Stephen King: Raseri (Bra Spänning 1987)
(Rage. 1977, 1987)

(Utgiven i original under pseudonymen Richard Bachman)

183 sidor lättläst hemsk berättelse som utspelar sig på high school i USA. 17-årige Charles Decker har haft en tuff barndom, ja ett tufft liv och har stora problem. För en tid sedan spöade han skiten ur en lärare och det var mer tur än något annat som gjorde att offret överlevde. Efter många och långa samtal med poliser, psykologer och andra är Charles nu tillbaka i skolan för fortsatt undervisning. Men idag slår det slint i skallen på honom igen och den här gången har han en pistol med sig till skolan.

Han tänder eld i sitt skåp och går till lektionen. Efter ett skott i huvudet på lärarinnan och ytterligare några på nästa individ som tittar in i salen tar så Charles sin klass som gisslan. Utanför samlas polis, brandkår och föräldrar och försöker få Charles att ta reson. Inne i salen berättar han för kompisarna om sitt liv och får dem alla att börja berätta sina mest personliga hemligheter och känslor för varandra. Snart är tidigare vänner bittra dödsfiender och inget kommer att bli som förut.

Snabbt tempo, rak story och pang du är kanske död om någon galen jävel har en pistol med sig till skolan. Hemskt som sagt.




Stephen King: Den flyende mannen (Legenda 1988)
(The Running Man. 1982, 1988)

Året är 2025. De rika är rika och tillhör eliten, de fattiga är fattiga, sjuka, desperata. Mest inne just nu är olika mycket underhållande och populära fri-teve-program som sänds över hela landet. I Trampkvarn till stålar får bara de med hjärt-, lever- och lungsjukdom vara med och kämpa till sig pengar. Andra tävlingar heter: Lösa skott, Hur varmt vill du ha det? och Simma med krokodilerna. Allt handlar egentligen om att människor i desperat jakt på pengar eller berömmelse, till befolkningens stora nöje, ställer upp i dessa program och går en för tidig död till mötes. Allt på bästa sändningstid.

Ben Richards behöver pengar. Hans lilla dotter är sjuk och de effektiva mediciner hon behöver kostar pengar familjen inte har. Hustrun säljer sig för dollar, Ben skall anmäla sig till de kända TV-tävlingarna för att kanske, kanske vinna ihop en slant. Som den smarte, tuffe kille han är blir Ben uttagen till det tuffaste programmet av alla: Den flyende mannen. Det har sänts i 6 år, ingen har överlevt.

Men man kan vinna en massa pengar! En miljard Nya Dollar om han håller sig undan ett team av jägare. Hela USA är spelplanen och varje dag skall två korta videofilmer från hans liv på rymmen postas till TV-redaktionen och sändas nationellt. Vem som helst i landet får ange honom för att själv få en belöning. Ben ställer upp och flyr för sitt liv...

Filmen The Running Man, filmad med Arnold Schwarzenegger som Ben Richards, bygger på den här boken. Men förutom samma titel och en tävling på liv och död är inte mycket sig likt. Så läs... Det är mer action än skräck av skräckmästaren King. 226 sidor.




Stephen King: Nattmaror och drömlandskap-första boken (Replik 1998)
(Nightmares and dreamscapes. 1993)

Istället för att bjuda på en typisk King-tegelstensroman har förlaget valt att dela upp originalboken på två och ta rejält betalt för två böcker. Det är inte kännbara 300:- för hela boken som det brukar utan det dubbla, för visst vill du ha alla novellerna? Och inte nog med detta lurendrejeri, första gången boken ges ut på svenska kommer den i kartonnage av undermålig kvalitet. Inte inbunden med skyddsomslag. Obegripligt. Lägg till detta några tydliga stavfel och då blir man irriterad.

Här finns 11 av originalets 23 noveller. Skorna och Tillägnan är tidigare utgivna i samlingen Svarta syner från 1991. Klappertänder är med i filmen Evil highway (samproduktion med novell av Clive Barker). Även Nattflygaren har filmats. Somligt är riktigt bra, som inledande Dolan´s Cadillac och Låten barnen komma till mig, annat intetsägande. Några höjdare och några bottennapp tar ut varandra. 402 sidor.




Stephen King: Nattmaror och drömlandskap-andra boken (Replik 1999)
(Nightmares and dreamscapes. 1993)

I denna den andra delen av senaste King-novellsamlingen har man samlat 12 berättelser. Somligt är så långt ifrån spännande skräcknoveller man kan komma. Boken har 454 sidor och den här andra delen är allt inbunden med skyddsomslag!

Ned med huvudet är en 50-sidig essä, nästan som ett dagboksutdrag, om King´s son Owen och hans baseball-polare under baseballmästerskapen sent 80-tal. Verklighetsbaserat alltså. Brooklyn, augusti är en tvåsidors dikt. Ursäkta, rätt nummer är ett filmmanus, men ett spännande sådant. Alltid något.

Men så finns här några rätt bra riktiga noveller. Doktorns fall kunde ha varit skriven av Arthur Conan Doyle, här finner vi Sherlock Holmes och doktor Watson i en tjusig deckarberättelse. Regntid handlar om skyfall av det mer otäckare slaget. Även denna samling innehåller bra och mindre bra historier så det kan inte bli annat än ett medelbetyg som helhet.




Stephen King: Benrangel (Bra Böcker 1999)
(Bag of bones. 1998.)

Den här skribenten är väl inte helt okänd efter över 40 böcker på svenska. Flera av de senare böckerna King skrivit skiljer sig ganska markant från de som kom under 80-talet. Den här är inget undantag, för även denna bok är långt ifrån den rena skräcken som var så påtaglig i Varsel, Cujo, Christine, Carrie. Visst finns det något övernaturligt väsen medverkande även i denna 500-sidors (492) lunta, men det är av underordnad betydelse.

Här handlar det istället om 40-årige Mike Noonan som är författare av bestsellers, men som sedan hustruns alltför tidiga död drabbats av fullständig skrivkramp. Förlaget skriker efter nya böcker men nya böcker känns inte viktigt alls. Trots att över fyra år har gått kan han inte sluta sörja och mardrömmar om hans sommarhus har av någon anledning börjat terrorisera honom.

Han styr kosan mot den avlägsna sommarorten och hamnar mitt i en otäck vårdnadstvist där han genast fattar tycke för den unga mamman och hennes barn...

Det här är inte det bästa King skrivit men bra nog för att Kingfantasten skall läsa även denna bok. Och en bok att rekommendera den som inte läst en enda berättelse av Stephen King och tror att han bara skriver äckliga skräckromaner. För det gör han inte. Fast lite otäckt är det allt, eller ja, rättare sagt hemskt sorgligt.