Eric Van Lustbader: Det bleka helgonet (B. Wahlströms 1999)
(Pale Saint. 1999)

Femtonde boken på svenska av Lustbader är snudd på den sämsta av dem. Det är visserligen länge sedan jag läste hans andra böcker, men jag vill inte minnas att de var så här dåliga. Ett par explosiva spännande scener dyker upp, men de är få som sagt och däremellan är det bara alltför tråkigt och otroligt.

Bleka helgonet är seriemördare och har tagit livet av drygt 20 personer. Ingen vet varför. Ingen fattar vilket instrument han använt. Ingen är ens i närheten av att få fast honom. Då ger han upp och låter sig infångas.

Väl i förhörsrummet exploderar Bleka helgonet bildligt talat och mördar alla i sin omgivning. Sen rymmer han igen och har än en gång visat sin överlägsenhet. Så långt är det riktigt bra. Om han bara inte lämnat lite blod och hudrester efter sig när han flyr genom ett fönster...

För dessa fynd kommer Cassandra Austin över och hon är en lysande genforskare. Hon har dessutom fått sin make mördad av just Bleka Helgonet och är synnerligen motiverad att sätta dit honom.

Så hon nyttjar det material hon kommit över. Cellerna växer till ruskigt snabbt och snart så har hon en klon av helgonet. På bara två-tre veckor har hon så en livs levande kopia av mördaren på sitt labb. Han har vuxit från ett provrör till vuxen individ på rekordfart och är förvånansvärt smart. Och som genom ett mirakel står han i något slags mental förbindelse med sin "far" och kan se vad han gör och har gjort! Det här är naturligtvis av största betydelse för polisen. Men innan Bleka helgonet är infångad börjar klonen svikta. Cassandras mediciner har inte, som förväntat, kunna stoppa åldrandeprocessen...

Låter det inte som 383 väl otroliga sidor, så säg...