Camilla Läckberg: Sjöjungfrun (Forum 2008)
Cia Kjellners man Magnus är försvunnen sedan tre månader tillbaka. Han steg upp som vanligt, sa hej då till familjen för att gå till jobbet. Sedan dess är han alltså spårlöst försvunnen. Polisen har inga ledtrådar.

Christian Thydell har skrivit boken Sjöjungfrun och blivit berömd över en natt. Recensenterna är lyriska, vilken bok, vilket drama. Ingen vet förstås att boken till stora delar är självbiografisk och att hemska demoner rider författaren. Snart visar det sig att Christian sedan en lång tid tillbaka fått anonyma hotbrev. Christan bagatelliserar det hela men hans vän Erica Falck kan förstås inte låta bli att lägga näsan i blöt.

Så hittar en gammal man Magnus Kjellner fastfrusen i isen i Fjällbacka. Självklart är han död och dessutom rejält knivskuren. När det visar sig att Christian och Magnus varit vänner blir både Erica och polisen än mer intresserade av att ta reda på hur ett mord och hotbreven kan hänga ihop.

Läckberg blandar storyn i nutid med tillbakablickar på en berättelse om Sjöjungfrun för många år sedan. Det är en hemsk berättelse (på 360 sidor) men som helhet är inte boken så spännande, gripande eller intressant att jag vill bjussa på mer än medelbetyg. Satte jag dock betyg på enbart bokens sista sidor skulle det faktiskt bli högsta betyg. Vilken avslutning! Oj, oj, oj. Sen säger jag inte mer.




Camilla Läckberg: Fyrvaktaren (Forum 2009)
Något hemskt har hänt Fredrik i Stockholm och hans hustru Annie flyr tillsammans med sonen Sam till den enda trygga plats hon känner till, ön Gråskär utanför Fjällbacka. Där håller de sig för sig själva med bara vinden, vattnet och varandra som sällskap. Ja, och så finns där förstås fyren och alla spökena också. Ön Gråskär är ju i folkmun mer bekant under namnet Gastholmen.

I Fjällbacka väntar snart en ståtlig invigning av Badhotellet, en elegant Spa-anläggning och ett renodlat hälsocenter. Det skall bli kommungubbarnas revansch efter det tidigare fiaskot med TV-dokusåpan Fucking Tanum. Tyvärr verkar planerna störas. Kommunens nyanställde ekonomichef Mats Sverin hittas mördad och ingen som polisen talar med verkar ha annat än gott att säga om mannen. Så framkommer det att Mats just återvänt till sin barndoms Fjällbacka efter många års liv i Göteborg. Polisen tittar närmre på Mats liv och in i berättelsen kommer kvinnojourer, MC-gäng och knark, sådant som ingen förknippat med den skötsamme och tyste ekonomichefen. Vad sjutton har ekonomichefen varit inblandad i? Allt blir bara mer komplicerat när det visar sig att han nyligen besökt Annie ute på Gråskär.

Parallellt med alla händelser i nutid besöker vi fyrvaktarna på nämnda ö under 1870-talet i korta tillbakablickar. Det blir en sida eller två i slutet av vare kapitel, inte mer, och även om det är en lättläst, gripande och mestadels tragisk historia känns det egentligen inte som att den gamla berättelsen har så värst mycket med nutidsstoryn att göra, men vad gör väl det. Då får du ju liksom två Läckberg-berättelser på dessa 360 sidorna.




Camilla Läckberg: Änglamakerskan (Forum 2011)
Efter lång väntan kom så en ny bok i Fjällbacka-serien. Vi träffar åter författaren Erica och polisen Patrik och deras gemensamma familj, vänner och kollegor. Den här gången handlar det om mordbrand och skottlossning på Valö, en ö utanför det lilla kustsamhället. Dit har Ebba återvänt efter många års frånvaro. På Valö drevs det barnkoloni för länge sen och Ebba bodde där som barn. Så plötsligt försvann hela hennes familj och när polisen kom till platsen fanns just bara spädbarnet Ebba där… Alla andra var spårlöst försvunna. Nu restaurerar Ebba och maken Mårten ett hus på Valö när otäcka saker börjar drabba dem…

Försvinnandena ligger mer än 30 år tillbaka i tiden men fallet är fortfarande ouppklarat. Har dagens attacker mot Ebba något att göra med det som hände då, för så länge sedan?

Tja, vem vet? Fjällbackapolisen försöker i alla fall bringa klarhet i det hela och synar främst folk från förr i sömmarna. Det är framförallt ett gäng nu vuxna män, då pojkar på kolonin, som befinner sig mitt i utredningens centrum.

In i storyn som lite av huvudpersoner kommer även Anna, Ericas syster, som börjar hjälpa Ebba och Mårten med inredningen av bostaden och Patriks kollega, polisen Gösta, som faktiskt var med och utredde försvinnandena på Valö då det begav sig.

Efter 360 sidor är det slut och då kan konstateras att detta som helhet varken var bättre eller sämre än de senaste årens romaner i serien. Jag hade önskat att Läckberg vågat ta ut svängarna lite. Det fanns flera gyllene tillfällen att ta livet av en huvudkaraktär, men nej, icke… Och då blir det hela lite småmesigt faktiskt. Alla riktigt hemska saker verkar framförallt ha utspelats i dåtid.

Vi får i flera tillbakablickar stifta bekantskap med Ebbas föräldrar, och dessas föräldrar, och dessas föräldrar... Ja, vi får oss till livs Ebbas släktberättelse från tidigt 1900-tal till modern tid och så är allt plötsligt slut. Nästan lyckligt. Blä.

Lättläst, måttligt spännande, inget som sticker ut i den svenska deckargenren.




Camilla Läckberg: Mord och mandeldoft (Forum 2013)
På de första 60 sidorna ryms ett förord och tre korta berättelser. Novellerna heter Drömmen om Elisabeth, Änkornas kafé samt En elegant död. I den första berättelsen är det Malin som är ute på sjön med sin man Lars när hon plötsligt får för sig att maken planerar att döda henne, ta livet av henne själv precis som han säkert gjort med sin förra fru!

De äldre kvinnorna i sagan Änkornas kafé visar sig kunna erbjuda mordiska tjänster utöver att sälja gott kaffe, te och bakverk. I novell nummer tre är det en skuld, ett arv och snygga kläder i fokus. Sedan följer kortromanen Snöstorm och mandeldoft.

I denna bjuds på drygt 100 sidor Agatha Christie-känsla och Sherlock Holmes-mystik. Titeln refererar naturligtvis till det rådande klimatet på platsen för händelserna och den karakteristiska doften av cyanid!

Här har vi ett gäng människor isolerade på en ö i västkustens skärgård, snöstormen hindrar dem från att lämna huset och komma i kontakt med omvärlden och naturligtvis är det någon i sällskapet som dör… Ah, vem är mördaren? Ok, en sådan story har du förstås läst förut, men den funkar ändå helt okej.

Ja, här har vi unge Martin Molin som ofrivillig huvudperson. Han har sagt ja till att följa med sin flickvän Lisette på hennes släktträff precis före julafton, men ångrar sig nu djupt. Martin inser att förhållandet med tjejen inte är var det borde vara och bestämmer sig för att göra slut – senare…

På Valö möter Martin hela familjen Liljecrona med farfar Ruben som överhuvud. Ruben må vara till åren men ändå med en skarp hjärna och blick. Och pengar som gräs, pengar som naturligtvis övriga släkten förväntar sig att ärva.

Under en hätsk middag berättar Ruben att han tröttnat på familjmedlemmarnas alla misslyckanden. De pengar han så generöst gett dem genom åren har de inte lyckats förvalta, de är lata, bortskämda och missköter familjeföretaget. Ruben tillkännager att de inte kommer att få mer pengar än absolut nödvändigt när han dör. Han har i princip gjort dem alla arvlösa och skall skänka sina miljarder till välgörenhet!

Plötsligt dör Ruben, han faller ihop över matbordet, uppenbarligen förgiftad… Lisettes pojkvän Martin, den motvillige gästen, får kliva fram och ta kommandot. Han är en relativt ny polis från Tanumshede polisstation och har nu fått en mordutredning på halsen. Instängd med en okänd mördare försöker han klura ut mysteriet.

En lättläst och småmysig berättelse, även om man som sagt känner igen storyns upplägg. Fast någon liten överraskning väntar förstås.

Sedan är det slut på Läckbergs berättelser. Härnäst följer en 40 sidor lång intervju med författaren. Det handlar om uppväxten, romandebuten och framgångarna sedan dess. Helt okej förstås men egentligen inget nytt om man sett och hört Läckberg prata om sig själv som gäst i något TV-program.

Det kommer ett persongalleri från Läckbergs romanvärld och några rader om handlingen i respektive bok i Fjällbackaserien på ett par uppslag. Allt avslutas med Camillas deckarskola på 25 sidor. Här får du tips på hur du själv kommer igång med din alldeles egna spänningsroman…

Bara totalt 240 sidor men ändå en hel del innehåll mellan pärmarna. Ett spretigt sådant förvisso men i alla fall de riktiga berättelserna är helt okej läsning.




Camilla Läckberg: Lejontämjaren (Forum 2014)
Unga Victoria rymmer från sin tillfångatagare, stapplar ut i gatan, blir påkörd och avlider till följd av skadorna. Obduktionen visar att flickan torterats och gjorts döv, stum och blind! Victoria har varit saknad i flera veckor efter att ha lämnat sin ridskola och sedan försvunnit spårlöst… Nu verkar det som att Tanumshedepolisen måste söka rätt på en riktig galning.

Det visar sig finnas andra fall som liknar detta, fall från flera olika platser i landet. Kan polisen komma förövaren på spåren genom att samarbeta bättre? Tanumshedepolisen med Patrik Hedström i spetsen tar tag i utredningen.

Parallellt med detta otäcka dåd håller Patriks sambo Erica Falck på med en egen utredning. Erica söker material till en ny bok och försöker komma Laila Kowalska in på livet. Laila sitter i fängelse, dömd för mordet på sin egen make, lejontämjaren Vladek.

Laila har tillbringat år bakom galler men aldrig sagt ett knyst om sin historia. Nu försöker Erica locka fram sanningen för nog verkar det uppenbart att Laila bär på en stor hemlighet. Den riktiga sanningen om den fastkedjade dottern i källaren och mordet på maken har kanske ännu inte kommit i dagens ljus…

Sakta men säkert får Erica Laila att öppna sig något lite mer. Sakta men säkert får Erica också allt mer info om den pågående polisutredningen och kan såklart inte låta bli att lägga näsan i blöt. Sakta men säkert står det naturligtvis klart att Ericas eget fall rörande den inlåsta Laila i allra högsta grad hänger samman med vad som just nu sker i närmiljön.

Det kommer att ske fler försvinnanden, fler mord i Fjällbackatrakten. Läckberg har skruvat upp mörkret och gjort Lejontämjaren till en något lite otäckare historia än de föregående. Våldet är grövre, hemskare.

Men är tortyr ett nytt inslag i bilden är alla vardagslivsskildringar å andra sidan desto mer bekanta. Plockar du bort textmassorna där det handlar om Erica och Patrik och deras samvaro, tid med släkten, barnpassning, påklädning av barn, dagishämtning, hemmatillvaro med matlagning, mys framför TV:n, skrikande barn, syskon som bråkar osv. försvinner säkert hälften av bokens 352 sidor…

Det är väl nästan så att boken som spänningsroman lider lite av allt det här vardagliga som får så mycket plats, men detta vore väl å andra sidan inte en Läckbergsk kriminalroman i Fjällbackaserien om Ericas och Patriks privatliv inte var i delat fokus med en brottsutredning.

Och det kan måhända tyckas lite tjatigt med Erica som ständigt lägger sig i och snart nog genom Patrik leder nästintill varje polisutredning till framgång men att det är Erica som är seriens huvudperson står ju helt klart sedan länge. Resultatet är hur som helst ändå en av de bättre böckerna i sviten på länge. Betygstrean går helt klart åt det starkare hållet.




Camilla Läckberg: Häxan (Forum 2017)
Läckberg behöver hela 610 sidor (och det är alldeles för många) för att berätta sagan om häxan men detta är i ärlighetens namn faktiskt tre berättelser i en.

Utöver en försvunnen och snart funnen död fyraåring i nutid så hoppar storyn av och till också tillbaka i tiden till två olika perioder. Vi gör dels nedslag 30 år tillbaka men befinner oss också då och då i sent 1600-tal.

Under 1670-talet följer vi stackars fattiga Elin, mamma till lilla Märta, ensam nu sedan maken gått till sjöss i dåligt väder. Elsa får till det med husbonden, prästen Preben. Det skulle vara helt fantastiskt om det inte vore för det faktum att mannen redan är gift med Elins syster. Det hela är naturligtvis upplagt för stor katastrof och i den här delen av berättelsen kommer lika självklart någon att anklagas för att vara en häxa. Det är förvisso en tragisk historia men nog tycker jag att dess kopplingar till berättelsen i nutid är ytterligt svag, en lite påklistrad lösning, mer att betrakta som utfyllnad. Läckberg har kanske fått ersättning efter bokens längd?

Det som skedde för 30 år sedan handlar om Fallet Stella, en ung flicka som försvunnit från en gård i trakten och senare påträffats död, mördad. Två tonåriga tjejer erkände dådet, men tog sedan tillbaka allt. De ansågs vara skyldiga men slapp fängelse på grund av sin låga ålder.

Huvuddelen av boken Häxan handlar alltså om ett liknande fall nu 30 år senare. Från exakt samma gård där lilla Stella kom bort försvinner nu en annan liten flicka. Även hon hittas snart efter ett omfattande sökande död, mördad.

Det hela är såklart otroligt tragiskt och någonstans i Fjällbackatrakten går uppenbarligen en galen mördare lös. Misstankarna riktas genast mot Helen och Marie, de nu vuxna kvinnorna som för 30 år sedan för ett tag tagit på sig ett annat hemskt flickmord. Helen har aldrig lämnat trakten och Marie är nu tillbaka som firad Hollywoodstjärna för att spela in en ny film. Det här dådet måste ha kopplingar till 30 år gamla händelser. Det kan inte vara en slump att en flicka försvinner på nytt när Marie just kommit tillbaka, eller att en flicka försvinner från samma gård och sedan hittas på samma plats som ett annat offer.

Vilken tur att Erica Falcks nya bok skall handla om Fallet Stella så att hon har en anledning att snoka runt och därtill hjälpa maken polisen Patrik.

Utöver allt ovanstående tar Fjällbackaområdet emot en samling flyktingar. Somliga invånare välkomnar dem och gör sitt för att få med dem i gemenskapen och lära dem svenska, åter andra vill såklart utmåla en utlänning, någon av dem, vem som helst, som skyldig till det ohyggliga flickmordet. Snart brinner flyktingförläggningen…

Men det är inte slut där. Läckberg tar tillfället i akt att lyfta ytterligare ett samtidens problem i sin berättelse. Vi får ungdomar som plågas svårt av jämnåriga som hånar dem och sprider elakheter och hemligheter via sociala medier. Naturligtvis finns där en gräns vid vilken de plågade beslutar sig för att ge igen.

Häxan är som du förstår fullspäckad med hemskheter. Olyckor, döda barn, våld i hemmet, mobbade barn, rasism, brandattentat, fylla, föräldrar som inte bryr sig och tortyr och häxbränningar. Ja, de glada, positiva bitarna med kärlek, barn och familjeliv, graviditet, möhippa, bröllop och framsteg i polisutredningar förmår liksom inte väga upp. Det är rätt dystert i Fjällbacka.

Det här bra men överlag så mycket mer tragiskt och eländigt än spännande att hälften varit nog. Lägg till detta en väl lång story och ett rätt onödigt sidospår om 1600-talshändelser och det förstås blir omöjligt att sätta ett absolut toppbetyg. Här kommer några överraskningar men också en samling förutsägbara inslag. Detta är bra, absolut, men Häxan är inte Läckbergs bästa bok. En stark betygstrea kan jag dock bjussa på.