Liza Marklund: Sprängaren (Ordupplaget 1998)
Det lackar mot sommar-OS i Stockholm. En kraftig bomb spränger Olympiastadion i bitar och bland spillrorna hittar man OS-chefen Christina Furhage, död. Vem eller vilka ligger bakom dådet? Och varför? Är det de Olympiska Spelen som sådana man vänder sig mot eller var det Furhage som var måltavlan? Måste OS ställas in?

Polisen börjar utreda fallet och samtidigt sätter tidningen Kvällspressen sin nyblivna kriminalredaktionschef på att bevaka sprängningen/mordet. Annika Bengtzon, ung småbarnsmamma, kämpar med det nya chefsjobbet, uppdraget och att samtidigt finnas där för familjen. Allt eftersom hon forskar vidare i offrets förflutna kommer hon Sprängaren för nära och blir snart själv en måltavla.

Det här är en bok precis lika bra och spännande som alla säger. Värd alla lovord och priser den fått. Först och främst är det originellt att ha en huvudperson i en mördarjakt som inte är knuten till polismyndigheten utan som är journalist. Det känns fräscht. Och ovanpå detta är hjältinnan inte på något sätt ofelbar utan agerar både rätt och fel och kämpar mot elaka kollegor och för att hålla ihop familjen. En härlig blandning som berör. 370 sidor.




Liza Marklund: Studio Sex (Ordupplaget 1999)
Den här boken utspelar sig 8 år före händelserna i boken "Sprängaren". Och då är Annika Bengtzon ingen höjdare på tidningen Kvällspressen, utan nybliven vikarie som kämpar för ett fast jobb. Pojkvän finns med i bilden men barn är inte ens påtänkta. Visst är det trevligt med en mer detaljerad bild av den unga Annika men samtidigt känns det lite synd att vi hoppat tillbaka i tiden. Beskrivningen av familjelivet som utgjorde intressanta och viktiga delar av första boken saknas här. Nu är det den unga vikariens slit och drömmar om fast jobb som dominerar.

Storyn: På en kyrkogård hittas en ung kvinna sexmördad och en minister i regeringen misstänks. Annika ser mordet som sin chans att få skriva något betydelsefullt och finner sig snart snokandes i såväl politikers förehavanden som livet på stockholmska porrklubbar. Slutet är lika överraskande som våldsamt. Annika Bengtzon kommer att bli lika folkkär som kriminalkommissarie Kurt Wallander. 447 sidor.




Liza Marklund: Paradiset (Piratförlaget 2000)
Låt oss säga att detta är Annika Bengtzons andra fall. Boken tar vid en tid efter Studio sex och utspelar sig innan händelserna i Sprängaren (som ändå var första utgivna boken om Annika). Det har väl sina både för- och nackdelar med att hoppa fram och tillbaka i Annikas liv, men jag tycker nog att har du inte läst Sprängaren än skall du spara den till sist. Den eventuella glädje du känner över att få förklaringar till somligt du vet omnämns i Sprängaren förtas, tycker jag, av att veta att allt löser sig eftersom Annika och hennes vänner lever vidare i framtiden. Om du läser dem i utgivningsordning alltså. Spänningen minskar. Men, trots det, det här är riktig sidvändare, spännande, lättläst, intressant. Och bättre än Studio sex. En intressant vinkling är att huvudpersonen Mia från dokumentären Gömda är med och spelar en inte oviktig roll i boken.

Två unga män mördas i Stockholms frihamn och unga Aida flyr för sitt liv. Samtidigt får Annika på tidningen Kvällspressen ett samtal från en kvinna som vill berätta om stiftelsen Paradiset och om hur de hjälper mordhotade människor att få nya identiteter och försvinna ur databaser och utom räckhåll för sina förföljare. Annika genomför mötet och får höra en intressant berättelse men vill veta mer innan hon kan skriva om Paradiset i tidningen.

Så ringer en desperat kvinna, Aida, och berättar att hon är förföljd av en mördare. Annika träffar även henne och förslår direkt att hon skall höra av sig till det nya Paradiset som just jobbar med att hjälpa personer som Aida. Så skiljs de åt och strax efter att Aida tagit kontakt med Paradiset är hon mördad och Annika känner sig skyldig. Ju mer hon försöker få reda på om Paradiset för sin artikel desto fler återvändsgränder stöter hon på. Paradiset verkar få bidrag av kommuner runt hela landet men det är enorma summor det handlar om. Och eftersom Aida mördats hur effektivt skydd erbjuder de egentligen? Existerar stiftelsen Paradiset överhuvudtaget? Annika Bengtzon snokar vidare och snart sätter en mördare en pistolpipa i munnen på henne. 426 sidor.




Liza Marklund: Prime time (Piratförlaget 2002)
Journalisten Annika Bengtzon är tillbaka i ett äventyr som utspelar sig efter händelserna i boken Paradiset och 3 år innan Sprängaren.

Här är Annika på väg till midsommarfirande hos svärföräldrarna när telefon och sökare går igång. Eftersom hon har jour blir hon naturligtvis tvungen att åka ut på uppdrag och sambon Thomas får ensam ta barnen med sig ut på midsommarfirande. Ilsket framförs många hårda ord över hur Annika behandlar honom och familjen och alltid låter jobbet komma i första hand. Det är slitningar i deras relation hela boken igenom och inget blir bättre av att Thomas å sin sida inte trivs på sitt jobb och undrar om han gjort bort sig när han lämnade sin Eleonor för Annika och deras då ofödda barn.

Utryckningen för Annika till Flen. Där har Sveriges största TV-stjärna, Michelle Carlsson, hittats mördad. Den misstänkte finns att söka bland de tolv personer som tillbringat föregående kväll med henne och det är en samling managers och TV-folk som polisen håller kvar på platsen. Snart visar det sig att så gott som alla haft anledning att hysa agg till den mördade. Avundsjukan och konkurrensen i TV-världen har på sitt sätt tydligen varit mördande.

Annika Bengtzon far runt och samlar info bäst hon kan. Hennes bästa vän är en av de misstänkta, men hon kan väl omöjligen vara mördaren? Problem hemma, en jakt efter en mördare och intriger bland kollegorna på egna jobbet, tidningen Kvällspressen, ger Annika fullt upp på ca 400 sidor.

Den här boken fungerar bra som några timmars god underhållning. Det är inte den mest spännande boken om Annika Bengtzon för det journalistiska uppdraget är egentligen inte speciellt upphetsande. Intressantast är beskrivningarna av hur Annika tampas med att förbättra samborelationen och bli någon att verkligen räkna med på jobbet. (Fast har du Sprängaren i färskt minne vet du ju hur det gårů..)




Liza Marklund: Den röda vargen (Piratförlaget 2003)
Äntligen en Annika Bengtzon-bok som fortsätter på deckardebuten Sprängaren rent tidsmässigt. De senaste årens böcker har ju alla beskrivit Annikas liv innan händelserna i Sprängaren. Nu blir det lite extra krydda eftersom man inte vet hur det skall sluta. Kommer hon att ha jobbet kvar på tidningen Kvällspressen? Blir hon chef? Får hon sparken? Familjen då? Otrohet, skilsmässa eller flera barn, ett lyckligt liv? Ja, nu vet man inte. Och det lockar extra mycket till fortsatt läsning även om grundstoryn i sig är spännande nog.

Annika Bengtzon har nu på kort tid skrivit om terrorattackerna mot World Trade Center den 11:e september, köpcentrumsbomben i Helsingfors och talat med överlevande efter Balibombdåd. Nu tittar hon lite extra på ett 20 år gammalt attentat mot flygbasen F21 i Luleå. Varför fick man aldrig fatt den eller de skyldiga? Och varför bränna bara ett jaktplan? Nu är hon på väg upp till Luleå för att träffa en lokal journalist, få veta mer och titta i arkiven.

Men journalisten visar sig just ha dödats i en hemsk olycka. Annika finner dock av en slump ett ögonvittne till olyckan som faktiskt visar sig vara ett avsiktligt mord. Nu blir hon förstås än mer sugen på att finna ut sanningen bakom jaktplansbränningen för visst måste mordet ha ett samband med hennes attentatsundersökning? Nu finns det en färsk mördare därute! Eller är det personen som för 20 år sedan bränt ett flygplan och en ung militär till döds som är tillbaka?

Mot sin chefs uttryckliga förbud att fortsätta sina terrorreportage snokar Annika Bengtzon vidare. Och det sker fler mord, i Uppsala och i Luleå, som verkar ha samband med hennes projekt. Och så stöter hon på Frihetens Lejon, Vita Tigern, Gula Draken, Svarta Pantern och den Röda Vargen. Och den Röda Vargen visar sig vara en svensk minister. Men det är förstås ingen som kan tro på Annikas helt befängda påståenden...

Hemmavid har vännen Anne Snapphane både privata och arbetsrelaterade problem och vill ha Annikas hjälp. Annikas make å sin sida vill ha detsamma och lite uppmärksamhet. Han sköter hem och barn och Annika far runt i Luleå och snokar...

Fullt upp för Annika och full fart från början till slut. Det är väl egentligen bara de i Annikas huvud ständigt återkommande sjungande änglarna som känns lite tjatiga och varken gör till eller från. Fast kanske att Annika i en framtida bok blir ett riktigt psykfall efter allt hon varit med omů Den här boken gör inga Annika Bengtzon-fans besvikna. 417 sidor.