Joakim Lundell, Leif Eriksson & Martin Svensson: Monster (Forum 2017)
Det är en tuff uppväxt han får, lille Joakim. Pappan sticker tidigt och mamman verkar allt annat än frisk. När han är 8 år får Jocke se mamma med en nyknuten snara och höra henne börja prata om sitt nära förestående självmord. Tar hon livet av sig skall det visst vara Joakims fel och när Socialtjänsten tittar in berättar mamman om en besvärlig Jocke och en pojke som dessutom försökt döda sina syskon… Mycket är förstås rena lögner men rädslan för att förlora sin mamma tar hårt på honom. Uppväxten präglas av fattigdom, ont om mat, ont om kläder, inga vänner och mobbing i skolan.

Fast Joakim är ändå rätt duktig i skolan. Tyvärr så är han rastlös, har svårt med koncentrationen och att följa alla regler så han är ändå ingen stjärnelev utan en som utmärker sig negativt. Matteuppgifter har han lätt för att lösa men eftersom han inte riktigt kan förklara exakt hur han kommit fram till svaret är det ändå inte bra. Först när han fyller 25 får han diagnoserna ADD och Aspergers syndrom och något slags förklaring till varför han kanske är som han är och mår som han mår…

Det blir fosterfamilj och senare kompisboende och en kamp för eget boende. Merparten av dessa 224 sidor präglas av fylla och droger och galna upptåg. Lundell visar sig vara gränslös och det går att förklara mycket han sagt och gjort och varit med om med olika hemskheter i barndomen och diagnoserna han fått. Men jag vet inte, visst finns här stor tragik och en massa elände, men är han då också helt utan eget ansvar för alla tokerier, kriminalitet och rent svinigt beteende? Går det att skylla allt på andra och en egen diagnos eller två? Inte helt lätt hur man skall se på saken och vad man skall tycka. Är Jocke det Monster hans mamma hävdat?

Jocke blir Jockiboi på YouTube och gör dumheter på film, så pass att andra vill se mer och mer och kanalen växer. Han får en roll i dokusåpan Kungarna i Tylösand som i princip bara går ut på dumheter och ständig fylla och plötsligt snurrar det på med sverigeturné, fester, båtresor och mer. Fylla och droger, kriminalitet och sex. Att sälja saker till folk på nätet men sen aldrig leverera något är ett hobbyprojekt som genererar pengar. Och Jocke skaffar fram brudar åt kamrater, lägrar själv 15-20 tjejer olika partykvällar, super och skiter i allt och alla. Vill bara ha uppmärksamhet och känna att han är någon och få ett eget liv, kunna stå på egna ben. Hans liv har ju alltid präglats av dåligt självförtroende och att vara utlämnad på nåd och onåd åt socialen och andra hjälpverksamheter han inte klickat med.

Det blir lite mer ordning på tillvaron när han hittar Jonna och blir förälskad. Fast han håller såklart på att sabotera den relationen också. Men de båda får ordning på torpet och deras YouTube-projekt vinner allt fler fans och snart är paret en maktfaktor i mediavärlden. Det visar sig trots allt ha gått rätt okej för Joakim ändå. Trots taskig uppväxt och diagnoser. Eller kanske tack vare? Tiotalet svartvita foton visar framför allt en ung Jocke i olika situationer, men det finns till dessa tyvärr ingen kompletterande, beskrivande text. Det bjuds på många och korta, lättlästa och händelserika kapitel, allt hyggligt intressant. Här finns mycket att förfasa sig över.

Joakim Lundell, Leif Eriksson & Martin Svensson: Du är inte ensam (Lind & Co 2018)
Boken Du är inte ensam är mer om Joakim Lundell och hans tjej Jonna och här kommer en del nya livshändelser och somliga från boken Monster återkommande men skildrade lite djupare. Fokus ligger mer på livet med diagnoserna ADD och Aspergers syndrom som han fick ganska sent och hur dessa tillstånd påverkat och påverkar honom än idag. Det flesta dumheter han sagt och gjort och upplevt kan visst förklaras av dessa diagnoser, så stackarn är visst helt utan egentlig skuld till att han varit både svårt skuldsatt och arbetslös. Men han har sannerligen kämpat och YouTube, filmer, låtar, bloggar osv. har byggt hans varumärke och dragit in stora slantar. Så nog har det blivit en imponerade revansch.

Men jag får ändå inte riktigt ihop det. Allt rimmar inte, somligt är galet inkonsekvent. Han blir upprörd när tre äldre killar tar med Jonna på en modellfotografering och lurar av henne kläderna för nakenbilder. De är äckliga snubbar som bara ville utnyttja tjejer (jodå, nog så sant). Men att han själv supit ned tjejer han sen lämnat över till sexgalna och våldsamma psykopatkamrater, det är visst okej och inte alls lika illa? Att han själv haft sex med 15-18 olika tjejer på en och samma dag (upprepade gånger) och sen inte brytt sig nämnvärt när flera av dem velat ha mer än sex av honom, eller rentav varit för fulla för att ens kunna säga nej till sex… Det är inte att vara en äckelgubbe som utnyttjar tjejer? Och hur funkar det med ett tjog nya sexkontakter under ett dygn när han också säger sig vara rädd för främlingar?

Och det ständiga supandet, hur bra passar det med det troliga medicinerandet mot ADD och Aspergers? För nog borde han ha erbjudits i alla fall någon behandling för sina omfattande besvär, även om inget sägs om detta alls.

Jaja, han blir avsugen av en man. Han piercar sin penis men orkar inte följa skötseldirektiven han får och han vill ordna storslagna pranks där han vill lura i sin tjej att han är död. Aldrig en tråkig stund i Lundell-land, men mycket är liksom lite för mycket också. Vad är det för värld vi lever i när myndigheter och vården kan låta barn fara så här illa i unga år? Vad är det för värld vi lever i när folk går i gång på sjuka filmade dumheter och bara vill ha mer och mer? 192 lättlästa sidor fördelade på drygt 25 kapitel, och på dessa även knappt 30 små och stora svartvita foton.