Mikael Ljungberg & Ulf Jörnvik: Mjuka drömmar – hårda mål (Sportförlaget 2001)
Mikael Ljungberg berättar kort om sitt liv med brottningen, om motgångar och de mer uppmärksammade segrarna, om konflikter med idrottsförbund och om önskan att vara en förebild, att ta ansvar, hjälpa andra och engagera sig i kampanjen Landslag mot våld. Det blir några rader om journalister, olika konkurrenter och mästerskapsmedaljer…

Kapitlen heter Trygghet, Omgivning, Motivation, Planering samt Ansvar. Begynnelsebokstäverna blir Tompa efter brottarvännen Tomas Johansson och i dessa kapitel får vi veta vad som krävs för att Micke skall känna sig trygg, vad han behöver i sin omgivning, hur han hittar sin motivation etc…

Boken omfattar bara 220 sidor så läsningen går mycket snabbt. Texten är i ganska stor stil och sidorna relativt luftiga. Här finns också många bilder (både i färg och svartvitt) och några reklamsidor (för Lufthansa, Göteborgs Posten, Reebok m. m.). Sist kommer tio sidor statistik med Ljungbergs mästerskapsresultat, ort och årtal, motståndare, resultat etc.

Killen är nyss fyllda 30 år när han kröner karriären med ett OS-guld i Sydney 2000. Då har han vunnit allt som går att vinna i brottningsvärlden, SM, EM, VM och OS och en massa tävlingar som ung junior. Vad skall han göra nu? Ja, det är precis vad han funderar på när boken tar slut.

Sen vet vi ju den tragiska verkligheten, att Micke Ljungberg drabbades av personliga motgångar och 2004 tog livet av sig på en vårdinrättning. Ja, att läsa detta han skrivit i samband med sin idrottsmässiga höjdpunkt och med hela livet framför sig, när man sedan vet hur det blev är tungt. Jag träffade Micke en gång och hade själv hans tunga OS-guldmedalj om min hals, något jag aldrig kommer att glömma. Han var en riktigt schysst kille, en go´ gubbe från Göteborg, lugn och sansad, så det smärtar mig dubbelt att behöva säga att detta inte var en speciellt bra bok.

Det handlar som sig bör mycket om brottning, men det är nästan bara brottning och inte mycket annat. Och samtidigt, för att ha haft en sådan enastående idrottskarriär och vunnit så mycket framstår boken för mig som oerhört kort. Räknar man bort ren statistik och bildsidor blir de 220 sidorna närmre 160 i stället. Men bildmaterialet är ju digert som sagt och en bild säger ju faktiskt mer än 1000 ord!

Vad gäller privatliv och uppväxt kan man sammanfatta allt detta med att han hade mamma, pappa, en brorsa och var gift samt att han i unga år regelbundet reste från Göteborg till Malmö för att träna… Han har jobbat som målare och har astma och allergier. That is it. Det är kanske lite väl tunt kan jag tycka, något lite mer privat hade kanske inte skadat, ja i alla fall några sidor till om familjen, frun, uppväxten eller varför inte en liten bakgrund till eller fylligare text om somliga bilder? Ja, det hade varit mycket välkommet.

En senare utgåva av boken (2005) har visst adderat nyskrivet material efter Mikaels bortgång.