Argasso Bokförlag har börjat ge ut klassiska romaner i serieform, översatta till svenska. Vilket genidrag, vilken välgärning! Detta är för den som måhända tycker det är svårt att ta sig igenom en hel roman, för den som inte har tid eller lust att drunkna bland kanske hundratals originalsidor, för den som vill uppleva en gammal favorit igen på nytt sätt, för den som älskar serier osv. Nu kan man på ett lättillgängligt sätt ta sig an några av världslitteraturens mest kända berättelser. Härligt!
Mary Shelley: Frankenstein (Argasso Förlag 2010)
(Frankenstein. Classical Comics 2008)
Victor Frankenstein studerar vetenskap och är särskilt fascinerad av blixtens kraft och nyfiken på hur liv skapas. Efter många och svåra försök lyckas han plötsligt väcka liv i en skapelse han satt samman av likdelar. Hans ändlösa experiment har äntligen burit frukt!
Olyckligtvis är hans skapelse kanske inte något man talar högt om. Frankenstein har ju när allt kommer omkring samlat på sig likdelar för sina undersökningar. Varelsen är ju dessutom ruskigt ful och rentav skrämmande. Kommunicera med den går inte och det spelar hur som helst ingen roll, varelsen är stor och stark och nu har den ändå flytt ut från Frankensteins laboratorium.
Ah, han har släppt ut ett monster! Men så skönt ändå att ha blivit av med den…
När varelsen låter höra av sig igen kan den tala och den ber Victor Frankenstein om sällskap. Kan hans skapare måhända sätta samman en kvinna till honom så att han kan få lite sällskap? Vart han än i världen vänt sig har människor flytt i panik, förfasat sig över hans skrämmande uppenbarelse, lämnat honom ensam. Den här förbluffande varelsen vill inte leva ensam längre.
Frankenstein säger nej, och det kommer han att få ångra…
Ja, vill man inte läsa originalromanen kan man alltid ta sig an den här tecknade versionen på drygt 120 sidor som återger huvuddragen i den klassiska romanen med samma namn! Det är en snyggt tecknad och skrämmande, gripande historia som här presenteras i färg. Sist i boken kommer några faktasidor om romanens tillkomst, om Shelleys liv och Frankenstein på film, TV och teater, allt på totalt 141 sidor. Ansvariga för detta verk är Jason Cobley (manusbearbetning) och Declan Shalvey (illustrationer).
William Shakespeare: Macbeth (Argasso Förlag 2011)
(Macbeth. Classical Comics 2008)
Jag var inte alls bekant med Shakespeares verk Macbeth innan jag tog mig an serieversionen men detta visar sig vara en riktigt spännande historia. Det är inte alls svårt att förstå originalets storhet och popularitet som nedtecknad berättelse eller som teaterpjäs till exempel. Här är det spänning, våld och intriger, häxkraft och ond bråd död från start.
Här kommer ca 120 sidor serier och därtill ett persongalleri, fakta om Shakespeare, hans liv och leverne och somligt om verklighetens Macbeth och Skottlands kungar, totalt 141 sidor. Berättelsen är rätt snyggt tecknad och i färg. John McDonald står för manusbearbetning, Jon Haward för illustrationerna.
Här har vi Skottands kung Duncan som på en bit in på 1000-talet försöker ena landet och bekämpar vikingar, saxare och lokala uppstickande stammar. Framförallt är det kungens generaler Macbeth och Banquo som är ute i hetluften och vinner ära och berömmelse åt sin härskare.
En dag stöter de på tre häxor som skådat in i framtiden och de berättar att Macbeth kommer att få nya titlar och därtill bli kung och att Banquo förvisso själv aldrig skall få sitta på tronen men att han kommer att få kungliga söner…
Det här är storslagna nyheter för framförallt Macbeth. När så kung Duncan strax därpå tillkännager att han planerar att utse sin äldste son Malcolm till tronarvinge känner sig Macbeth lite lurad av häxornas profetia och beslutar sig för att själv se till att den blir verklighet.
Tillsammans med sin hustru konspirerar Macbeth och hans kvinna mot sin uppskattade ledare och de tar helt enkelt livet av kungen är han gästar deras hem. Naturligtvis skyller man på förrädiska kungliga livvakter och när kungens söner flyr Macbeths hem blir det än enklare att hålla dem som hjärnorna bakom dådet!
Naturligtvis har Macbeths mord blivit startskottet på en tillvaro som leder rakt i fördärvet. Fler och fler lögner och nya mord får allt att rulla på kanske inte riktigt så som Macbeth önskat… Men inte hade häxorna fel med sina spådomar inte…
Dramatiskt, snyggt, våldsamt.
Charlotte Brontë: Jane Eyre (Argasso Förlag 2011)
(Jane Eyre. Classical Comics 2008)
141 sidor, först ett persongalleri, sist några sidor fakta om författaren, släkten och bokutgivningen 1847, däremellan en tecknad version av den klassiska boken. John M. Burns illustrationer är helt okej, ger verkligen en 1800-talskänsla åt allt. Precis som det skall vara! Amy Corzine står som ansvarig för manusbearbetningen.
Lilla föräldralösa flickan Jane växer upp hos rika släktingar. När styvpappan dör och hans hustru blir den som bestämmer blir Janes liv än värre. Familjens egna barn favoriseras alltid, Jane är bråkstaken, till besvär, värdelös. Hon är den som inte får vara med, den som inte får paket. Av och till låser styvmodern in henne.
Till slut skickas Jane iväg till en skola för föräldralösa flickor och även om livet där inte är någon dans på rosor får Jane ändå några vänner och en utbildning. Senare blir hon faktiskt lärare på samma skola. Men tiden kommer för att göra något annat och Jane tar jobb som guvernant. Hon träffar Mr. Rochester och även om han är husbonden börjar snart känslorna spira. De vill ha varandra, de planerar bröllop men så går planerna i stöpet…
Eländes elände. Länge. Men Jane Eyre är en sann Askungesaga! Det visar sig att flickan/den unga kvinnan ärver en förmögenhet och får sitt hjärtas prins. Härligt! Ja, detta är en rätt enkel historia, en bra berättelse helt enkelt om en ensam, mobbad tjej, som går genom livets hårda skola och når framgång, pengar, lycka!
Bram Stoker: Dracula (Argasso Förlag 2012)
(Dracula. Classical Comics 2011)
Engelsmannen Jonathan Harker ger sig med tåg iväg mot Transsylvanien för ett möte med Dracula. Harker har fått i uppdrag att hitta ett gammalt hus till den gamle mannen och verkar ha lyckats. Dracula söker bostad i England och den ensliga egendomen Carfax verkar vara precis vad som önskats.
Naturligtvis har Jonathan Harker ingen aning om att Dracula är en otäck varelse, nattens monster, en blodsugare, en vampyr… Inte till en början i alla fall.
Vistelsen i Draculas slott i Transsylvanien blir allt annat än behaglig. Harker måste fly…
Så lär vi känna Renfield, en inlåst mentalpatient som käkar insekter, Mina Murray, Harkers fästmö och blivande hustru, samt några av hennes vänner och beundrare.
Renfield blir bara alltmer tokig och Lucy, Minas väninna, allt sjukare. Lucy verkar lida av någon konstig blodsjukdom, hon är blek och trött och har konstiga märken på halsen.
(Japp, du gissade rätt, hon är biten av en vampyr…)
Små barn rövas bort och påträffas med liknande hål på halsarna. Det finns de som nu misstänker att Lucy är en vampyr och måste stoppas. Samtidigt har Jonathan Harker kommit till insikt om att Dracula är en djävul som inte kan tillåtas få bostad i England.
Även Dracula måste således bekämpas. Ett gäng goda vänner ger sig ut på jakt efter vampyren för att hugga av hans huvud! Dracula ligger oftast ett steg före och har tagit kontroll över Harkers hustru…
Ah, spännande! Men ibland blir det allt lite torrt, trist, tråkigt. Berättelsen om tidernas främste vampyr är skriven så att den berättas genom dagboksanteckningar, sjukjournaler och brevkorrespondens. Det hela känns lite gammalt, men visst, så är originalberättelsen från sent 1800-tal också. Lite mystisk, lite tragisk och gripande, men tyvärr inte riktigt så otäckt spännande som jag skulle ha önskat. Fast medelbetyg är inte det sämsta och illustrationerna (av Staz Johnson) är tjusiga. Kunde jag teckna såhär skulle jag vara (extra) glad. Jason Cobley tog hand om manusbearbetningen.
Sist i boken kommer två sidor fakta om författaren Abraham Stoker och Dracula på film. 149 sidor.
Emily Brontë: Svindlande höjder (Argasso Förlag2013)
(Wuthering Heights. Classical Comics 2011)
En gammal klassisk 1800-talsroman som serie, kan det funka? Jovisst! Den här storyn från 1847 hade jag kanske inte ens tagit del av som faktisk roman, men nu som kanske mer lättsmält serie kommer saken i annat läge.
Och då visar sig berättelsen vara okej, om än faktiskt allt annat än just lättsmält. Det är många personer inblandade och därtill hopp i tiden. Somliga figurer följer vi i nutid för att sedan få träffa som barn och ungdomar, innan de växer upp och vi plötsligt är tillbaka i nutid igen. Jag blandar ihop de där olika herrarna med sina gods och släktingar, vilket är synd för det får storyn att bli mindre intressant. Svindlande höjder får en svag trea i betyg.
Tidigt 1800-tal är Mr. Lockwood ute och rider på den engelska landsbygden. Han hälsar på hos sin närmaste granne och tillika hyresvärd, Mr. Heathcliff på dennes gods Wuthering Heights.
Lockwood övernattar och blir under natten hemsökt av spöken, ja något okänt mystiskt i alla fall. Skimrande bokstäver svävar i mörkret ovanför honom och bildar namnet Catherine och i samma rum hittar Lockwood en dagbok som verkar skriven av just en Catherine. Nyfiken läser han lite innan Catherine själv uppenbarar sig som en vålnad utanför fönstret och ber om att få bli insläppt. Hon påstår sig ha vandrat i 20 år som hemlös på slätterna…
När Lockwood talar om detta spöke som en ond varelse för Mr. Heathcliff blir denne som galen och kör Lockwood på porten. Catherine är Heathcliffs stora kärlek.
Lockwood, nyfiken på att få veta mer, frågar ut grannar och tjänstefolk och så backar historien och vi träffar Catherine som ung, hennes bror Hindley och en lika ung Heathcliff. Vi läser om Catherines och Heathcliffs växande vänskap, om kärlek och galenskap, äktenskap och hemligheter. Kvinnor vill gifta sig rikt, männen slåss om och för sina kvinnor. Och så mot slutet död och elände.
Seán M. Wilson har gjort manusbearbetningen och John M. Burns tecknar Svindlande höjder helt okej, detta känns 1800-tal helt klart. Det bjuds på 157 sidor serier inklusive ett par uppslag med fakta kring författaren och dennes släkt. Detta blev visst Emily Brontës enda bok. Systern Charlottes berättelse Jane Eyre är bättre!
Charles Dickens: Lysande utsikter (Argasso Förlag 2015)
(Great Expectations. Classical Comics 2009)
159 sidor där fyra av dem handlar om författaren själv och hans liv, ytterligare fyra om brott och straff i 1800-talets England och ett par gör reklam för andra titlar i serien Klassiska seriealbum. Resten är således hela berättelsen Lysande utsikter i färg, tecknad av John Stokes. Jen Green står för manusbearbetningen.
Det hela handlar om unge Pip som besöker föräldrarnas grav och träffar på en förrymd fånge som tvingar till sig hans hjälp.
Pip lever tillsammans med sin mycket äldre syster och hennes man, smeden Joe. En dag kallar enstöringen Miss Havisham på Pip. Miss Havisham vill att Pip skall komma på besök och leka med den unga flickan Estella, vilket han förstås ställer upp på.
Pip tycker att flickan är den vackraste han någonsin sett men hon är samtidigt oförskämd och elak. Trots det fortsätter han att då och då ge sig iväg till Miss Havishams stora hus för att leka.
Pip börjar utbilda sig till smed och åren går. En dag kommer Jaggers och söker Pip. Jaggers är en jurist från London och han vill lösa Pip från dennes lärlingskontrakt. En okänd välgörare vill nämligen uppfostra Pip till en herreman, ge honom en stor förmögenhet, kort sagt ge honom lysande utsikter.
Så Pip lämnar sitt gamla liv och flyttar till London, går i skola, blir just den fina herre som det var tänkt. Han saknar inte pengar men lyckas alltid göra slut på dem lika fort som han får nya och aldrig får han veta vem som är denne välgörare. Pip själv tar för givet att det är Miss Havisham, men se där tar Pip fel! Utbildningen och pengarna kommer från ett helt annat håll.
Lysande utsikter må vara en litterär klassiker men ingen berättelse jag tidigare var bekant med. Illustrationerna är okej och själva storyn också, men inte var detta märkvärdigt spännande eller gripande. Något bättre än medelbetyg kan jag inte tänka mig på detta.