Robert Ludlum: Träffpunkt Genčve (B. Wahlströms 2006)
(The Holcroft Covenant. 1973)
Amerikanen Noel Holcroft reser till Zürich och får gamla papper av en schweizisk bankman. Det visar sig att den fader han aldrig träffat var Heinrich Clausen, en tysk naziledare i Hitlers närhet. Det står också klart att Clausen och några av hans kamrater efter att ha utfört en massa hemskheter under andra världskriget kom på bättre tankar och började försnilla en förmögenhet i syfte att använda pengarna för att göra gott. Nu, 30 år senare, berättar bankmannen om nära nog en miljard dollar tänkta att användas som kompensation till folk som farit illa av nazisternas härjningar och skydd för de nazister och deras familjer som bytte sida.

Noel Holcroft kan få leda det här arbetet i modern tid, men enbart om han kan hitta och få pappa Clausens vänners barn med på noterna. Naturligtvis har många av familjerna bytt namn och gått under jorden och de personer som Noel till slut faktiskt hittar har olika inställning till det här uppdraget…

Redan från första stund är Noel bevakad och förföljd av representanter av minst två olika gäng. Somliga vill Noel ont men lyckligtvis finns där också en okänd välgörare och livräddare i skuggorna. För en stund i alla fall, för snart är både bankmannen han träffat och mannen som förföljt med hjälpt honom döda. Och fler med dem!

Noel inser att starka krafter vill stoppa honom till varje pris men han är övertygad om att allt kan sluta lyckligt bara han kan övertala arvingarna till de nazister som i hemlighet hoppat av att stötta honom och det uppdrag Clausen skriver om. Det behöver väl knappast sägas men här kan man inte lita på någon. Alla ljuger och bedrar och man vet inte om någon är den de påstår sig vara. Alla har hemligheter och egna agendor. Amerikansk polis, brittiska underrättelseagenter, stenrika tyskar som gömmer sig i Brasilien, olika tyska sällskap med samma eller rentav helt motsatta mål, lönnmördare, journalister och yppiga kvinnor, allt detta kommer Holcroft i kontakt med och måste hantera på bästa sätt. Vem som vill skapa ett mäktigt tyskt Fjärde Rike och vem som vill förhindra detta är oklart.

Träffpunkt Genčve är en bok i högt tempo, full av överraskande vändningar, faktiskt den bästa Ludlum-berättelse jag läst på länge, eller kanske någonsin. Trots många inblandade aktörer är storyn lätt att följa och så pass spännande att man gärna läser vidare. Läsaren vet förstås att somliga figurer i sagan är riktiga fulingar men om eller när Noel skall komma till samma insikt… tja, man måste helt enkelt läsa vidare. Lättläst säger jag kanske inte ofta om Ludlums berättelser men har vi faktiskt en liten spion-/agent-/hemliga sällskap-pärla som är just det! Härligt. 402 sidor.

Robert Ludlum: Pussel Parsifal (Wahlströms 1985)
(The Parsifal Mosaic. 1983)
Michael Havelock har sett kvinnan han älskat dö. Hans hjärta är krossat men mordet på Jenna Karas var nödvändigt, hon visade sig vara en rysk spion.

Havelock som själv varit agent i många år har nu fått nog. Dags att lägga agenttillvaron på hyllan och försöka leva ett vanligt, normalt liv. Komma bort ifrån alla intriger, hemligheter, lögner...

Så en sen kväll på tågstationen i Rom får han plötsligt se ett bekant ansikte... Kvinnan framför honom i folkvimlet är Jenna Karas, han är helt säker. Han ser henne, hon ser honom och flyr...

Michael Havelock utnyttjar sina agentförmågor och kontakter för att finna henne. Hur kan hon vara i livet?

Nästan allt kring det där mordet på Jenna för så länge sen visar sig vara en lögn. Det hela blir ett febrilt sökande efter sanningen och som det visar sig högt uppsatta ryska agenter djupt rotade i presidentens närhet...

Vem är vän, vem är fiende? Och vad hände egentligen med Jenna, var har hon varit, hur kan hon leva och framförallt, var är hon nu?

Det börjar riktigt spännande men ju längre boken varar desto mer enformig och trist blir den. Det här är en ren spionroman där det göms minst en fiende i de egna leden. Men vem? Ja, det blir inte helt lätt att ta reda på det, och det blir till slut som sagt en seg historia. Det hela får landa på ett medelbetyg, ett starkt sådant för början, ett allt svagare för den andra halvan. 544 sidor är alldeles för många för vad som presenteras...

Robert Ludlum: Konspiration Akvitanien (Wahlströms 1984)
(The Aquitaine Progression. 1984)
I samband med affärsrelaterade förhandlingar i Genčve får advokat Joel Converse en annan advokat döende i sina armar. Akvitanien blir den skjutne advokatens sista framviskade ord och efter det att offret tidigare berättat en massa för Joel om ett hemligt sällskaps otäcka planer inser han att han måste försöka avslöja sällskapets medlemmar och hemska agenda.

Plötsligt far vår huvudperson runt i Europa och försöker samla bevis och få kontakt med de personer som pekats ut som inblandade. Det är förstås idel berömdheter och högt uppsatta personer och de är förstås nästintill bortom räckvidd för en efterhängsen amerikansk advokat, men då de ju faktiskt är korrumperade allihop börjar de darra lite på manschetten… Converse jagar efter sällskapet Akvitanien och då måste han förstås, precis som den andra advokaten som snokat runt, dö.

Överfall på överfall sker och med ofta mer tur än skicklighet kommer Joel undan. Den försynte advokaten måste snart tuffa till sig och döda han också för att själv överleva. Snart jagas han inte bara av Akvitanien utan också av många polismyndigheter på olika håll. Joel måste verkligen anstränga sig för att komma undan och i väg från ett land efter ett annat… Akvitanien har förstås resurser för att få allt att peka på att det är Converse som är en skurk och mördare.

Ja, många är de goda som tror att Joel blivit knäpp (han har ju faktiskt suttit i vietnamesiskt fångläger och sådant fortsätter väl spöka livet ut?) men han kämpar envist vidare. Det är till slut bara ex-frun som tror på honom men Joel drar sig förstås i det längsta för att dra in henne i denna livsfarliga cirkus.

Jaha, nu har Ludlum bytt ut en agent mot en advokat i huvudrollen men återigen är fienden ett hemligt mäktigt sällskap vars medlemmar såklart söker än mer makt och pengar. Ingen finns att lita på och vår huvudperson är en jagad, dödsdömd man… Har man läst det förut? Jodå, inget nytt under solen här. Även om sagan är synnerligen bekant är den som helhet egentligen rätt okej men jag som på senare tid läst flera Ludlumböcker i rad börjar tröttna lite på att oftast få samma upplägg på storyn. Om inte annat är den nu alldeles för lång (632 sidor) utan att något nytt och annorlunda tillförts och för framför allt det skälet sätter jag betyget två.

Robert Ludlum: Uppdrag Ikaros (Wahlströms 1991)
(The Icarus Agenda. 1988)
I Oman är nästan 250 personer gisslan på den amerikanska ambassaden. Flera av dem avrättas av de religiösa terrorister som intagit byggnaden. Världen tittar på.

Då far Colorados relativt okände kongressman Evan Kendrick överraskande iväg till Oman för att lösa situationen. Där andra gått bet tror han sig kunna frita gisslan. Kendrick har kontakter i landet efter många års vistelse där som affärsman. I största hemlighet och med livet som insats tar han sig an uppgiften...

Robert Ludlum ägnar knappt 250 sidor åt Kendrick och det här hemliga Omanska uppdraget i bokens första del. Det hela blir som ett avsnitt av TV-serien Homeland med terrordåd, politik, agenter, förhandlingar, amerikaner och araber...

Sen vänder man blad, del 2 börjar, det är ett år senare och boken blir som en helt annan berättelse. Det känns som att jag läser om Ludlums egen tidigare berättelse Nyckelord Chasong!

Ja, det visar sig att Inver Brass är tillbaka (från just den nämnda boken), ett gäng mycket mäktiga män och kvinnor med toppjobb på diverse positioner i USA. Tillsammans intrigerar de i hemlighet för vad de själva anser är landets bästa. De fifflar, ljuger och bedrar, drar sig inte för mord för att sätta saker i rullning som kan gynna deras planer...

Resten av bokens alldeles för många sidor (totalt 672 stycken) handlar om att ett gäng människor i USA gärna ser Evan Kendrick som en framtida president och att andra typ inte gör det. Folk mördas till höger och vänster och Kendrick far runt och försöker fatta vad som händer och vem som gör vad...

Det här var tyvärr inte särskilt spännande någonstans eller någon gång. Tvärtom en utdragen plåga och med undantag av del 1 (de första 250 sidorna) så känns hela boken alltså som en kopia av författarens egen äldre roman (Nyckelord Chasong) fast än mer utdragen så att det sega och trista och händelsefattiga varar ännu längre...