Robert Ludlum: Fjärde rikets män (Wahlströms 1995)
(The Apocalypse Watch. 1995)

Harry Latham, CIA-agent, har lyckats infiltrera Väktarnas Förbund, en nynazistisk sammanslutning som i det fördolda arbetar för fjärde rikets uppgång. Men Latham är igenkänd redan från start. Han tas tillfånga, hjärntvättas, förses med en falsk lista med förmodade nazistsympatisörer och tillåts rymma.

Och som den absolut pålitlige och geniförklarade agent Latham är tror man benhårt på hans namnlista och börjar jaga rätt på de felaktigt identifierade nazisterna. Och så börjar ett jagande fram och tillbaka utan like. Alla misstänker alla, alla nekar till anklagelserna, svär sig fria, kastar misstankarna på andra och så vidare, fram och tillbaka. I en salig, obeskrivligt trist röra.

Det här var det sämsta jag läst på hur länge som helst. Bortsett från spänning de första tio sidorna följer drygt 500 till fyllda med skit. Harry Latham må ha en tickande bomb i huvudet, men det blir inte mer spännande för det. Undvik för allt i världen. 556 sidor.




Robert Ludlum: Maktbas Jamaica (Bonnierförlagen 1997)
(The Cry of the Halidon. 1996)

Boken är tidigare (1974) utgiven i annat utförande under Ludlums pseudonym Jonathan Ryder. Det här är en reviderad utgåva.

Här har vi Alex McAuliff, geolog och expert på markundersökningar. Han har just träffat en man från det mäktiga företaget Dunstone och fått ett konkret anställningserbjudande. I utbyte mot hans hjälp med att leda en undersökningsexpedition i Jamaicas djungler i samband med ett planerat byggnationsprojekt skall han få två miljoner dollar. Summan är så pass väl tilltagen att han självklart tackar ja.

Väl hemkommen efter mötet med Dunstones representant knackar det på dörren och där står Mr. Hammond. Han är från brittiska underrättelsetjänsten och han berättar att Dunstones projekt egentligen är mycket större än man sagt Alex och att de som deltog i den första expeditionen antingen mördats eller försvunnit. Dock inte av Dunstone utan av någon annan ännu okänd, hemlighetsfull makt, känd endast genom Jamaicanska legender.

Hammond ber Alex spela dubbelspel och rapportera såväl till Dunstone som underrättelsetjänsten, samtidigt som han leder expeditionen och håller ögonen öppna efter de okända. Han nappar och är plötsligt mitt uppe i en rörig härva av intriger. För vem vill egentligen vad och varför och vem kan han lita på? Snart står det förstås klart att inte alla i sällskapet står på samma sida.

Bortsett från en helt okej inledning när Alex erbjuds jobb på olika håll blir det sen bara sämre och sämre. Det blir rörigt. Namn på namn på namn och de tillhör än den ena, än den andra, än den tredje sidan. Till slut kan jag inte hålla isär vän från fiende och då kan man lika gärna sluta läsa. Du behöver faktiskt inte ens börja. Det här blir aldrig spännande, tyvärr. 359 sidor.




Robert Ludlum: Matarese Återkomsten (B. Wahlströms 2000)
(Matarese Countdown. 1997)

I begynnelsen fanns romanen Uppdrag Matarese. Den har jag inte läst. Nu har det gått 20 år och de kriminella bovarna som tydligen sökte ekonomiskt världsherravälde i den föregående boken är nu tillbaka, mer laddade än någonsin, sugna på revansch.

Då, för 20 år sedan, satte Brandon Scofield, alias Beowulf Agat, och ryssen Valeniekov stopp för Matareses planer. Nu är baron Matareses barnbarn tillbaka, på ledande poster i större företag världen över. De planerar stora företagsfusioner inom flera områden, där de själva och deras närmaste medarbetare kan ha full kontroll på pengaflödet och på så sätt styra världsekonomin.

Nu har CIA snappat upp att Matarese vaknat till liv igen och söker återigen få fast bovarna. Matarese har personal där man minst anar det och ligger förstås hela tiden ett steg före.

CIA-agenten Cameron Pryce ger sig iväg för att stoppa Matarese. Men han behöver hjälp och kontaktar den ende överlevande från förra sammandrabbningen, agenten Beowulf Agat, nu snudd på pensionär.

Tja, det är möjligt att det blivit bättre om jag hade läst den första boken om Matarese, men det berättas en hel del om gamla tider i denna Återkomsten-bok, så jag tror nog allt att man kan börja med denna bok ändå. Eller rättare sagt, gör inte det, för det här var inget bra. Goda agenter mot superrika fanatiker som vill ont och har infiltrerat de godas högkvarter och således alltid ligger före. Föga originellt. Klent med spänning och innehållande flera klichéartade romantiska scener mellan god manlig och god kvinnlig agent. 416 sidor.




Robert Ludlum: Prometheus öga (B. Wahlströms 2002)
(The Prometheus Deception. 2000)

Direktoratet är en superhemlig specialavdelning inom CIA. Nicholas Bryson har varit deras toppagent på fältet i 15 år, och blivit expert på vapen, närstrid, förklädnader, spionage, ja, expert på typ allt. Banne mig om han inte är en fullfjädrad hjälte såsom James Bond, Indiana Jones, MacGyver, alla i en person!

Nu har Direktoratets ledning bestämt sig för att pensionera Bryson. Hans tjänster är inte längre önskvärda och man har ordnat en täckmantel med nytt namn och ny bakgrund åt honom. Agent Nick Bryson skall bli lärare och gömmas långt bort från händelsernas centrum som han tidigare befunnit sig i. Bryson fattar förstås ingenting men måste acceptera det hela. Och efter 5 år som lärare har han funnit sig i sin roll. Han är duktig, uppskattad och trivs med sin tillvaro.

Då vaknar hans agentinstinkter till liv. Skolan får besök av män hans ”inre radar” går igång på. Utsända mördare – här, nu, varför? Han oskadliggör dem förstås men till slut får någon ändå fatt på Bryson. Och berättar att allt han trott på och jobbat för varit lögn! Direktoratet är ingen CIA-avdelning utan en organisation som leds av ryssar för att spionera på amerikanare.

Då Bryson dödat fiender har han i själva verket tagit livet av amerikanska agenter på den goda sidan. Flera av hans framgångar har faktiskt inneburit stora bakslag för amerikanska intressen! Bryson blir självklart rätt chockad. Istället för en hjälte som gör gott är han tydligen en förrädare. Och hans föräldrars död var ingen olycka. Och hans hustrus kärlek var fejk. Bara lögner, överallt, hela tiden.

Ja, detta är en bra start och efter de första 50 sidorna känns det som att betyget fyra kan komma att bli verklighet. Icke så! Nicks sökande efter sanningen blir en orgie i dubbelspel och överfall. Vän är fiende och fiende är vän, som blir fiende igen. Ett nytt mordförsök på Bryson sker på var och varannan sida, lönnmördare väntar bakom varje hörn.

Bryson lyckas dessutom utan minsta besvär få kontakt med presidentens närmsta män, höga politiker, vapensmugglare, terrorister och agenter. Alla känner han och obegränsad utrustning har han tillgång till. Precis som James Bond har Q i närheten dyker det upp passande hjälpmedel när det lämpar sig. Brysons skott träffar alltid mitt i prick och hans händer och armar är som ”anfallande kobror” när han gör sina utfall. Det hela faller snabbt platt och blir bara löjligt, löjligt, superlöjligt. Naturligtvis finns det en organisation nånstans som är ute efter makt och världsherravälde... Enstaka scener är ok, men... Nej! 426 sidor du bör undvika.




Robert Ludlum & Gayle Lynds: Robert Ludlums Projekt Hades (B. Wahlströms 2001)
(The Hades Factor. 2000)

Jag brukar gilla medicinska thrillers, romaner om hemska virus, bakterier och otäcka smittsamma sjukdomar men det här kan man egentligen vara utan. Väl förutsägbart och få spänningsmoment blir den övergripande kommentaren. Otrolig redan i sin grundstory som du säkert stött på flera gånger tidigare i andra böcker och filmer:

Pengagalen man med kopplingar till ett stort läkemedelsföretag har funnit ett speciellt dödligt virus och snart också lyckats fixa fram ett vaccin mot det hemska. Ja, saken är klar. Han smittar ned folk med viruset, låter tusentals människor dö och när skräcken är som störst avslöjar han att han nog funnit ett effektivt motmedel och vill sälja det dyrt till världens drabbade länder...

Ja, det hade kanske kunnat fungera om han inte tagit livet av forskaren Sophia Russell (som var honom på spåren) och gjort hennes pojkvän, läkaren och forskaren Jonathan Smith, galen av sorg och rasande nog för att vilja avslöja sanningen och ta hämnd till varje pris. Japp, det är bokens 380 sidor i kort sammanfattning. När skurkarna verkar till synes väl överlägsna tar Jonathan hjälp av sina vänner för att ha en sportslig chans. Tyvärr blir det hela inte mindre otroligt av att vännerna naturligtvis är typ oslagbara/världens bästa inom sina gebit. Boken klarar betyget 3 med ett nödrop.




Robert Ludlum & Philip Shelby: Robert Ludlums Kassandrapakten (B. Wahlströms 2003)
(The Cassandra Compact. 2001)

Låt dig inte luras av det fräcka omslaget som verkar lova mer fart och spänning än vad som faktiskt levereras. Det var länge sedan Ludlum skrev en bra bok och de senaste har han nog inte skrivit själv heller. Han dog år 2001 så medförfattare har kommit in i bilden och de skriver nya böcker som sen säljer massor i främst Robert Ludlums namn. Men det går inte att leva länge på gamla meriter och en dålig bok är en dålig bok.

Detta är en fristående fortsättning på boken Projekt Hades som med ett nödrop fick medelbetyg. Den här gången fäller jag hellre än friar. Det håller helt enkelt inte att skriva böcker om livsfarliga virus som stjäls och kommer i händerna på hänsynslösa skurkar och sen lura läsaren på allt vad spänning heter.

Handlingen i korthet är att en behållare med smittkoppor stjäls från ett laboratorium i Ryssland. Den smugglas till Amerika där skumma män tar den ombord på en rymdfärja! Att manipulera virus och göra det ännu farligare (mer smittsamt och motståndskraftigt mot eventuella vaccin) görs bäst i annan gravitation än Jordens har det visat sig!

Jon Smith är agenten som far världen runt i sin jakt på tjuvarna i Ryssland. Och banne mig om han inte dyker upp och stör de okända skurkarna precis överallt hela tiden. Här har vi korrumperade forskare, poliser, agenter i en blandning som vore helt ok om det vore spännande läsning. Men det här känns blekt, inte alls som om mänskligheten riskerar att dö ut när smittkopporna kommer lösa. Det här är glömt i samma stund som det är färdigläst. 319 sidor.