Stephen King & Peter Straub: Talismanen (Bra Böcker 1986)
(The Talisman. 1984)

En rejäl tegelstensroman som skildrar ett reseäventyr tvärs över Amerika och väver in såväl rena skräckinslag som fantasykänsla. Vi stöter på hemska monster, parallella världar, sorg, glädje och den svartaste ondska, stort mod, magiska föremål, vänskap och ännu fler hemska varelser i såväl mänsklig som omänsklig skepnad.

12-årige Jack Sawyer och hans mor, den f.d. filmstjärnan Lily har tagit in på ett ödsligt hotell på östkusten. Där gömmer de sig för den avlidne faderns/makens kompanjon, den girige Morgan Sloat. Han vill att Lily skall skriva över sin del i makens och Morgans gemensamma företag på honom. Lily vägrar, hon är döende i cancer och vill bara få vara ifred med sonen. Men Morgan är som en avskyvärd asgam som aldrig är långt borta.

En dag träffar Jack Speedy Parker och får Uppdraget. Det finns en chans att rädda modern om han ger sig av västerut, mot Kalifornien och hämtar Talismanen, en magisk amulett, innan de onda får den i sina händer.

Tja, Jack är bara 12 år men hans mor döende. Så sagt och gjort, han sticker iväg. Han får några enkla föremål med sig till hjälp och en flaska magisk dryck som kan förflytta honom till Territorierna. Territorierna är en värld parallell till den vi lever i och den är på många sätt mer primitiv. Där finns också ”tvillingarna” till motsvarande personer i den verkliga världen. Det är bara det att i den andra världen ligger Drottningen för döden och bara hennes son kan rädda henne och landet från undergång. Och banne mig, ser det inte ut som om Drottningen är en inkarnation av Lily? Och är inte Drottningens son faktiskt resenären Jack?

Genom att resa mellan de olika världarna och finna Talismanen kan han göra stordåd på många håll. Så Jack dricker sitt magiska elixir och hoppar mellan civilisationen som vi känner den och utposterna i Territorierna för att korsa landet från öst- till västkust. I båda världar faktiskt jagad av den ondskefulle Morgan Sloat...

En bok som har lite av mycket och bjuder på mer glädje/sorg än skräckupplevelser. Hela 798 sidor och det känns som några för många. Det är ett rejält och gripande äventyr som läsaren får vara med om, men bitvis är tempot lite lågt.




Stephen King & Peter Straub: Svarta huset (Bra Böcker 2004)
(Black House. 2001)

Nästan 20 år efter romanen Talismanen kommer här 617 sidor uppföljare till Jack Sawyers äventyr i Territorierna. Men det är inte mycket till uppföljare, det känns mer som en helt ny bok om en ny person. Även i Jacks värld har det gått uppemot 20 år. Hans mor Lily är död, han har passerat de 30 och har just slutat som polis. Som mordutredare har han gjort stordåd och fångat fler bovar och sett mer elände än de flesta. Nu får det räcka. Hans faders företag har gjort honom till mångmiljonär och han kan klara sig utan polisjobbet. Jack Sawyer har också i stort glömt allt som har med den annorlunda världen Territorierna att göra.

Nu slår han sig ner i lilla staden French Landing för att njuta av lugn och ro. Men i French Landing håller en okänd pedofil-mördare-kannibal staden i ett järngrepp. Flera barn har försvunnit, flera påträffas senare brutalt mördade, skändade, delvis uppätna. Naturligtvis tvingas Jack jaga rätt på mördaren som fått namnet Fiskaren. Men det är ingen lätt uppgift för den galne mördaren står under kontroll av den hemske Röde Kungen! Med hjälp av ett MC-gäng och lokala poliser, och motarbetad av FBI och nyfikna journalister ger sig till slut Jack in i det Svarta Huset för att rädda ett kidnappat barn, sätta Fiskaren i finkan och stoppa den Röde Kungen.

Ja, det är ett äventyr det, men i ärlighetens namn mer en polis-jagar-mördare-i-”vanliga världen”-berättelse än något annat. Av de första 500 sidorna tillbringas högst 10 i den parallella världen. Det är först när slutstriden i det Svarta Huset står som Jack egentligen måste ”hoppa över”.

Bitvis är boken mycket spännande, Fiskaren är sjukt grym, men detta är inget mästerverk. Det faktum att Jack nu är erfaren polis och inte en ensam, osäker 12-åring gör detta mindre gripande. Detta är heller inget reseäventyr som i Talismanen utan en desperat jakt på en galen seriemördare i staden French Landing. Sen råkar bara mördaren vara kontrollerad av en annan galning i ”den andra världen”...

Varken bättre eller sämre än Talismanen.