Pierre Lemaitre: Irčne (Sekwa 2018)
(Travail soigné. 2006)

Den synnerligen småväxte kommissarie Camille Verhoeven vid parispolisen skall snart bli pappa. Hans fru Irčne väntar barn. Olyckligtvis tvingar arbetet honom bort från hustrun och hemmet alltför ofta.

Nu kallas han till en lägenhet i ett öde industriområde där någon galning uppenbarligen gått lös på två unga kvinnor. Synen liknar ingenting någon någonsin sett tidigare. Dådet är det absolut värsta någonsin kunnat föreställa sig, och sen värre ändå.

Ett fingeravtryck på platsen knyter ihop det bestialiska dubbelmordet med ett två år äldre ouppklarat fall. Till synes helt annorlunda men ändå lika grymt. Ytterligare sökningar i databaser avslöjar än fler gamla mord, dödade kvinnor.

Så blir man på det klara med att det färska dubbelmordet är snudd på identiskt med en scen i författaren Bret Easton Ellis roman American Psycho och att det närmast föregående dådet är hämtat ut en James Ellroy-berättelse. Nu får man börja läsa kriminalromaner för att hitta de bakomliggande originalen till resterande fall.

Journalisten Buisson vill göra ett reportage om Camille men avspisas snabbt. Det resulterar genast i artiklar där kommissarien istället hängs ut och häcklas. Buisson visar sig också vara också förvånansvärt välinformerad om allt som rör fallet. Vem förser honom med alla detaljer rakt inifrån polishuset?

Mer än en gång hamnar Camille i onåd hos höga beslutsfattare. Vilken tur då att han lyckas etablera en kontakt med den okände mördaren genom att annonsera i tidningen... Det ser ut som att mördaren förbereder sig för slutspelet, men vilken bok är det som stått modell? Kan de lyckas klura ut lösningen innan det allra värsta inträffar?

Irčne är inledningsberättelsen (449 sidor) på Lamaitres Verhoeven-trilogi. Varför Sekwa Förlag satsat på att först ge ut trilogins andra och tredje del innan den första är ett mysterium. Naturligtvis skall de läsas i den ordning de kommit till och kronologiskt utspelar sig. Lättläst, lite annorlunda och lagom spännande. Med lite mer av allt hade betyget kunnat bli än bättre, men detta gav mersmak.




Pierre Lemaitre: Alex (Sekwa 2017)
(Alex. 2011)

Efter de otäcka händelserna i boken Irčne var det inte någon som trodde att kommissarie Camille Verhoeven skulle komma tillbaka till jobbet men här är han nu, åter i tjänst även om det tagit många år att komma på fötter igen!

Nu är han motvilligt engagerad i en kidnappning, ansvarig för hela utredningen. Ingen vet vem offret är men ögonvittnen har sett en kvinna bli överfallen, slagen, bunden och bortförd i en vit skåpbil. Sökandet kan börja...

Som fånge får den kidnappade kvinnan mycket stryk när hon inte hålls inlåst i en liten bur. Kidnapparen gör ingen hemlighet av att han ämnar döda Alex, eller rättare sagt planerar att låta råttorna göra jobbet.

När Camille och kollegorna listat ut var kvinnan, vem hon nu är, hålls fången är kidnapparen död och platsen helt öde. Den kidnappade kvinnan har försvunnit...

Camille och övriga måste nu leta efter den okände (Alex) och därtill hitta en mördare med många liv på sitt samvete, en mördare förtjust i att servera sina offer koncentrerad svavelsyra!

Bara 409 sidor men bitvis tyvärr lite seg. Det utdragna slutet är säkert menat att vara både överraskande och spännande men bokens tredje del känns mest pratig och tjatig. Camille kändes mer intressant i föregående bok och efter boken Irčne kändes detta inte som en utveckling av huvudpersonen. Våldet är uppskruvat och brutalt men är detta en suverän kriminalroman? Nej, men den är okej så betyget blir en medeltrea.




Pierre Lemaitre: Camille (Sekwa 2017)
(Sacrifices. 2012)

Kommissarie Camille har en ny kvinna i sitt liv, unga vackra Anne. Tyvärr gästar Anne shoppinggallerian och hamnar mitt i ett rån mot juvelerarbutiken. Hon blir rejält misshandlad och hamnar på sjukhus men snart inser Camille att rånarna är ute efter Anne ändå trots att de redan kommit undan med bytet. Han måste göra vad han kan för att skydda kvinnan han älskar, även om det innebär att ljuga för chefer och övriga poliskollegor om hur han verkligen är bekant med offret...

En attack mot Anne på sjukhuset blir lyckligtvis avbruten i sista stund, sen har Camille inte mycket annat att göra än att gömma undan henne på hemlig ort. Tyvärr verkar hon kunna bli funnen även där. Camille tvingas inse att saker och ting helt enkelt inte är som han trott och hoppats. 409 (mot slutet) rätt spännande och (hela tiden) lättlästa sidor men inte kan det bli mer än ett medelbetyg för trilogins avslutande del.