Unni Lindell: Orkestergraven (Piratförlaget 2006)
(Orkestergraven. 2005)

Violinisten Siv Ellen Blad hittas mördad ute en januarinatt. På väg hem från en spelning har hon stött på eller haft sällskap med någon som stuckit en kniv i hennes hals. Kriminalkommissarie Cato Isaksen finner snart misstänkta så det räcker och blir över. En utflyttad äkta make, dennes nya kvinna eller hennes son? En passionerad kollega i orkestern och tillika kanske Siv Ellens älskare? En vän, en granne, en kanske det värsta av allt, en okänd galning utan motiv? En nattvandrande man med hund finns med i utredningen liksom ungdomar som om natten spraymålat graffiti på väggar och fordon. Vad har de sett, är de kanske inblandade?

Ja, Cato och hans kollegor frågar runt och söker uppslag och ledtrådar. Det är 360 lättlästa sidor och det börjar intressant och spännande och går sen ner sig i ett mittparti där utredningen knappast går framåt. Sen händer det grejer...

Catos yngste son, 7-årige Georg som alltid haft livlig fantasi, börjar berätta om en farbror som hämtar honom på fritids, bjuder på glass och berättar historier. Det hela avfärdas förstås som ytterligare en av Georgs låtsasvänner och när Cato väl förstått att det är mördaren som närmat sig hans egen familj då är det så dags...

Det bjuds mot slutet på alltmer spänning och medelbetyget är kanske en trea med lite extra styrka. En klar uppryckning jämfört med de senaste Cato Isaksen-böckerna.




Unni Lindell: Honungsfällan (Piratförlaget 2008)
(Honningfellen. 2007)

Surkärringen Vera är på särdeles dåligt humör. Skolbarnen tar genvägar genom hennes trädgård och kvarterets hundar springer också runt på tomten. Som om detta inte vore nog ser och hör hon ofta två livliga flickor hoppa studsmatta på tomten till huset intill och glassbilens unge förare nyttjar hennes mark som vändplats varje vecka. Hon har varnat dem alla, hon vill bara bli lämnad ifred och ha det lugnt och skönt, men se det går ju inte. Nu är hon är den siste som sett lille Patrik i livet. Den sjuårige killen har försvunnit...

På annat håll i staden blir lettiska kvinnan Elna påkörd och dödad. Obduktionen visar att hon misshandlats och nästan kvävts till döds innan bilen körde på henne. Olyckan är kanske rentav mord? Än mer klurigt blir fallet när det visar sig att en viss glassbilsförare kört omkring i området...

Oslopolisens Cato Isaksen har snart semester och familjen pockar på uppmärksamhet, men de här fallen måste såklart lösas. Den lille pojken måste naturligtvis komma till rätta och det så snart som möjligt och då helst i livet. Men oddsen ser dåliga ut...

Kärvt värre blir det också när Catos team får förstärkning i form av Marian Dahle. Redan från första stund avskyr han kvinnan och så måste han jobba tillsammans med henne. Det är upplagt för interna bråk.

368 sidor kriminalberättelse tuffar på. Det är länge högst måttligt spännande men allt är hur som helst rätt lättsmält och lättläst. Mot slutet ökar spänningen då allt skall få sin lösning och det som varit försvunnet skall komma fram... Ja, det går inte att komma ifrån att allt blir så mycket mer obehagligt, hemskt och spännande när det handlar om ett försvunnet barn.




Unni Lindell: Mörkermannen (Piratförlaget 2009)
(Mørkemannen. 2008)

Omslagsbilden och baksidestexten lurade mig att tro att det här kunde vara en av seriens bättre böcker. ”Unni Lindell har skrivit en gastkramande kriminalroman som mottogs med översvallande recensioner i hemlandet Norge.” Den formuleringen gick jag på, men tänker man ett steg till är det inget som måste betyda att man menar just den här berättelsen, det kan ju egentligen lika gärna handla om Cato Iversen-seriens allra första bok för den delen... Men visst, nog är det säkert just denna sjunde bok som avses med citatet, men hallå! Gastkramande kriminalroman? Vilken lögn, vilket skämt. Och jag skrattar inte.

När kriminalkommissarie Cato och hans många kollegor vid Oslo-polisen upprepade gånger river sig i håret och funderar över hur saker och ting kan hänga ihop, hur inget verkar passa in och den där nöten som skall ge gåtans lösning bara verkar vara omöjlig att knäcka, ja då sitter jag själv där som läsare och är lika förundrad. Jag får inte heller det hela att falla på plats, här finns för många personer från nu och då att hålla reda på. På något vänster känner de säkert varandra, men hur? Och varför tiger de om detta i så fall?

Här har vi kvinnan som faller mot döden från sin balkong. Självmord eller mord? Uppenbarligen mord, säger vittnen. Här finns den sommarjobbande unga kvinnan på en camping som upplever sig förföljd. Någon verkar iaktta henne genom en lucka i taket. En trio män verkar ha kopplingar såväl till hyreshuset som till campingen. Lägg därtill ett mer än 30 år gammalt mord på nämnda camping som kanske, kanske inte har med dagens händelser att göra. Addera identitetsbyten, svåråtkomliga dokument, oärliga läkare, gamla tanter med hemligheter de inte vill yppa och mer än så, och du får en härva av händelser som bara växer och växer och en utredning som mycket sakta tar sig framåt.

Och går det framåt så är det för att Cato Iversens nyaste kollega, som han förresten ogillar mycket skarpt, nyttjar olagliga metoder, gång efter annan...

Jag hade detta länge, länge på betyget en svag trea, men nej, ju längre berättelsen gick desto mer rörig blev sagan. Bokens epilog bjuder förvisso på en intressant vändning, men då är det så dags. Någon gastkramande spänning har ju tyvärr inte setts till alls, knappt ens spänning... synd. 395 sidor som blev en stor besvikelse.




Unni Lindell: Sockerdöden (Piratförlaget 2011)
(Sukkerdøden. 2010)

Cato Iversen är återigen på kollisionskurs med kollegan Marian Dahle. De båda poliserna kan verkligen inte samarbeta, än mindre kommunicera vettigt med varandra.

När polischefen Martin Egge dödas måste alla resurser sättas in men när det visar sig att Marian varit hans goda vän blir hon såklart bortkopplad från fallet. Förkrossad av sorg och samtidigt besviken på kollegorna beslutar hon sig för att bedriva sin egen utredning av vännens frånfälle. Marian beter sig så mystiskt att kollegorna snart tvingas klassa henne som möjligen direkt inblandad i dödsfallet, kanske är hon rentav mördaren själv? Men nej, så kan det väl ändå inte vara?

I berättelsen i övrigt står John Gustav Bieler i fokus, hans vänner och kriminella bekanta, hans döde son och psyksjuka dotter, en dotter som enligt uppgift en gång för länge sedan kvävt sin lillebror med en kudde.

John Gustav har varit bekant med den döde polischefen och figurerar i somliga andra polisutredningar. Diverse ljusskygga affärer och knarkhandel kan han misstänkas för. Kanske är det så att polischefen har kommit honom för nära, fått bevis för hans skumraskaffärer och blivit tagen av daga… När så den psykiskt sjuka dottern Kari Helene visar sig ha frisläppts från sin vårdinrättning finns det fler personer att misstänka.

Ah, boken är seg i början och ja, rätt ointressant hela vägen ända till slutet 445 sidor bort. Tjafsandet mellan Cato och Marian kan jag vara utan och tar man bort det blir det faktiskt inte mycket kvar. Cato har reducerats till en hårt arbetande men i övrigt blek och familjeförsummande figur. Istället är det unga, arga, kantiga Marian som hamnat i centrum. Inget fel i det men hela bokserien har tappat något enormt i underhållningsvärde sedan de inledande böckerna.




Unni Lindell: Djävulskyssen (Piratförlaget 2013)
(Djevelkysset. 2012)

Äntligen en helt okej bok i serien om Oslopoliserna Cato och Marian. Som jag har väntat, det var länge sen nu. De senaste titlarna har fokuserat något enormt på polisernas privata motsättningar och därför är det skönt att deras tröttsamma tjafsande nu är rejält nedtonat. Här är det faktiskt en riktig polisutredning i fokus och huvudpersonerna jobbar mer tillsammans med varandra än emot… Nåja, något mer i alla fall. Fast visst kan Marian inte sluta med sina privata utredningar trots order.

Nåja, trebarnsmamman Vivian jobbar på tvätteri, sambon Roy kör taxi. Äldsta barnet Dan spelar mest dataspel, småbröderna är i dagisåldern.

Vivian har hemliga kärleksmöten med andra män. En dag hittas hon mördad i växthuset bakom radhuslängan. Misstankarna riktas mot exmaken Colin som kräver Vivian på pengar för huset han lämnat men även grannen Frank som spanat på Vivian i kikare kan misstänkas.

Sonen Dan som sett mamman bråka med en man i en BMW vill gärna lägga skulden på denne och ringer anonymt till polisen.

Ja, allt börjar med ett mord och slutar med en kidnappning. Det hela är ett rätt spännande mysterium som måste lösas. Vivians kärleksförbindelser visar sig leda åt oväntade håll och grannparet Frank och Birgit är inte heller vilka som helst… Det finns en del överraskningar bland dessa 429 sidor.