Robert Ludlum: Matarese Återkomsten (B. Wahlströms 2000)
(Matarese Countdown. 1997)

I begynnelsen fanns romanen Uppdrag Matarese. Den har jag inte läst. Nu har det gått 20 år och de kriminella bovarna som tydligen sökte ekonomiskt världsherravälde i den föregående boken är nu tillbaka, mer laddade än någonsin, sugna på revansch.

Då, för 20 år sedan, satte Brandon Scofield, alias Beowulf Agat, och ryssen Valeniekov stopp för Matareses planer. Nu är baron Matareses barnbarn tillbaka, på ledande poster i större företag världen över. De planerar stora företagsfusioner inom flera områden, där de själva och deras närmaste medarbetare kan ha full kontroll på pengaflödet och på så sätt styra världsekonomin.

Nu har CIA snappat upp att Matarese vaknat till liv igen och söker återigen få fast bovarna. Matarese har personal där man minst anar det och ligger förstås hela tiden ett steg före.

CIA-agenten Cameron Pryce ger sig iväg för att stoppa Matarese. Men han behöver hjälp och kontaktar den ende överlevande från förra sammandrabbningen, agenten Beowulf Agat, nu snudd på pensionär.

Tja, det är möjligt att det blivit bättre om jag hade läst den första boken om Matarese, men det berättas en hel del om gamla tider i denna Återkomsten-bok, så jag tror nog allt att man kan börja med denna bok ändå. Eller rättare sagt, gör inte det, för det här var inget bra. Goda agenter mot superrika fanatiker som vill ont och har infiltrerat de godas högkvarter och således alltid ligger före. Föga originellt. Klent med spänning och innehållande flera klichéartade romantiska scener mellan god manlig och god kvinnlig agent. 416 sidor.




Robert Ludlum: Prometheus öga (B. Wahlströms 2002)
(The Prometheus Deception. 2000)

Direktoratet är en superhemlig specialavdelning inom CIA. Nicholas Bryson har varit deras toppagent på fältet i 15 år, och blivit expert på vapen, närstrid, förklädnader, spionage, ja, expert på typ allt. Banne mig om han inte är en fullfjädrad hjälte såsom James Bond, Indiana Jones, MacGyver, alla i en person!

Nu har Direktoratets ledning bestämt sig för att pensionera Bryson. Hans tjänster är inte längre önskvärda och man har ordnat en täckmantel med nytt namn och ny bakgrund åt honom. Agent Nick Bryson skall bli lärare och gömmas långt bort från händelsernas centrum som han tidigare befunnit sig i. Bryson fattar förstås ingenting men måste acceptera det hela. Och efter 5 år som lärare har han funnit sig i sin roll. Han är duktig, uppskattad och trivs med sin tillvaro.

Då vaknar hans agentinstinkter till liv. Skolan får besök av män hans ”inre radar” går igång på. Utsända mördare – här, nu, varför? Han oskadliggör dem förstås men till slut får någon ändå fatt på Bryson. Och berättar att allt han trott på och jobbat för varit lögn! Direktoratet är ingen CIA-avdelning utan en organisation som leds av ryssar för att spionera på amerikanare.

Då Bryson dödat fiender har han i själva verket tagit livet av amerikanska agenter på den goda sidan. Flera av hans framgångar har faktiskt inneburit stora bakslag för amerikanska intressen! Bryson blir självklart rätt chockad. Istället för en hjälte som gör gott är han tydligen en förrädare. Och hans föräldrars död var ingen olycka. Och hans hustrus kärlek var fejk. Bara lögner, överallt, hela tiden.

Ja, detta är en bra start och efter de första 50 sidorna känns det som att betyget fyra kan komma att bli verklighet. Icke så! Nicks sökande efter sanningen blir en orgie i dubbelspel och överfall. Vän är fiende och fiende är vän, som blir fiende igen. Ett nytt mordförsök på Bryson sker på var och varannan sida, lönnmördare väntar bakom varje hörn.

Bryson lyckas dessutom utan minsta besvär få kontakt med presidentens närmsta män, höga politiker, vapensmugglare, terrorister och agenter. Alla känner han och obegränsad utrustning har han tillgång till. Precis som James Bond har Q i närheten dyker det upp passande hjälpmedel när det lämpar sig. Brysons skott träffar alltid mitt i prick och hans händer och armar är som ”anfallande kobror” när han gör sina utfall. Det hela faller snabbt platt och blir bara löjligt, löjligt, superlöjligt. Naturligtvis finns det en organisation nånstans som är ute efter makt och världsherravälde... Enstaka scener är ok, men... Nej! 426 sidor du bör undvika.