Kjell Eriksson: Prinsessan av Burundi (Ordfront 2003)
Prinsessan av Burundi är en fisk och akvariefiskar är Johns största hobby. Som ung var han och brorsan Lennart småkriminella busar, men den tiden är förbi, i alla fall för John.

Det är december och snön faller över Uppsala. Hemma i bostaden går hustru och son och väntar på John. När han äntligen dyker upp är han död, mördad, stympad, brännmärkt. Det blir en stor chock för alla de närmaste och brodern Lennart bestämmer sig för att till vilket pris som helst finna förövaren och skipa egen rättvisa, öga för öga.

Parallellt med Lennarts eget korståg i jakten på den skyldige försöker naturligtvis även polisen finna mördaren. Kan det vara hustrun? Brodern? Alla verkar övertygade om att John numera var en skötsam kille som lämnat brottets bana och levde helt för familjen och sina fiskar. Men att ha blivit så brutalt mördad och plågad signalerar om något mer än bara ett vansinnesdåd. Hämnd kanske? Vad bar John på för hemlighet som fått honom att råka så illa ut?

Till en början hänger jag inte med alls. Det kommer till nya namn i en strid ström och jag har lite svårt att fatta vem som är vän, familj, misstänkt, polis, kriminell, granne, vän till en vän, familj till en polis etc. Men det tar sig och sista halvan är riktigt njutbar, en svensk kriminalroman av klass. Erikson får till en trovärdig historia och visar hur det kan gå när för mycket girighet, missuppfattningar och förutfattade meningar är med i bilden. Spännande avslutning och en gnutta sorgligt tyckte jag nog också att det blev. 333 sidor som tack vare en stark avslutning förtjänar en stark trea i betyg.