Donna Leon: Ond bråd död i Venedig (Forum 1998)
(Death at La Fenice. 1992)

Vi befinner oss på Operan i Venedig. Det är premiärafton och paus. Den världsberömde dirigenten Wellauer har hittats död i sin loge. Kommissarie Guido Brunetti kallas till platsen och tar ansvaret för utredningen.

Det här är 274 sidor deckargåta som rullar fram i stillsamt tempo. Rinnande blod och brutalt våld lyser med sin frånvaro. Wellauer är förgiftad. Bortsett från ett dödsfall och Brunettis möten med de misstänkta får läsaren inte vara med om så mycket. Men det känns inte så ledsamt för det. Det här är välskrivet och annorlunda. Med många beskrivningar av Venedig, dess mat, dryck, kultur, arkitektur etc. så förflyttas jag för en stund till denna för mig okända stad. Och det känns trevligt, lite spännande, ja mysigt är ordet.

En svag trea är rättvist betyg. Wellauer hade på sin väg mot toppen fått både vänner och fiender. Han var rik, visste hemligheter om somliga och ogillade homosexuella. Nu letar Brunetti efter en mördare i kretsen av de närmaste. Var det änkan som gjorde det? Någon i operans orkester? En ljud- eller ljustekniker? Någon av de stora artisterna? Ja, säg det.




Donna Leon: Natt i Venedig (Forum 2002)
(Death and Judgement. 1995)

Överraskande halka i september tvingar ned en lastbil i diket. Lasten visar sig vara något helt annat än förväntat…

En advokat åker tåg och påträffas senare skjuten i sin kupé. Fler mord följer.

Kommissarie Guido Brunetti följer de få ledtrådar som finns till en sjaskig bar utanför Venedig. Snart verkar han vara ett hemligt sällskap på spåren. Prostitution, människohandel, våldtäkter och mord på film… Det är något mycket hemskt som pågår i staden. Det här kriminella nätverket måste upplösas.

Tyvärr verkar det finnas kopplingar till högt uppsatta personer. Det här kommer inte att bli lätt. Brunetti engagerar till och med sin tonårsdotter som spion för att komma framåt i fallet. Det visar sig komma med ett högt pris.

276 sidor som jobbar sig upp till ett halvdant medelbetyg innan allt är över. Berättelsen känns när detta läses 2015 lite daterad, det handlar om italienska lire som valuta, det skickas fax och tittas på videofilmer. Så ser väl kanske inte världen ut idag? Å andra sidan är det lite småskoj att läsa en kriminalroman som inte utspelas i New York eller London utan i det lite mer exotiska och annorlunda Venedig.