Kristoffer Leandoer: Svarta speglar (Norstedts 1994)
De här 14 berättelserna spänner över totalt 236 sidor. Inledande Svarta svanar är längst med drygt 50 sidor, näst längst avslutande Southern Comfort på ca 40 sidor, sedan varierar längden från 6 sidor och uppåt. Att kalla dem skräckberättelser är dock kanske att lova för mycket. Visst handlar det om död, spöken och andra övernaturligheter, men mer än något annat kretsar det kring svårförklariga saker i vardagen. Och det må vara mystiskt ibland men just ”skräck” är ett ord som på något sätt lovar mer spänning, olust och kalla kårar än vad som levereras.

Som alltid i en novellsamling är sagorna av skiftande kvalitet, här varvas små oäkta pärlor med sämre alster. Ett stort plus dock för fantasin för här handlar det om allt mellan himmel och jord och en del upplägg känns riktigt intressanta. Tyvärr når berättelserna inte alltid ända fram. Knorren på slutet uteblir ibland eller känns föga överraskande.

Ibland fungerar dock allt som det skall. Bäst gillar jag Järnvägsbron där det hörs ljud inifrån en pelare på Årstabron och Tappa ansiktet, som just handlar om detta, att vara brännskadad och se huden vanställas och frätas bort… Förutom ovanstående innehåller boken även novellerna Därute, Godnattsaga, Pappersexercis, Döda löv, Tunnlarna, Allt eller inget, Vattenspegeln, Fika på vägen, Han som avskydde våld samt Kyssar till en sten.




Kristoffer Leandoer: Strandridare och 13 andra skräcknoveller (Bonnier Carlsen 2000)
Detta är 14 kortberättelser som totalt spänner över 166 sidor men inte är det mycket till skräck inte. Här finns övernaturliga väsen, gastar och spöken, andra dimensioner och ond bråd död men nej, som helhet är det inte ens speciellt spännande. Novellerna är generellt sett rätt trista och de som är ok är ändå betydligt färre än de dåliga, så något annat än betyget två kan det inte bli på detta.

Det är verkligen synd för jag gillar annars kortformen av berättelser med en knorr på slutet som överraskar. Här blir det inte många överraskningar. En del noveller förstår jag inte alls, andra slutar tvärt just när berättelsen började bli bra och en del har intressanta upplägg som blir intetsägande när storyn tar fart.

Novellerna heter; Strandridare, En omväg hem, Där jag ligger, Rödskinn, Blått, blått blod, Nattvak, Svarta fläckar, Kurragömma, I dina kläder, Pappa kan hitta dig överallt, Projektor, Om du hör nåt i luften som surrar, Radkes resultat, Ansiktet.

Jag gillade bäst Rödskinn som handlar om att leka en grym variant av indianer och vita, Kurragömma där Adrian gömmer saker i en annan dimension och Om du hör nåt... som handlar om kliande myggbett och något ännu värre. Som hel bok betraktat är detta snäppet sämre än Svarta speglar, även om båda böckerna fått betyget 2.