 2006)
Annika Bengtzon bevakar för tidningen Kvällspressens räkning den stora Nobelfesten. Hon är mitt uppe i en dans med konkurrenttidningens representant Bosse när den kvinnliga lönnmördaren som går under namnet Kattungen slår till. Några få avlossade skott senare är nobelkommitténs ordförande skjuten, liksom en pristagare i medicin och några säkerhetsvakter.

Istället för att kunna rusa iväg och skriva ett kanonreportage blir Annika kvarhållen och belagd med yppandeförbud. Såsom varande huvudvittne (Annika har fått ögonkontakt med mördaren och dessutom blivit trampad på av denne…) får hon inte för någon berätta vad som utspelats på festen. Det ställer till det, förstås både på jobbet och privat.

Annika kämpar trots allt vidare för att finna förklaringen till skjutningarna och var hon än söker dyker Alfred Nobel upp i bakgrunden. Annika kommer snart farligt nära sanningen och då blir det spännande. Fast än mer spännande är det att läsa om Annikas privatliv. Äktenskapet knakar i fogarna, hon kommer verkligen på kant med en ny granne och hon skämmer ut sig inför makens arbetskamrater. Marklund och Bengtzon tillbaka i gammal god form. 455 sidor.




Liza Marklund: Livstid (Piratförlaget 2007)
Det har gått minuter sedan händelserna i slutet av boken Nobels testamente. Annika Bengtzon flyr för livet ur sitt brinnande hus med barnen och ser alla tillhörigheter gå upp i rök. Nu börjar en kamp för att ordna boende och pengar för dagen. Det står väl också klart att hon skall skiljas från sin Thomas som numera lever tillsammans med den unga, vackra, utomordentligt fina Sophia. Att barnen skall bo någonstans med Annika är ju självklart, tycker hon själv. Tyvärr finns det de som misstänker henne för att själv ha anlagt branden i sitt hus och då framstår hon såklart som en mindre lämplig vårdnadshavare. Och rätt så svårt att få ut försäkringspengarna blir det också.

Polisen Nina Hoffman åker på ett inkommet larm till Bondegatan och där finner hon poliskollegan David Lindholm skjuten död. David var rikskändis efter några hjälteingripanden och det här dådet måste klaras upp å det snaraste. Davis hustru Julia finns där i bostaden, svårt chockad, men sonen Alexander saknas. Nina är god vän med Julia men nu tvingas hon ändå gripa Julia som misstänkt för mordet på maken. Julia nekar och skyller mordet och likaså sonens bortförande på en annan kvinna, men ingen tror henne.

Snart kommer Julia att dömas för dubbelmord, trots att sonen inte kommit till rätta. Det blir Annika Bengtzon som börjar nysta lite i det här fallet. Hon märker snart att den här David kanske inte var en sådan hjälte trots allt. Här finns kopplingar till flera brottslingar och han har själv blivit åtalad ett par gånger för länge sedan. Annika rotar i det förgångna och i de händelser som utspelas i nutid. Kan det vara så att Julia talar sanning? Vem är då kvinnan ifråga och var är Alexander?

Som alltid med Marklund är detta lättlästa sidor, 428 stycken närmare bestämt. Det är dock först mot slutet som kriminalberättelsen i boken blir något sånär spännande, och dessförinnan har det varit mycket transportsträcka om David Lindholms förflutna och nedskärningar på tidningen Kvällspressen. Annika Bengtzons privatliv är mer i fokus än hennes undersökningar och resultat som journalist. Och det är ju helt okej, detta förtjänar medelbetyg, men kanske åt det svagare hållet. Mer spänning hade dock inte gjort något.




Liza Marklund: En plats i solen (Piratförlaget 2008)
Det har gått en tid sedan jag läste Marklunds förra bok Livstid och det är bara att beklaga. Skall man ha någon behållning av detta bör nog båda läsas i rask takt efter varandra. Det visar sig snart att allt fortsätter att handla om personerna som var med i den förra boken och har du dem inte i färskt minne blir detta bara en seg röra. Vem tusan var nu vem egentligen? Nina, David, Julia, Alexander och de andra? Ja, ta dessa och lägg till Filip, Yvonne, Sebastian, My, Leo, Suzette, Fatima, Carita, hela Annika Bengtzons familj och arbetskollegor samt en hel bunt andra personer som är med på ett hörn så blir det snart omöjligt att hålla isär dem. Tänk sen på att detta omfattar 470 sidor (alldeles för många) och blir något lite spännande först mot slutet så blir betyget en mycket, mycket svag trea självklart.

Det hela börjar med att en svensk barnfamilj blir gasade till döds i sin bostad i Spanien. Annika Bengtzon tjatar sig till bevakningsuppdraget och blir snart nyfiken på vilka offren var, varför detta skett och ja, kort sagt helt uppslukad av detta hemska dåd. För Annika framstår detta inte som vilket typiskt spanskt gasanfall och inbrott som helst. Efter ihärdigt snokande rullar så berättelsen vidare med knarkframställning, kidnappning, pengatvätt och hämndaktioner.

Huvuddelen av romanen utspelas i Spanien och Marocko men mest intressant blir det att följa Annikas privatliv med kollegiala tvister och romantiska stunder med Thomas, Jimmy och Niklas.




Liza Marklund: Du gamla, du fria (Piratförlaget 2011)
Journalisten Annika Bengtzon är tillbaka och den här gången försöker hon befria maken Thomas från afrikanska kidnappare. Thomas har som anställd av justitiedepartementet rest till Kenya på konferens. Under en biltur tas hela sällskapet som gisslan. Kidnapparna kräver många miljoner dollar för Thomas och sex övriga européer.

Regeringar vägrar att förhandla, pengarna kan inte alltid skaffas fram. Gisslan börjar avrättas…

Hemma i Sverige försöker Annika tillsammans med Thomas chef, Jimmy Halenius, tillgodose kidnapparnas krav och skaffa fram pengarna.

Det hela låter kanske spännande men faktum är att inget mer händer förrän fram emot sida 320 (av 403) då de båda reser till Afrika med väskor fulla med dollarsedlar.

Någon gång ibland får vi läsa några korta rader från Thomas i fångenskap, i övrigt är det Annika som sitter hemma i bostaden med Jimmy och väntar på telefonsamtal från kidnapparna. Det hela är i stora partier tyvärr rätt ospännande om man säger så.

Det hela tar sig dock något under Afrikaresan. Hur skall det gå? Har de fått ihop tillräckligt med lösensumma? Får de träffa kidnapparna? Lever ens Thomas?

Resten av boken fram till slutet är helt okej och det som precis räddar ett betyg under medel. Sidoberättelsen om en misstänkt seriemördare i Stockholm blir det inte mycket med och som helhet är Du gamla, du fria en rätt blek historia.




Liza Marklund: Lyckliga gatan (Piratförlaget 2013)
Med de tidiga böckerna om journalisten Annika Bengtzon blev författaren svensk deckardrottning. Men det var då det. Numera tycker jag att Marklund är omsprungen och detroniserad av minst ett halvdussin andra kvinnor som skriver bättre, mer spännande, gripande och mer händelserika kriminalromaner… Om man nu ens kan klassa detta som en kriminalroman med så mycket privatlivsskildringar och relationsbekymmer…

Nåväl, det börjar med ett brott. Politikern Ingemar Lerberg hittas medvetslös i sin bostad och förs med ambulans till sjukhus. Det är någon som vill vara anonym som ringer in larmet.

Journalisten Annika Bengtzon skall skriva en rad om händelsen för tidningen Kvällspressen och försöker förstås få fram så mycket information om det hela som möjligt. Snart har hon lyckats snoka reda på att politikern faktiskt torterats och att dennes fru Nora saknas.

Någon okänd skriver aggressiva blogginlägg om Kvällspressens chefredaktör Anders Schyman. Personen vill göra gällande att Schyman fuskat sig till journalistpriser, ljugit rejält och vet mer om miljardärskan Viola Söderlands försvinnande än han låtit påskina. Annika Bengtzons ex-make är en av många anonyma som via nätet spär på hatet med egna texter.

Nina Hoffman är den polis vi följer av och till. Hon har en ny tjänst hos Rikskrim och skall hjälpa Nackapolisen med fallet Lerberg. Nina Hoffman är bekant med Annika Bengtzon sedan gammalt och när de så börjar prata med varandra off the record kan de möjligen föra utredningen framåt…

En död uteliggare, ett par försvunna kvinnor, den ena i nutid, den andra för många, många år sedan. En anonym bloggare med mycket ilska och så förstås politikermisshandeln. Därtill en sur ex-man till Annika Bengtzon, en ny pojkvän vars egna barn Annika inte kommer överens med och mer…

Visst händer det grejer men av någon anledning griper de här 414 sidorna aldrig riktigt tag i mig. Det hela känns rätt ointressant och slutet gillar jag inte alls. För mig är detta kanske den minst spännande Bengtzon-berättelsen och hela den här serien har väl snart nått vägs ände… En stark tvåa eller klen trea i betyg kan kanske kvitta? Skall det bli en siffra som helhetsbetyg för läsupplevelsen får det väl bli tvåan då.




Liza Marklund: Järnblod (Piratförlaget 2015)
På okänd plats håller en än så länge okänd man på med att begrava lik nummer nio…

Seriemördaren Gustaf Holmerud sitter bakom lås och bom. Han har erkänt fem mord. Nu har han visst ändrat sig och påstår sig vara oskyldig. Annika Bengtzon besöker honom i fängelset.

Ivar Berglund är anklagad för mord. Det pågår rättegång och han är solklart skyldig, men det är ändå något mystiskt kring DNA-provet. Polis Nina Hoffman får det tufft som vittne. Kanske finns det ändå en annan mördare lös därute?

Annika Bengtzon sitter hos psykologen och pratar om sitt liv, sin dåliga relation med mamman och lillasystern och hur hon dödat Sven, den pojkvän som misshandlat henne.

Kvällspressens chefredaktör Anders Schyman avslöjar i förtroende för Annika att tidningen skall läggas ned, ja pappersvarianten i alla fall. Kvällspressen kommer säkerligen att leva kvar i digital form men många kommer att få sluta.

Och så hör mamma av sig, motvilligt. Birgitta, Annikas lillasyster, är försvunnen sedan en tid tillbaka. När Annika senare laddar upp en gammal mobiltelefon hittar hon ett gammalt meddelande från just systern som ber om hjälp. Trots att deras relation inte varit den bästa måste Annika såklart leta efter henne…

Med boken Järnblod sätter Liza Marklund punkt för en lång romanserie om journalisten Annika Bengtzon. Hon får till en tillfredställande avslutning och en del spänning på de här 395 sidorna.