Eric Lustbader: Den svarta klingan (Wahlströms 1993)
(Black Blade. 1992)

Den kontrakterade lönnmördaren Vattenspindeln agerar i New York. Hans mord sker på uppdrag från en högt uppsatt person inom den mycket hemliga sammanslutningen Den svarta klingan.

Den svarta klingan jobbar för Japans välstånd, ekonomiskt världsherravälde, en plan att göra landet till en supermakt. Eller kanske bara för att just Den svarta klingans ledare skall vinna egen makt och rikedom... Just den biten känns lite oklar då alla verkar bedra varandra, agera som dubbelagenter osv. Ingen kan lita på någon annan i denna maktkamp, därtill finns omfattande kända och andra lika hemliga släktband som knyter bokens huvudpersoner till varandra.

Polisen Wolf Matheson är mannen som utreder morden i New York, men snart far han världen runt i jakten på folk knutna till Den svarta klingan. Som det skall visa sig är just Wolf särskilt lämpad att knäcka det ljusskygga sällskapet. Hans mystiska kraft ”makura ha hiruma” är visst betydligt mer kraftfull än han anat och tydligen starkare än någon annans...

Den svarta klingan söker visst också evigt liv, verkar ha bemästrat förmågan att slippa åldras. Dessutom har man forskare som jobbat med artificiell intelligens och lyckats koppla samman människa och maskin på ett nytt, spännande och skrämmande sätt...

De här 496 sidorna är som bäst måttligt intressanta. Inledningen, kanske de första hundra sidorna, känns lättlästa och intressanta, men sen spårar det hela ur lite med för många inblandade karaktärer med sina respektive kopplingar till varandra. Och den där kraften ”makura ha hiruma” som både Wolf och många andra visst besitter verkar mest vara riktig magi. Den startar bränder och flyttar föremål med tankekraft, skapar illusioner, kramar livet ur folk.

Somligt här känns löjligt konstigt och överdrivet så detta är inte Lustbaders bästa Japan-thriller... Betygstrean går helt klart åt det svagare hållet och mot slutet ville jag bara att sidorna skulle ta slut.




Eric Lustbader: Det fjärde tecknet (Wahlström 1997)
(Dark Homecoming. 1996)

Kriminalkommissarie Lewis Croaker har lämnat både New York och jobbet. Nu arrangerar han lugna fisketurer i Florida.

Tyvärr blir det slut på lugnet för hans del när hans syster Matty hör av sig. Mattys dotter ligger i koma efter en överdos, njurarna är förstörda och hon behöver omedelbart en ny uppsättning.

Allt ser synnerligen dystert ut men så erbjuds Croaker en möjlighet, en perfekt matchad njure i utbyte mot en liten tjänst – ett mord!

Croaker ser ingen annan utväg. För den systerdotter han dock knappt känner kan han tänka sig att göra vad som helst.

Han kommer på kollisionskurs med tvillingbröderna Heitor och Antonio, drivna affärsmän, knarklangare, organförmedlare, galna lönnmördare...

Komplettera äventyret med goda kamrater, läkare, federala agenter, före detta politiker och än fler personer och det blir fullt upp för Lew Croaker. Och alla verkar tydligen ha anledning att inte tala sanning. Eller?

Lustbader lägger orientaliska thrillers åt sidan och skapar här en mer traditionell actionroman med skumma gangsters i den amerikanska södern. Croaker är en tuffing med hjärtat på rätta stället. 395 sidor.




Eric Van Lustbader: Det bleka helgonet (B. Wahlströms 1999)
(Pale Saint. 1999)

Det Bleka helgonet misstänks ligga bakom över 20 mord i New York och biträdande kommissarie Jonathan Christopher har jagat honom länge, länge utan någon vidare framgång. Nu kan han dock mitt i natten ringa upp bästa kompisen Bobby vid åklagarmyndigheten och meddela att mannen är fast. Nu sitter han äntligen i häktet.

Men det är bara för en kort stund. Strax är Bobby och flera poliser döda och Bleka helgonet på flykt igen. Bobbys änka Cassandra stjäl mördarens blod från den senaste brottsplatsen och tänker att hon själv kan bistå polisutredningen med nyttig information.

Som ledande forskare på Vertexinstitutet kan hon analysera mördarens blod ned till minsta beståndsdel, se in i hela DNA-kedjan. Kanske finns där något spännande som kan leda till hans infångande...?

Så långt så bra, sen börjar berättelsen spåra ut litegrann. Cassandra pysslar inte bara med seriös forskning, hon bestämmer sig för att i hemlighet klona mördarens DNA och har på bara några dagar en fullt fungerande vuxen tvilling till det Bleka helgonet! Ja men, kom igen... vad sjutton...? Men det är inte slut där...

Klonen får av polisen Jon Christopher lära sig vad som är rätt och riktigt och har dessutom något slags psykiskt band till originalet och ser liksom saker från Helgonets förflutna, allt detta naturligtvis nyttigt när det gäller att komma mördaren inpå livet.

Efter 384 sidor är Jon och Cassandra föga förvånande ett par och har det, trots motgångarna i berättelsen, rätt bra. Som läsare gläds man åt att det hela är över. Det här kan vara Lustbaders allra sämsta bok på svenska, så här långt...