Efter mer än 30 års skrivande har Stephen Kings berättelse om det Mörka Tornet äntligen fullbordats och nu utkommit på svenska. Det blev sju böcker och över 4000 sidor läsning. Det är dags för mig att börja läsa berättelsen om Revolvermannen Roland. Nåja, börja och börja är kanske inte rätt ord. Seriens inledande två böcker kom på svenska i annan version redan 1989/1990 och jag läste dem då men sen översattes inget mer av sagan och jag läste inte vidare. Nu tar jag mig an den nya utgåvan och läser från start.
Stephen King: Revolvermannen - Det mörka tornet I (Bra Böcker 2005)
(The Dark Tower 1: The Gunslinger. 1982/2003)
De 221 sidorna börjar med en ny inledning och ett förord av King. Han berättar bland annat att detta är den reviderade och utökade versionen av den inledande berättelsen. Somligt har skrivits om och lagts till nu efter att hela serien avslutats, allt för att skapa en bättre helhet.
Vi befinner oss i en karg och öde värld, en värld som ”gått vidare”. Huruvida det är vår egen värld i en avlägsen framtid eller om vi befinner oss i ett parallellt universum är oklart. Kanske är det både och? Revolvermannen Roland, den allra siste i sitt slag, förföljer mannen i svart, en trollkarl som somliga kallar Walter o´Dim. Mannen i svart har gett sig ut i öknen och Roland följer i hans fotspår. Mannen må vara trollkarl eller rentav djävulen själv men Revolvermannen räds ingen och inget i sökandet efter Det Mörka Tornet.
Jakten går genom öken, bland berg och längs förmodade järnvägsspår under jord. Revolvermannen hamnar i staden Tull, inleder en kärleksaffär med Alice och låter revolvrarna knalla. Han träffar otäcka mutanter och så pojken Jake som han genast tycker om. Men kan Roland verkligen ha med sig en pojke på sin färd?
Som enskild bok är Revolvermannen tyvärr inget vidare. Berättelsen tuffar på sakta, trögt och trots att jag är sugen på att tränga in i Revolvermannens värld och förtrollas av Kings berättelse känns mycket rätt ointressant. Det hela känns verkligen mer eller mindre bara som en enda lång inledning, förhoppningsvis på något bättre som komma skall. Jag skulle kunna säga till dig att skippa den här boken, men jag antar att man måste börja läsa historien om Det Mörka Tornet här.
Den första utgåvan på svenska hette också Revolvermannen men utgavs på Legenda Förlag 1989 med annan översättning, utan inledning av King men med ett efterord skrivet när han just (efter 12 års arbete) avslutat första boken. Undertiteln var Det svarta tornet 1. Sidantalet (236 st) var förvisso fler än i den nya versionen men å andra sidan var texten större. Båda böckerna har identiska färgillustrationer av Michael Whelan.
Stephen King: De tre blir dragna - Det mörka tornet II (Bra Böcker 2006)
(The Dark Tower 2: The Drawing Of The Three. 1987/2003)
Se där, jag hade fel. Du kan tydligen visst hoppa över den lite trista inledande boken i serien om Det Mörka Tornet och ändå hänga med. De första 221 sidorna i del 1 sammanfattas på två sidor i början av denna den andra delen i serien om Revolvermannen Roland och hans sökande efter Tornet. Och så finns här samma 7-sidors inledning av King som i förra boken. Här finns totalt 415 sidor från pärm till pärm och med några illustrationer av Phil Hale.
Den här boken utgavs redan 1990 på Legenda Förlag men i en annan översättning i större stil på 461 sidor. Då hette boken Följeslagarna – Det svarta tornet 2 och även då var det Phil Hale som gjort illustrationerna. Det är dock helt olika bilder i de båda utgåvorna.
Nåväl, vad händer då? Jo, det börjar med full fart direkt. Mannen i svart är upphunnen och av honom återstår bara en hög med ben. Revolvermannen fortsätter sin vandring och sitt sökande efter Tornet. Tyvärr lägger han sig för att vila på stranden väl nära vattenlinjen. Upp ur havet kommer något hemskt som tar med sig en tå och två av Revolvermannens fingrar på hans högra hand! Och därmed är hans karriär som dubbelskjutande revolverman över...
Skall han klara sig i den här världen behövs hjälp och Roland måste dra hit tre personer från någon annanstans. Han behöver hjälp av Fången, Skuggornas Dam och Langaren. Vilka de är och var han skall finna dem är oklart men när han finner en dörr på stranden han vandrar längs står det klart att han funnit Fången. Plötsligt befinner sig Roland i heroinsmugglaren Eddie Deans kropp ombord på ett flygplan år 1986. Berättelsen om hur Roland drar till sig Eddie är riktigt, riktigt bra och här känns det att boken ligger på betyget fyra. Sen är det dags att hämta fler människor. Skuggornas Dam finns också i New York men på 1960-talet. Hon är mörkhyad, sitter i rullstol och är egentligen två personer. Den vackra och trevliga Detta Walker och den fräcka, ja riktigt onda Odetta Holmes...
Efter runt 200 sidor för berättelsen om Eddie blir det lite mindre intressant och mer kaotiskt i storyn och Eddies och Rolands liv. Skuggornas Dam och Langaren är inte lätta att tas med och boken får trots en mycket spännande start helhetsbetyget 3. Men nu är man fast och bara måste läsa vidare...
Stephen King: De öde landen - Det mörka tornet III (Bra Böcker 2006)
(The Dark Tower 3: The Waste Lands. 1991/2003)
Det börjar med en inledning som vid det här laget känns igen från de båda föregående titlarna och därpå följer en kort sammanfattning av storyn i dessa. På totalt 512 sidor (inklusive ett efterord av King där han utlovar en fjärde del) fortsätter berättelsen om revolvermannen Roland och hans hitdragna vänner Eddie och Susannah som alla söker efter Det mörka tornet.
Sällskapet är dock inte på något sätt fulltaligt. Man behöver hjälp av en 11-årig pojke, Jake, som redan dött två gånger. Att hämta hit även honom från New York visar sig vara en besvärlig uppgift. Tufft värre blir det också när en 20 meters björn lufsar fram genom skogarna och vill äta upp Eddie. Björnen Shardik visar sig vara en av de tolv uråldriga Väktarna och där en Väktare håller till finns också en Portal och Strålens Väg. Roland är säker på att Strålens Väg leder till Det mörka tornet, så det är bara att traska på... och går gör de.
De träffar vänner i den lilla byn River Crossing och fiender i den stora staden Lud. Där finns till exempel Tick-Tack-mannen och det otäcka tåget Blaine, ett tåg som de bara måste få åka med. Nu börjar det hända saker, spänningen stiger. Det här är inte så dumt alls. Stark trea i betyg. Ned Dameron står bakom illustrationerna mitt i boken, och de är väl i ärlighetens namn inte speciellt märkvärdiga.
Stephen King: Magiker och glas - Det mörka tornet IV (Bra Böcker 2007)
(The Dark Tower 4: Wizard and Glass. 1997/2003)
Nu har King fått fart på berättelsen om Det mörka tornet. Efter inledning och sammanfattning av de föregående delarna fortsätter äventyret för Roland, Eddie, Susannah, Jake och billybumlaren Oy. Det elaka tåget Blaine susar fram i en svindlade hastighet genom de öde landen. Bakom dem ligger staden Lud i ruiner och det kommer snart tåget att göra också om sällskapet inte kan få stopp på det. Blaine är helt och fullt inställd på att begå självmord. Men tåget stannar och sällskapet kliver av i Topeka, en trakt härjad av en hemsk farsot, en superinfluensa som slagit ut större delen av civilisationen.
När tillfället är det rätta börjar Roland berätta för vännerna om sitt liv och hur det kom sig att han började söka efter Tornet, om kärleken till Susan Delgado, om barndomsvännerna Alain och Cuthbert, om Kistjägarna, häxan Reah och ett mycket värdefullt glasklot.
Hela boken är på 729 sidor och merparten utspelas i Hambry. Rolands berättelse är inget mindre än King i absolut högform. Berättelsen i berättelsen, så att säga, är riktigt, riktigt bra, oavbrutet spännande och med ett slut som... Ja just det.
Här bjuds det på revolverstrider, hemska planer, illvilliga personer och en portion mystisk magi. Och så tidernas kärlekshistoria och en hel del annat. Jag fastnar så i Rolands berättelse att det nästan är så att själva berättelsen med Eddie, Susannah och de andra där och nu blir ointressant. Jag vill följa Roland, Cuthbert och Alain istället. Eller också. Men det går ju inte för boken tar slut. Vad skall hända i den femte delen? Illustrationerna mitt i boken är gjorda av Dave McKean och de är riktigt, riktigt coola. Japp, det mesta är bara bra med del 4.