Åsa Larsson: Solstorm (Albert Bonniers Förlag 2003)
Kirunatösen Rebecka Martinsson arbetar numera långt från barndomstrakterna. Nu är hon framgångsrik advokat i den kungliga huvudstaden och har bara sporadisk kontakt med folk från förr som fortfarande bor kvar där uppe.

Nu blir hon uppringd av sin gamla vän Sanna och ombedd att komma till hjälp. Sannas bror Viktor har hittats mördad i den nybyggda Kristallkyrkan och hon tror att polisen misstänker henne och att hennes barn kommer att tas ifrån henne. Rebecka reser såklart norrut och drar sig inte för att kasta sig rätt in i hetluften.

Hemkomsten väcker gamla minnen till liv och det är inte överallt Rebecka välkomnas med öppna armar. Många är de inom kyrkan som vill att Rebecka skall hålla sig undan och kanske är Sanna skyldig till mordet på sin bror trots allt? Rebecka är framåt, tuff och krävande och snart har någon tröttnat på hennes snokande. I ett kallt och vintrigt Kiruna skall någon göra upp med advokat Martinsson och tysta henne för gott...

352 rätt spännande sidor. Betyget tre är helt klart åt det starkare hållet.




Åsa Larsson: Det blod som spillts (Albert Bonniers Förlag 2004)
Det har gått mer än ett år sedan Rebecka Martinsson besökte Kiruna. Efter de upplevelserna är hon sjukskriven och mår allt annat än bra, men hur det än är med det befinner hon sig snart på arbetsresa dit igen med en kollega från advokatbyrån i Stockholm.

Och i Kirunatrakten händer det såklart nya otäckheter. Prästen Mildred Nilsson har mördats. Svårt sönderslagen och med en grov kätting runt halsen hänger hon från orgelläktaren i sin kyrka. Nästan mot sin vilja dras nyfikna Rebecka in i den pågående mordutredningen och än en gång är hon där och lägger näsan i blöt.

Prästen Mildred var feminist ut i fingerspetsarna och hade tydligen lika många vänner som fiender. Traktens män hatade henne, det fanns starka motståndare till henne inom kyrkan och hon ömmade om vargen och kom på kant med det lokala jaktlaget. Nu med Mildred ur vägen känns tillvaron så mycket skönare för många i byn, men någonstans gömmer sig en mördare och självklart är det Rebecka Martinsson som kommer denne farligt nära.

Detta är 408 spännande sidor. En stark trea blir betyget och jag ser fram emot att läsa fler böcker om huvudpersonerna.




Åsa Larsson: Svart stig (Albert Bonniers Förlag 2006)
Efter en vistelse på psyket och därpå följande sjukskrivning flyttar advokat Rebecka Martinsson upp till Kiruna och tar jobb som åklagare. Där uppe verkar tillvaron vara minst lika farlig som den i storstan Stockholm hon nu lämnat bakom sig. För en död kvinna hittas stelfrusen i en fiskeark. Hon har en konstig brännskada runt vristen och har huggits mitt i hjärtat av något okänt föremål.

Kriminalpoliserna Anna-Maria Mella och Sven-Erik Stålnacke letar efter svar. Man vill syna Mauri Kallis gruvföretag närmre i sömmarna men det går mer trögt än önskat. Storbolagspampen och hans män är upptagna herrar med stora planer.

Snart handlar sidorna om Mauri Kallis och hans relation med syskonen Diddi och Inna Wattrang. Det är en mångårig berättelse om pengar och makt och den dominerar hela andra halvan av boken så till den grad att det hela blir trist som bara den. Boken börjar bra och slutar helt okej, men däremellan är stora partier riktigt sega.

Rebecka Martinsson är med som support till polisen när det gäller att söka info på internet eller i Kallis bolagsdokumentation, men i övrigt har hon en underordnad roll i berättelsen. Poliserna Mella och Stålnacke är väl de riktiga hjältarna här, om sådana finnes. 424 sidor som inte är de bästa Larsson skrivit. Betyget tre är åt det svagare hållet.




Åsa Larsson: Till dess din vrede upphör (Albert Bonniers Förlag 2008)
Efter en lite sämre tredje bok i serien om åklagaren Rebecka Martinsson är Larsson tillbaka i gammal god form. Detta kan mycket väl vara hennes bästa bok hittills. En hemsk inledning och en rätt spännande och samtidigt dyster avslutning bjuds det på under 330 lättlästa sidor.

Här har vi det unga paret Wilma och Simon som är ute och dyker efter ett gammalt flygplansvrak när någon mördar dem. Först framstår dock allt som en olycka men visst är det en mördare som härjar i trakten. Poliserna Anna-Maria Mella och Sven-Erik Stålnacke skall såklart finna den skyldige men har svårt att samarbeta numera efter de händelser de upplevt tillsammans i föregående bok.

Rebecka Martinsson å sin sida har ihop det med kollegan Måns. Och han vill inget hellre än att Rebecka skall lämna ensligheten och kylan norröver för att flytta ned till honom och Stockholm. Rebecka gillar ju Måns men inte vill hon flytta...

När hon så får ”besök” av den döda flickan Wilma börjar hon intressera sig alltmer för de båda drunknade och ett, tu, tre så skall Rebecka snart dödas hon också är det tänkt...

Som sagt, spännande, lättläst, otäckt, sorgligt. En bra bok helt enkelt. En stark, stark trea blir det i betyg. Kanske skulle jag rentav ha bjussat på en fyra?




Åsa Larsson: Till offer åt Molok (Albert Bonniers Förlag 2012)
Vi är tillbaka i Kirunatrakter, det är kallt, kargt och farligt skall det visa sig. Någon har slagit ihjäl Sol-Britt Uusitalo och barnbarnet som bodde hos henne saknas! Det blir ett stort pådrag för att finna pojken.

Advokat Rebecka Martinsson och polisinspektör Anna-Maria Mella löser nya mysterier. Eller nåja, Rebecka får förstås inte vara med. Kammaråklagare Carl von Post har ett horn i sidan till henne och får henne bortplockad från utredningen. Det skall ju vara han själv och ingen annan som står i centrum! Fast vi vet ju alla vem som egentligen kommer att komma ut som segrare i den fighten!

Rebecka, sin vana trogen, är såklart med överallt där saker och ting händer och naturligtvis är det också hon som till slut pusslar ihop alla mordmysterier och därmed sätter sitt eget liv på spel.

Åsa Larssons femte Norrlandsroman gör ingen besviken. Det är lättläst, spännande - framförallt mot slutet – och inte så lite gripande. Till skillnad från alla andra mördarjakter i storstäder i andra romaner sticker det här ut som originellt, mystiskt, främmande – och därför extra intressant – när vi rör oss i ett mörkt, glesbefolkat område, med storslagen natur och vilda djur runt knuten…

Jag får väl vara konsekvent och sätta en lika stark trea på det här som jag gjort på flera andra Larsson-kriminalromaner, men frågan är om inte större delen av serien skulle ha fått en fyra istället. Så bra är det ju egentligen… 390 sidor.