Stephen King: Sommardåd (Askild & Kärnekull 1983)
(Different Seasons. 1982)

Det här är ena halvan av Kings bok Different Seasons och den innehåller berättelserna Vårbedrift (Rita Hayworth and Shawshank Redemption) och Sommardåd (Apt Pupil), totalt 306 sidor.

Vårbedrift är en fängelseskildring som kåkfararen Red berättar. Storyn är drygt 100 sidor lång och handlar om Andy Dufresne som oskyldigt dömd för dubbelmord tillbringar drygt 25 år i fängelset innan han rymmer. Red är killen som kan fixa allt och Andy är killen som vet att han har rätt, är genomärlig och med list till slut överlistar allt och alla. En kort men gripande och rätt sorglig berättelse som har blivit en fantastisk film med titeln Nyckeln till frihet.

Novellen Sommardåd utgör två tredjedelar av boken och handlar om 13-årige Todd som är en smart och populär kille som fått ett nära nog fanatiskt intresse för nazismen. Han har nu märkt att en f.d nazist bor i grannskapet och fattar det ödesdigra beslutet att knacka på hemma hos den gamle mannen Arthur Denker...

Mr Denker förnekar bestämt att han skulle vara den här tysken Dussander, bödel från koncentrationslägren, som Todd snackar om, men Todd har gjort sin läxa väl och har bevis. Men Todd är inte ute efter att ange den gamle mannen, tvärtom vill han pumpa mannen på groteska detaljer om hans liv som torterare och avrättare.

Under förevändning att han läser tidningar och böcker för den gamle mannen med dålig syn besöker Todd Arthur Denker nästan varje dag. Mer och mer fascinerad och exalterad av berättelserna blir han och till och med den gamle mannen vaknar till liv. De hemska dåd han begått och velat lämna bakom sig är tydligen inte bara historia...

Todds fantastiska betyg börjar sjunka och det krävs drastiska åtgärder för att få ordning på livet. Och i slutändan är det förstås helt hopplöst att lyckas... Andra berättelsen i denna bok är lika bra som den första men på ett helt annat sätt. Var Vårbedrift en sorglig berättelse om hopp är den här mer otäck. En sevärd film blev det även av denna story.




Stephen King: Vinterverk (Legenda pocket 1984)
(Different Seasons. 1982)

Denna bok utgör ena halvan av Kings originalbok om årstiderna. (Andra boken heter Sommardåd.) Här finns två berättelser, den längsta på ca 170 sidor (av bokens 253) heter Höstgärning (The Body, filmad som Stand By Me), och den andra är Vinterverk (The Breathing Method).

I Höstgärning träffar vi Gordie, 12 år, som berättar om ett sommarlovsäventyr då han och kompisarna Chris, Teddy och Vern gav sig iväg på en lång vandring för att få se ett lik. Det handlar om en 5-milavandring och hur pojkarna kämpar mot vädrets makter, hunger och rädsla och får vara med om ett stort äventyr som knuffar dem in i vuxenvärlden.

De träffar en vildsint hund, äckliga blodiglar, går på järnvägsspåren och är en hårsmån från döden och kommer till slut till det dike där en kille ligger mosad, stendöd. Och då blir det bråk med några äldre killar och en pistol kommer fram... Spännande och tragiskt. Denna novell är bokens behållning för novellen Vinterverk drar ned betyget.

Här finns ett försök till en riktig skräckhistoria, men det blir aldrig riktigt spännande tyvärr. Det handlar om en gammal man som bjuds in att delta i en herrklubb på Manhattan. Där äter och dricker man gott och umgås. Man turas också om att berätta historier för varandra framför öppna spisen och här får vi alltså dr McCarrons berättelse om en gravid kvinna som besökte hans mottagning och om vad som sedan hände... Nåja, skräckhistoria är ett väl starkt ord, det här är väl inget som skrämmer. Medelbetyg för boken som helhet alltså.




Stephen King: Jurtjyrkogården (Legenda 1984)
(Pet Sematary. 1983)

En av Kings kultklassiker som jag nu läser om drygt 20 år efter första genomläsningen. Och även om jag glömt somligt är det mesta bekant och dessutom har ju filmen (och dess uppföljare) fungerat som en påminnare. Hade inte så mycket varit känt redan från början hade högsta betyg varit solklart, nu kan jag ju nästan hela storyn utantill redan innan omläsningen och det förtar självklart en hel del av spänningen. Det är mot slutet ganska otäckt även om hela boken mest kännetecknas av stor tragik. Visst har boken och filmen fått en stämpel på sig att vara rysare men detta är mer grymt och plågsamt ur ett medmänskligt perspektiv – usch vilka hemskheter den stackars huvudpersonen utsätts för!

Läkaren Louis Creed flyttar med hustru och två barn från Chicago till den lilla orten Ludlow i Maine. De bosätter sig i ett stort hus nära en starkt trafikerad genomfartsled och allt är frid och fröjd, alla är friska och lyckliga. Familjen stortrivs. Närmsta grannar är det äldre paret Jud och Norma och framförallt Jud blir god vän med Louis och berättar historier om trakten. Han berättar om Jurtjyrkogården, en begravningsplats för traktens husdjur och som ligger en liten bit bortom familjen Creeds tomt.

Så kommer det en dag när frun Rachel och barnen Gage och Ellie är bortresta och hälsar på släkten. Då passar familjens katt Churchill på att bli påkörd och dödad. Louis vet inte hur han skall kunna berätta detta tragiska för dottern som älskar katten väldigt mycket. Jud vet dock på besked. Katten kan begravas på Jurtjyrkogården, eller på en plats ännu längre bort, på helig indiansk mark. Det som begravs där har en förmåga att kunna komma tillbaka i livet...

Så Louis och Jud begraver katten där och bara någon dag senare är den tillbaka i livet. Visserligen är den sig inte riktigt lik, den verkar mer lömsk och luktar alltid illa, men den lever. Ingen i familjen får veta att den varit död och återuppstått. Så händer det riktigt sorgliga, lilla pojken Gage springer ut över gatan och blir mosad av en långtradare. Stor sorg i hela familjen naturligtvis.

Louis brottas i hemlighet med sina tankar på att begrava även sonen på denna mystiska kyrkogård. Och även om han på ett sätt förstår att det är helt vansinnigt kan han inte motstå tanken på att få sonen tillbaka. Efter den vanliga begravningen ger han sig om natten tillbaka in på kyrkogården och gräver upp sin döde son för att flytta honom till en helt annan plats. Och snart kommer sonen tillbaka... Detta är 495 sidor klassiker med spänning ända till allra sista meningen.




Stephen King: Christine (Bra Spänning 1985)
(Christine. 1983)

Mitt exemplar av romanen är en bokklubbsutgåva omfattande två band. Annars var originalet en tegelstenslunta om hela 679 sidor.

Det är 22-årige Dennis Guilder som är berättaren. Han berättar om händelser som ligger några år tillbaka i tiden och det hela handlar om hans sena tonår på high school; om honom själv, Arnie, Leigh och Christine.

Dennis och Arnie Cunningham är 17-18 år gamla och bästa vänner sedan barnsben. Dennis är en populär kille, Arnie är skolans tönt. Arnie är förvisso smart, men har ett lite säreget sätt och tyvärr ett mindre lyckat yttre, han för en ojämn kamp mot sina finnar. Nu är grabbarna ute och glider runt i Dennis gamla bil och plötsligt blir Arnie som tokig. På en illa skött tomt står tidernas rishög till bil, en röd Plymouth från 1958, med trasiga däck, splittrade rutor, skavd klädsel och en motor som säkert inte varit igång på år och dag. Arnie känner direkt att detta är bilen för honom, han bara måste ha den. Kosta vad det kosta vill.

Och kostar gör det, den gamla ägaren LeBay vet att ta betalt. Inte nog med att Arnie retar gallfeber på föräldrarna med sitt huvudlösa skrotbilsinköp, han spenderar delar av sina undanlagda collegepengar också! Det blir trubbel direkt där hemma för stackars Arnie. Bilen, som nu heter Christine, blir Arnies allt. Han lägger varje slant och all vaken tid på henne. Arnie skall få henne i skick som ny, det är bestämt.

Skolbetygen blir lidande, relationen med vännen Dennis försämras och föräldrarna blir alltmer oroliga för sonen. Arnie själv mår dock prima och bilen blir allt fräschare och är snart i skick som ny. Dennis är dock inte glad. I takt med att bilens skick förbättras, liksom faktiskt Arnies problem med finnarna, blir killen själv alltmer förändrad, ilsken, lynnig, irriterad. Det finns bara Christine för honom, och det verkar nästan som att Arnie blivit besatt. Och visst känns det som att bilen har ett eget liv och faktiskt är renodlat ond...

Ja, det verkar rentav som att bilen kan reparera sig själv och faktiskt för egen maskin lämna garaget och ge sig ut och köra ihjäl folk som är dumma mot Arnie eller säger något elakt om Christine. Efter en tid börjar så snyggingen Leigh Cabot i skolan och när nu Arnie faktiskt börjat se rätt snygg ut blir de ett par. Till en början verkar allt gå väl, men så känner tydligen Christine att Arnie lägger tid på fel kvinna. Och då känner Leigh å sin sida otäcka vibbar från bilen och tycker att Arnie skall göra sig av med bilen. -Sorry, men det kommer inte att hända, säger Arnie och så går det som det går.

Kan du köpa att en bil kan vara elak, laga sig själv och köra utan förare är detta väl värt att tränga in i. Christine är en av Kings tidiga klassiker och är minst lika tragisk som spännande. Jag har läst boken tidigare och sett filmen ett par gånger och det förtar förstås en del av upplevelsen nu, men nog förtjänas betyget fyra.




Stephen King: Staden som försvann (Legenda 1985)
(Salemīs Lot. 1975)

Författaren Ben Mears återvänder till hemorten Jerusalems Lot i Maine efter många års frånvaro. Nu skall han bekämpa sina demoner genom att skriva en bok om det spöklika hus som ruvar över staden. Det var i Marstens hus han (och många andra) som barn upplevde hemska saker och det har som sagt blivit dags att driva ut barndomens fantomer. Väl i Jerusalems Lot stöter han på den unga vackra Susan Norton och kanske, kanske har Ben funnit kärleken igen.

Marstens hus som länge stått öde och fått förfalla har precis blivit sålt till två mystiska män som påstår sig ha kommit till staden för att öppna en antikvitetshandel. Plötsligt befinner sig Ben i en stad där hemska saker återigen skall ta sin början. Onda krafter har fått Salemīs Lot i sitt grepp. Gåtfulla försvinnanden, hemska mord och oförklarliga olyckor inträffar. Snart börjar man misstänka att vampyrer härjar i staden men kan det verkligen vara möjligt?

På 476 sidor berättar King berättelsen om Ben Mears och de onda makter som invaderat Salemīs Lot. Det hela är trots sitt vampyrtema tämligen trovärdigt, rätt spännande och det bjuds, som nästan alltid i Kings romaner, på riktigt schyssta personbeskrivningar. Man känner med figurerna, både skräck och sorg, för mycket till glädje syns ju inte till... Stark trea i betyg.