Kristina Hansen (& Bengt-Åke & Agneta Cras): Bakom stängda dörrar (Ordupplaget 2003)
En sann, synnerligen hemsk berättelse tidigare utgiven på annat förlag 1996.
Lilla Kristina lever med mor, far och syskon när far en dag försöker ta livet av sin fru och hamnar i fängelse.
Mamman försöker så gott hon kan ta hand om övriga familjen men lyckas väl inget vidare. Modern känner inte överdrivet starkt för barnen och jobbar mer med att finna sig nya karlar.
Väl ute igen håller sig fadern så borta för att en dag, många år senare, återvända. Då har Kristina saknat sin riktiga pappa så länge (och varit för liten för att riktigt förstå mordförsöket på mamman) att hon gärna vill tillbringa lite tid med honom. Och pappan sköter sig exemplariskt och börjar övertala Kristina att bo med honom (och hans f.d. bögkompis). Så sker. Hon lämnar Norge för Sverige och flyttar in hos sin far.
Och det dröjer inte länge innan hon är helt hjälplös och kontrolleras fullständigt av fadern. Hon får inte gå ut, slutar gå i skolan och inga gamla klasskamrater får hälsa på. Fadern börjar så regelbundet, flera gånger om dagen, ha sex med sin egen dotter. Snart blir hon med barn, 14 år gammal och föder en svårt utvecklingsstörd flicka.
Fadern och dottern lever som man och hustru och trots påstötningar om att somligt inte är rätt (bl.a. från mannen de delar bostad med och folk från skolan) händer inget. Fadern charmar polis och sociala myndigheter och hotar andra. Snart väntar Kristina barn igen... och igen...
Usch så hemskt. Och jag har inte gjort annat än att läsa om det. Hur känns det då att vara huvudpersonen? Omväxlande gripande och avskalat från känslor med rena faktabeskrivningar. Att ingen reagerat framstår nästan som det värsta av allt. Men han får sitt straff pappan, eller? Nåt sånt här kan det aldrig bli ett lyckligt slut på, det fattar du väl.
I slutet finns en avdelning med frågor och svar om sexuella övergrepp, lästips, lagtexter och annat med anknytning till ämnet. 302 sidor ren och skär vånda.