Mattias Lindeblad: Skräck – boken som Gud glömde (Semic 2011)
Författaren gillar filmer, böcker, serier, hårdrock – gärna med skräcktema. På 360 sidor berättar Mattias Lindeblad personligt om sin kärlek till skräcken och om hur denna tagit plats i hans uppväxt i form av just otäcka filmer och läskiga serier, farliga låttexter och fasansfulla skivomslag.
Varvat med hans egen berättelse om videons intåg i hans tillvaro, piratkopiering av totaltförbjudna eller på annat sätt lockande VHS-filmer, medlemskap i filmklubbar, egna försök att göra skräckfilm och mycket mer (t.ex. semesterresor och paintball-fiaskon!) dyker det upp några listor över Mattias favoritfilmer med spökhus, favoritmonster, olika skräckfilmers absolut sämsta svenska titlar, filmmusik, filmer med otäcka vattenvarelser etc.
De allra största bitarna av boken utgörs dock av intervjuer med olika människor på temat (jo, just det) skräck. Det diskuteras skräck i serier med tecknaren Kim W Andersson, skräck i böcker med författaren Andreas Roman. Mattias Fyhr, docent i filmvetenskap, dyker ned i hur skräcken tagit sig uttryck i världslitteraturen genom århundradena, filmvetenskapsprofessorn Olle Sjögren pratar filmcensur. Hårdrockaren Joakim Cans, sångare i Hammerfall, berättar om sin kärlek till filmen Evil Dead och kommunikationen med filmens huvudperson osv. osv.
Det dyker upp psykologer, präster, filmvetare, konstvetare, svenska filmregissörer. Ja, till och med ett medium får komma till tals liksom en professor i klinisk genetik som diskuterar den inavel som i vissa filmer gett upphov till en del rätt udda figurer.
Svenska skräckfilmer får några sidor, det skrivs om satanism, zombier, vampyrer och varulvar, Edgar Allan Poe, Lovecraft, Stephen King, Clive Barker, Exorcisten, Motorsågsmassakern etc.
Mattias intervjuar skådespelaren Robert Englund (som spelat den snälle V-ödlan Willie och den otäcke Freddy Krueger) samt Gunnar Hansen (som berättar om livet som Leatherface i Motorsågsmassakern).
Visst är det en imponerande bredd, men somliga av dessa intervju-djupdykningar intresserar mig inte alls. En del blir väldigt torrt och tråkigt. Mot slutet kommer valda bitar från en gammal videovåldsdebatt på TV ordagrant återgiven, det snackas en del om hur otäcka filmer som barn sett på video (usch, denna hemska, skadliga nymodighet som borde förbjudas!) har påverkat dem (typ skadat dem för evigt!). Ett lite småtrist bidrag i boken.
Skräcktemat må komma igen överallt men boken spretar något enormt. En lättsam egen berättelse om en första kontakt med en omtalad film på ena sidan, några filmomslag på den andra följt av en intervju med en präst, ett medium, en psykolog, en annan skräckfantast på de följande.
Förvänta dig inget fullödigt faktaverk om skräck i böcker, filmer, serier, konst och musik för då blir du besviken. Det finns en stor bredd på temat skräck, men ett djup endast i speciella delar. Detta läser du främst för den personliga vinklingen, en riktig skräcknörds kontakt med och livslånga kärlek till det rysliga, skrämmande, otäcka, makabra… i just film, musik, böcker, serier… Det dyker upp en del svartvita foton på skivomslag, filmomslag och personer som kommit till tals. Här finns också en del illustrationer av Henrik Lange. 360 sidor.
