
Marcus Kliewer: Vi brukade bo här (Modernista 2026)
(We Used to Live Here. 2024)
Eve och Charlie köper ett avsides beläget hus med syfte att renovera och sälja det för en vinst. Så en dag knackar det på dörren och där står Thomas med sin familj. Han berättar att han är uppväxt i det gamla huset och gärna skulle vilja visa det för fru och barnen. De är på genomresa men kan de kanske bara för en kvart få komma in och se sig om?
Charlie är för tillfället inte hemma och Eve gillar inte detta alls men har svårt att säga nej. Thomas och familjen tar en snabb husesyn men då får dottern Jenny för sig att leka kurragömma och försvinner. När Eve så äntligen lyckats bli av med besökarna är de tyvärr strax tillbaka igen. Stormen utanför har spärrat framkomligheten på vägen och hela familjen blir ofrivilliga nattgäster. Och sen blir de kvar och det är då mardrömmen tar fart på allvar.
Plötsligt är huset hon köpt och bor i inte riktigt samma hus längre. Hon ser både myror och främmande människor i huset och layouten förändras. Nu är planlösningen en annan, somliga rum saknas och nya rum och korridorer har tillkommit. Fönster får en annan utformning och tidigare låsta dörrar öppnas och öppna dörrar låses. Saker försvinner eller ändrar utseende, inte mycket är som vanligt. Och Thomas berättelse om sin uppväxt i huset både skrämmer henne och väcker frågor. Men helst av allt vill hon bara bli av med besökarna.
Eve har svårt att förmedla de problem hon har och den olust hon känner för gästerna för Charlie. Eller rättare sagt, hon berättar om allt för Charlie som har vissa problem med att tro henne. Det är väl inga större problem med den gästande familjen? Men jo, det är det nog.
Efter 285 sidor är det slut och då kan jag tyvärr bara konstatera att detta inte blev den skräckroman jag hoppats på, tyvärr blev det mer mystiskt än riktigt otäckt och avslutningen bjuder på en i mitt tycke lite feg förklaring till händelserna. Detta blev föga originellt och en rätt fet besvikelse. Starten var bra men sen går det utför. Ett halvdant medelbetyg är det bästa jag kan bjuda på.
