Dean Koontz: Tystnaden (Bokfabriken 2018)
(The Silent Corner. 2017)

FBI-agent Jane Hawks man har tagit livet av sig och efterlämnat ett mystiskt meddelande. Det hela är obegripligt och Jane kan inte acceptera det skedda. Hennes man hade absolut ingen anledning att göra det här, lämna henne och sonen. Han hade inga problem, han var glad, inte alls nedstämd, ångestfylld eller orolig. Jane köper inte polisutredningens utslag om självmord och beslutar sig för att finna sanningen.

Snart hittar hon ett oroväckande mönster. Den senaste tiden har det varit överraskande många självmord bland framgångsrika och till synes lyckliga och lugna personer. Utan minsta tecken på problem har de en dag bara ändat livet. Somliga av dem har efterlämnat lika obegripliga meddelanden som Jane Hawks man...

Jane är övertygad om att hon är något alldeles förskräckligt på spåren, att det pågår något i samhället som någon eller några tänker fortsätta hålla hemligt till varje pris, något ont.

Jane är smart nog att inse att ju mer hon snokar desto mer utsatt är hon. Hon gömmer undan den älskade sonen och försöker i sitt sökande undvika att lämna några spår efter sig. Som FBI-agent är hon synnerligen medveten om hur lätt man kan övervakas, lyckligtvis kan hon själv ett och annat trick.

Driven av både sorg, ilska och rädsla tänker hon göra det som krävs för att säkerställa att sonen är skyddad samtidigt som mysteriet måste avslöjas...

Wow. Jag skulle spontant vilja sätta högsta betyg på detta men nej, så enormt storslaget var kanske inte detta, inte riktigt. Men jag är samtidigt så fantastiskt glad över att kunna konstatera att min ungdoms favorit-Koontz är tillbaka! Att författaren efter decennier av halvdana romaner här fått till en riktig fullträff.

Lite otroligt, jodå, visst, sådana är ju alla Koontz böcker, men här är det högt tempo från start, gott om spänning, ett mysterium, en konspiration som heter duga och därtill ett rejält tankeväckande tema. Hur långt från verkligheten är det här egentligen? Bara det att man inte säkert vet svaret på den frågan gör detta desto mer kittlande och spännande...

Efter 411 sidor är det inte riktigt slut. Alla frågor har inte fått svar, alla inblandade har inte fått stå till svars... Storyn går vidare i en kommande bok. Jane Hawk är snart tillbaka och det gläder mig! Det var lite slukarvarning på den här berättelsen!




Dean Koontz: Makten (Bokfabriken 2019)
(The Whispering Room 2017)

Cora kör sin bil rätt in i hotellrestaurangen. De brinnande bensindunkarna hon har på lastflaket spränger sen ihjäl både Cora och många andra. Polischef Luther Tillman kan knappt tro att det är sant men ögonvittnena är många och somliga rader text i Coras dagbok signalerar att hon nog inte varit riktigt frisk. Fast ändå, somligt annat runt fallet skorrar falskt. Av äldre dagboksanteckningar framgår att något mycket speciellt nyligen hänt kvinnan. Men vad? Och kan det ha med detta hemska självmord/terrorattentat att göra? Här ligger en hund begraven, tänker Tillman.

Jane Hawk bryter sig in hos journalisten Hannafin och buggar hans telefon. Snart får hon nya ledtrådar och söker upp stjärnadvokaten Randall Larkin. Han verkar klart knuten till de personer som Jane misstänker ligger bakom många av de oväntade självmorden som Jane alltså är övertygad om inte är självmord utan mord. Jane förmår Randall att avslöja än fler hemligheter och snart är Jane på väg till en av det hemliga sällskapets anläggningar. Hon tänker ge sig rätt in i lejonkulan.

Det hon får uppleva med egna ögon är värre än vad hon kunnat ana. Jane planerar sen att ta sig an en miljardär, ta sig in i hans synnerligen välbevakade torn och göra processen kort med honom. Men hur skall hon egentligen lyckas med det? Det behöver väl knappast sägas men FBI vill nu gärna stoppa Jane som de anser är en galning, en mördare...

Makten är 492 lättlästa sidor, minst lika spännande som de i del ett om inte mer. Det är fartfyllt, dramatiskt, överraskande och otroligt men för mig rör sig detta ännu på rätt sida det trovärdiga och därför gillar jag det här skarpt. Go, Jane! Äventyret fortsätter...