Robert Ludlum: Operation Omega (B. Wahlströms 1975/2006)
(The Osterman Weekend. 1972)

I många år har de varit goda vänner, familjerna Tanner, Tremayne, Cardone och Osterman. De tre förstnämnda bor alla i det lilla samhället Saddle Valley och det är där paret Tanner alltid står som värdar för vad de kallar är Osterman Weekends, trevliga helger då paret Ostermans hälsar på och de alla kan umgås, äta och dricka gott och snacka skit.

Just den här helgen kommer dock inte att bli vare sig som de tidigare eller speciellt trevlig. John Tanner kontaktas en mystisk herre som visar sig komma från CIA. Han behöver Tanners hjälp med att avslöja en rysk spion, tillhörande en grupp med kodnamnet Omega. CIA är nu rätt övertygade om att Omega-agenten är en av Tanners allra bästa vänner, en av de han så regelbundet umgås med.

Fast vem av dem? Ja, det är frågan. Är det herr eller fru Tremayne, herr eller fru Cardone eller någon i paret Osterman? Kanske är det rentav både mannen och kvinnan som låtit sig rekryteras av fienden? Kanske är det till och med så att fler än en familj har spionkopplingar?

Ja, nu måste Tanner genomföra en typisk Osterman Weekend utan att på något sätt röja sig själv eller CIAs misstankar. Omega måste avslöjas och Tanner kan såklart inget säga till egna familjen om sitt uppdrag åt CIA. Men inte kan väl någon av hans bästa vänner vara rysk spion?

CIA låter paren Tremayne, Cardone och Osterman få kryptiska meddelanden, meddelanden som förstås enbart kommer att betyda något om man är Omega. Paren varnas för Tanner och plötsligt börjar alla bete sig mysko mot varandra när de träffas. De här påståendena, vad innebär de?

För naturligtvis har samtliga något att dölja, som rysk Omega-agent eller inte. Det kan vara olika affärsuppgörelser som kanske inte gått helt rätt till, undangömda pengar, samröre med maffian och mer…

Paranoian slår snart till med full kraft. Alla misstänker och anklagar varandra för än det ena än det andra. Där det länge funnits vänskap finns nu djup misstro, avundsjuka, rentav skräck… Snart fylls Osterman-helgen med skottlossning och dödsfall.

Operation Omega är en lättläst spionthriller med högt tempo på bara 250 sidor, men ändå galet kryptisk, fylld med klaustrofobisk paranoia. Vem är vän, vem är fiende? Alla ljuger för alla och kan något verkligen vara som det verkar? Att försöka avslöja Omega kommer att kosta… Det här kan aldrig sluta väl…




Robert Ludlum: Pejling Pentagon (Wahlströms 1990)
(Trevayne. 1973)

Försvarsdepartementets finanser är urusla och frågan är om det inte förekommer korruption i Pentagon. Pengarna rullar och det diskuteras hur somliga företag får sina lukrativa uppdrag. Upphandlar myndigheten verkligen på ett korrekt sätt de beställningar som görs?

Andrew Trevayne får i uppdrag att syna verksamheten närmre. Trevayne är rik, ärlig, politiskt obunden, helt klart rätt man att leda den omfattande undersökningen av finanserna och de ingångna avtalen...

Det står snart helt klart att inte alla gillar Trevaynes uppdrag. Snart hittas narkotika på en fest där hans dotter är. Sonen anklagas för en smitningsolycka. Hustrun kidnappas och fotograferas naken i en hotellsäng...

Mäktiga män försöker visst få Trevayne att lägga av, lägga ned sin granskning. Särskilt de undersökningar som pekar på oegentligheter kring det jättelika bolaget Genessee Industries. Men Trevayne tänker inte ge sig...

Hela 496 sidor tuffar på och den mesta av spänningen dyker upp relativt tidigt. Sen går berättelsen ned lite på sparlåga och Trevayne far mest runt och försöker förhandla och diskutera med olika höjdare i olika positioner. Sen skall en rapport lämnas in. Naturligtvis leder undersökningarna rätt in i maktens allra högsta korridorer...

Det börjar bra, blir sedan lite halvsegt inför slutklämmen som skall överraska. Som helhet en svag till medelstark betygstrea. Det här läste jag senast när boken var ny. En omläsning nu 30 år senare visar att boken faktiskt inte var så bra som jag ville minnas den. Det här är från Ludlums allra tidigaste produktion, först släppt under pseudonym.




Robert Ludlum: Nyckelord Chasong (Wahlströms 1991)
(The Chancellor Manuscript. 1977)

Peter Chancellor har lagt två år på att skriva sin doktorsavhandling. Tyvärr blir den inte godkänd, han har tydligen hittat på alltför mycket, låtit fantasin flöda fritt och kommer med ogrundade spekulationer både här och där…

I själva verket är hans arbete alldeles för bra utfört. Han har snokat reda på en sanning som okända personer tydligen hållit hemlig i decennier. Chancellors enda väg vidare med sina fakta är att presentera dem i romanform och där slår de ned som en bomb. Över en natt blir han en firad thrillerförfattare med en bok fylld med spänning och överraskande vändningar. Oj, så mycket otroligt han hittat på och oj så myndigheter och högt uppsatta personer fifflar…

Ja, det är allmänhetens uppfattning om Chancellors bok. Den följs av flera men i själva verket är allt han skriver verklighetsbaserat, det är bara det att bevisen är svåra att komma åt. Så nås han av ett rykte som säger att den döde FBI-chefen faktiskt blivit mördad och att denne haft ett arkiv fullt med hemligheter om nästintill alla höjdare. Och nu skall visst delar av arkivet vara på villovägar…

Det hela ser ut att kunna bli ett spännande uppslag till en ny bok, men ju mer Peter Chancellor undersöker saken desto mer talar för att det ligger i alla fall någon sanning bakom ryktena. Snart är författaren en jagad man. Man skjuter mot honom, de personer han träffar ljuger, försvinner eller dör… Kort sagt, han tror sig vara en stor konspiration på spåren och tänker inte ge sig. Andra personer tänker inte heller ge sig, de tänker stoppa Chancellor.

De här 384 sidorna handlar om misstankar om oegentligheter och Peters försök att få träffa och fråga ut framförallt män som inte vill bli utfrågade.

Somligt som avslöjas leder vidare mot nya misstankar och personer och så vidare. Några misstänkta mördas och kan inte länge kvarstå som hjärnan bakom mysteriet. Peter jagar vidare, men finns det ens ett verkligt mysterium? Några säger ja, andra nej.

Det hela blir en salig röra, tyvärr inte alls speciellt spännande efter ett tag utan en seg, utdragen plåga som jag vill ska ta slut. Nyckelord Chasong var ju ärligt talat inget vidare.




Robert Ludlum: Pussel Parsifal (Wahlströms 1985)
(The Parsifal Mosaic. 1983)

Michael Havelock har sett kvinnan han älskat dö. Hans hjärta är krossat men mordet på Jenna Karas var nödvändigt, hon visade sig vara en rysk spion.

Havelock som själv varit agent i många år har nu fått nog. Dags att lägga agenttillvaron på hyllan och försöka leva ett vanligt, normalt liv. Komma bort ifrån alla intriger, hemligheter, lögner...

Så en sen kväll på tågstationen i Rom får han plötsligt se ett bekant ansikte... Kvinnan framför honom i folkvimlet är Jenna Karas, han är helt säker. Han ser henne, hon ser honom och flyr...

Michael Havelock utnyttjar sina agentförmågor och kontakter för att finna henne. Hur kan hon vara i livet?

Nästan allt kring det där mordet på Jenna för så länge sen visar sig vara en lögn. Det hela blir ett febrilt sökande efter sanningen och som det visar sig högt uppsatta ryska agenter djupt rotade i presidentens närhet...

Vem är vän, vem är fiende? Och vad hände egentligen med Jenna, var har hon varit, hur kan hon leva och framförallt, var är hon nu?

Det börjar riktigt spännande men ju längre boken varar desto mer enformig och trist blir den. Det här är en ren spionroman där det göms minst en fiende i de egna leden. Men vem? Ja, det blir inte helt lätt att ta reda på det, och det blir till slut som sagt en seg historia. Det hela får landa på ett medelbetyg, ett starkt sådant för början, ett allt svagare för den andra halvan. 544 sidor är alldeles för många för vad som presenteras...




Robert Ludlum: Uppdrag Ikaros (Wahlströms 1991)
(The Icarus Agenda. 1988)

I Oman är nästan 250 personer gisslan på den amerikanska ambassaden. Flera av dem avrättas av de religiösa terrorister som intagit byggnaden. Världen tittar på.

Då far Colorados relativt okände kongressman Evan Kendrick överraskande iväg till Oman för att lösa situationen. Där andra gått bet tror han sig kunna frita gisslan. Kendrick har kontakter i landet efter många års vistelse där som affärsman. I största hemlighet och med livet som insats tar han sig an uppgiften...

Robert Ludlum ägnar knappt 250 sidor åt Kendrick och det här hemliga Omanska uppdraget i bokens första del. Det hela blir som ett avsnitt av TV-serien Homeland med terrordåd, politik, agenter, förhandlingar, amerikaner och araber...

Sen vänder man blad, del 2 börjar, det är ett år senare och boken blir som en helt annan berättelse. Det känns som att jag läser om Ludlums egen tidigare berättelse Nyckelord Chasong!

Ja, det visar sig att Inver Brass är tillbaka (från just den nämnda boken), ett gäng mycket mäktiga män och kvinnor med toppjobb på diverse positioner i USA. Tillsammans intrigerar de i hemlighet för vad de själva anser är landets bästa. De fifflar, ljuger och bedrar, drar sig inte för mord för att sätta saker i rullning som kan gynna deras planer...

Resten av bokens alldeles för många sidor (totalt 672 stycken) handlar om att ett gäng människor i USA gärna ser Evan Kendrick som en framtida president och att andra typ inte gör det. Folk mördas till höger och vänster och Kendrick far runt och försöker fatta vad som händer och vem som gör vad...

Det här var tyvärr inte särskilt spännande någonstans eller någon gång. Tvärtom en utdragen plåga och med undantag av del 1 (de första 250 sidorna) så känns hela boken alltså som en kopia av författarens egen äldre roman (Nyckelord Chasong) fast än mer utdragen så att det sega och trista och händelsefattiga varar ännu längre...




Robert Ludlum: Skorpionerna (Wahlströms 1993)
(The Scorpio Illusion. 1993)

Amaya Bajaratt har sett och upplevt många hemskheter som fyllt henne med ett flammande intensivt hat, mot makthavare generellt, mot USA, mot specifika personer, mot USAs president som hon nu planerar att döda!

Hon knyter en ung, storväxt italiensk snygging till sig och de båda låtsas vara en synnerligen rik baron och dennes moster och skall lura sig till en privat audiens hos den amerikanske ledaren. När ryktet går att terroristen Bajaratt är på väg mot USA på okänt uppdrag får världens underrättelsetjänster panik. Kvinnan måste såklart stoppas.

Tyvärr har hon ett sådant kontaktnät att det inte verkar finnas något hon inte kan lyckas med. Snart kan hon dra full nytta av den mycket hemliga sammanslutningen Skorpionerna, tjugofem högt uppsatta amerikaner i olika befattningar som jobbar för egen och gemensam vinning, och skall snart fullfölja sitt uppdrag.

Den pensionerade agenten Hawthorne kallas in i tjänst igen för att snärja Bajaratt innan allt går åt skogen. Hawthorne är den bäste agenten som funnits, är han möjligen fortfarande bra nog? Man får nog hoppas det.

På 495 sidor rullar historien på och det är Bajaratt och hennes unge medhjälpare på ett håll, Hawthorne initialt ensam men snart med ett par egna kamrater på sin sida och så en samling Skorpioner här och där. De sistnämnda kan gömma sig precis var som helst och kanske hittas på både Bajaratts och Hawthornes sida, eller? Kanske finns det rentav en Skorpion i Vita Huset?

Ja, terrorist- och spionstoryn tuffar på. Hawthorne jagar efter Bajaratt, man blir varse överraskande förrädare både här och där. Alla ljuger, ingen är den man tror och terroristen från Öst, liksom Skorpionerna, dödar utan minsta tvekan…

Visst är det bitvis rätt spännande men 495 sidor är minst hundra för många. Då och då är tempot lågt, det uppstår sega partier och jag får understundom kämpa med att komma vidare. Som en katt- och råttajakt med terrorister på väg mot Vita Huset betraktat är sidorna fyllda med lite för lite action för att det hela skall kännas riktigt bra. Boken Skorpionerna kan förvisso få en trea i betyg (av fem) men den där trean är en svag en. Det här verkade betydligt bättre än det faktiskt blev.




Robert Ludlum: Fjärde rikets män (Wahlströms 1995)
(The Apocalypse Watch. 1995)

Harry Latham, CIA-agent, har lyckats infiltrera Väktarnas Förbund, en nynazistisk sammanslutning som i det fördolda arbetar för fjärde rikets uppgång. Men Latham är igenkänd redan från start. Han tas tillfånga, hjärntvättas, förses med en falsk lista med förmodade nazistsympatisörer och tillåts rymma.

Och som den absolut pålitlige och geniförklarade agent Latham är tror man benhårt på hans namnlista och börjar jaga rätt på de felaktigt identifierade nazisterna. Och så börjar ett jagande fram och tillbaka utan like. Alla misstänker alla, alla nekar till anklagelserna, svär sig fria, kastar misstankarna på andra och så vidare, fram och tillbaka. I en salig, obeskrivligt trist röra.

Det här var det sämsta jag läst på hur länge som helst. Bortsett från spänning de första tio sidorna följer drygt 500 till fyllda med skit. Harry Latham må ha en tickande bomb i huvudet, men det blir inte mer spännande för det. Undvik för allt i världen. 556 sidor.




Robert Ludlum: Maktbas Jamaica (Bonnierförlagen 1997)
(The Cry of the Halidon. 1996)

Boken är tidigare (1974) utgiven i annat utförande under Ludlums pseudonym Jonathan Ryder. Det här är en reviderad utgåva.

Här har vi Alex McAuliff, geolog och expert på markundersökningar. Han har just träffat en man från det mäktiga företaget Dunstone och fått ett konkret anställningserbjudande. I utbyte mot hans hjälp med att leda en undersökningsexpedition i Jamaicas djungler i samband med ett planerat byggnationsprojekt skall han få två miljoner dollar. Summan är så pass väl tilltagen att han självklart tackar ja.

Väl hemkommen efter mötet med Dunstones representant knackar det på dörren och där står Mr. Hammond. Han är från brittiska underrättelsetjänsten och han berättar att Dunstones projekt egentligen är mycket större än man sagt Alex och att de som deltog i den första expeditionen antingen mördats eller försvunnit. Dock inte av Dunstone utan av någon annan ännu okänd, hemlighetsfull makt, känd endast genom Jamaicanska legender.

Hammond ber Alex spela dubbelspel och rapportera såväl till Dunstone som underrättelsetjänsten, samtidigt som han leder expeditionen och håller ögonen öppna efter de okända. Han nappar och är plötsligt mitt uppe i en rörig härva av intriger. För vem vill egentligen vad och varför och vem kan han lita på? Snart står det förstås klart att inte alla i sällskapet står på samma sida.

Bortsett från en helt okej inledning när Alex erbjuds jobb på olika håll blir det sen bara sämre och sämre. Det blir rörigt. Namn på namn på namn och de tillhör än den ena, än den andra, än den tredje sidan. Till slut kan jag inte hålla isär vän från fiende och då kan man lika gärna sluta läsa. Du behöver faktiskt inte ens börja. Det här blir aldrig spännande, tyvärr. 359 sidor.