Dean R. Koontz: Nattens ögon (Bra Spänning 1988)
(Först utgiven under pseudonymen Leigh Nichols: The Eyes of Darkness. 1981)

Tina Evans håller precis på med de sista förberedelserna inför en stor showpremiär i Las Vegas. Det luktar stor succé lång väg, kanske den största i stadens historia. Sång, musik, dans, magiska nummer; allt verkar bli perfekt. Allt i hennes liv skulle vara perfekt just nu om det inte vore för det faktum att hon sörjer sin son Danny något alldeles fruktansvärt. Det är nu ett år sedan han dog i en tragisk bussolycka och på intet sätt verkar hon kunna komma över sorgen. Att dödsfallet ledde till separation från maken är underordnat, Danny var och är fortfarande viktigast i hennes liv. I bostaden står Dannys rum orört och det är där det först börjar hända saker...

På Dannys griffeltavla dyker det upp text som lyder: Inte död, inte död. Sedan kommer meddelanden där någon ber om hjälp, möbler flyttar sig, rum blir iskalla etc. Tina Evans är övertygad om att hennes son Danny lever och sänder henne meddelanden.

Hyfsat otroligt men icke desto mindre himla spännande. 315 sidor.




Dean R. Koontz: Väktare (Bra Spänning 1988)
(Watchers. 1987)

Travis Cornell är ute och vandrar bland bergen. Plötsligt dyker en hund upp och beter sig allmänt sällskapligt. Faktiskt så pass sällskapligt att Travis inte kommer vidare utan att ta hunden med sig. Vid ett vägskäl väljer Travis uppenbarligen fel väg. Hunden beter sig riktigt ilsket mot något okänt längre fram och sliter i Travis för att de skall vända om, bums. Samtidigt börjar Travis å sin sida också känna att fara hotar.

Känslan att någon/något är efter dem blir allt starkare och de vänder och tar snabbt bilen därifrån. Så visar det sig att hunden deltagit i ett forskningsexperiment och blivit skitsmart. I laboratoriet har man också kombinerat en apa med människa och fått fram ett riktigt monster. Nu har monstret och hunden rymt. Monstret hatar hunden, vill se den söndersliten och förföljer den vart den går. Hunden, smart som den är, vill förstås vara fri och försöker hålla sig undan.

Myndigheterna skyr inga medel för att mörklägga monstrets mord samtidigt som de vill fånga in de båda rymlingarna. Travis Cornell undrar hur fan han skall kunna skydda sig och hunden mot både monstret och myndigheterna. Lägg till allt detta en kontrakterad mördare, en folkskygg ung kvinna, en sextokig TV-reparatör, blanda om och du har en roman som inte liknar någon annan. Ett par scener med den supersmarta hunden är lätt pinsamma men det är välskrivet och faktiskt ganska spännande. Köper du det här med en hund som nära nog talar så är det väl värt att läsa. Filmen har jag för mig var en besvikelse, men det var länge sedan jag såg den. 428 sidor.




Dean R. Koontz: Skuggeld (Bra Spänning 1989)
(Shadowfires. 1987)

Eric Leben är framgångsrik DNA-forskare och sjukligt intresserad av att kunna bekämpa döden och göra människan odödlig. Kroppens förfall och död ser han som något som är "fel" och för att få känna sig ung omger han sig med unga kvinnor och vackra ägodelar. Rachael Leben, 12 år yngre än sin make, har dock fått nog av äktenskapet. Eric Lebens idéer är jobbiga, hans ha-begär, egoism och våldsamheter likaså. Skilsmässan är ett faktum och att Rachael inte ens vill ha sin rättmätiga del av Erics förmögenhet retar honom än mer. Efter ett ilsket meningsutbyte på stan stegar Eric iväg, kliver rätt ut i gatan och blir omedelbart krossad av en sopbil. (Och så fick Rachael hans pengar i alla fall…)

Men snart försvinner Eric Lebens kropp från bårhuset och efter en utredning ser det faktiskt ut som om den döde rest sig upp och vandrat iväg. I samma veva börjar någon bevaka Rachael och hon vet mycket väl vem det är. Det mycket hemliga forskningsprojekt Eric jobbat med har tydligen resulterat i något han velat testa på sig själv. Och det verkar ha fungerat för visst är Eric tillbaka från de döda. Men det alltför tidiga testandet medför tyvärr också vissa sidoeffekter av det mer otäcka slaget. Samtidigt som Rachael vill hålla sig undan för sin galne ex-man måste hon förstås också bevisa att han faktiskt lever.

Jag var mycket förtjust i Koontz´ böcker under 80- och tidigt 90-tal när de gavs ut för första gången. Nu, efter 13 år, läser jag om boken Skuggeld. Det är ett hyfsat välskrivet verk med intressant och detaljerat beskrivet persongalleri. På sina håll rolig, ibland riktigt spännande, ibland fullständigt otrolig och overklig. Idag känns den inte lika spännande som första gången den lästes, men köper du möjligheten att det går att väcka döda till liv och gillar en mix av Alienmonster och Arkiv X då är det här något för dig. 402 sidor.




Dean R. Koontz: Blixtsken (Bra Spänning 1989)
(Lightning. 1988)

När jag läste det här för 13 år sedan var det här bland det bästa jag läst. Första halvan håller än idag, sen infinner sig en svacka innan det blir en viss uppryckning mot slutet. Storyn är hur som helst följande.

Det är 1955 och Janet Shane skall föda barn. Doktor Markwell blir uppringd i hemmet och ombedd att komma till förlossningen. Innan han hinner ge sig av kliver en man fram till honom och tvingar honom under pistolhot tillbaka in i bostaden. Där binds doktorn fast och mannen ger sig av. Doktorn missar förlossningen. Janet föder fram en Laura Shane och vi följer sedan henne de närmsta 30 åren.

När hon vid ett tillfälle är med fadern i hans butik kommer en rånare in. Strax därpå kommer vår bekanting mannen med pistolen in, (inte en dag äldre än då han hotade doktorn 1955) skjuter ned rånaren och försvinner sedan igen.

Det går några år och Laura går i skolan. En besvärlig sextokig typ är ute efter Laura. Och vem dyker upp i handlingen igen? Jo, mannen med pistolen, fast utan pistol den här gången. Han spöar skiten ur den besvärlige killen. Och så var kanske det problemet ur världen också? Så fort det verkar vara fara för Lauras liv dyker den mystiske mannen upp och räddar henne. Det har han gjort nu i 30 år och han ser exakt likadan ut varje gång, trots att åren går. Vem är han och varför hjälper han just Laura? Och vem är Kokoschka som jagar efter Lauras beskyddare?

Som sagt, de första knappt 200 sidorna av Lauras liv är skitbra. När sen beskyddaren visar sitt rätta jag och hans hemlighet avslöjas, ja det är då svackan kommer, tempot tappas, det hela känns lite väl otroligt, och sen tar det fart mot avslutningen. Om det börjar alldeles utmärkt och går ner sig lite på mitten, visst kan väl ändå en fyra vara OK? 417 sidor.