Jack Kerley: The Hundredth Man (Dutton. 2004)
Carson Ryder och hans kollega Harry Nautilus utgör 100 % av ett specialistteam hos polisen fokuserade på fall kopplade till psykopater och sociopater. På 309 sidor jagar de såklart en sådan galning som mördat både en och två personer, lämnat huvudlösa kroppar efter sig. Ett annat spännande fall handlar om bomben i en död kropp som sprängt bort fingrarna på en rättsläkare på bårhuset…

Det låter kanske som vilken dussindeckare som helst men här är det Carson Ryder som står i fokus och sticker ut. Han är en ung snut som gjort kometkarriär efter att ha löst ett klurigt mordfall och det uppskattar kanske inte precis alla kollegor. Här finns också en schism med chefen som helst vill lägga specialstyrkan i malpåse och själv stå i fokus framför TV-kamerorna. Carson undersöker om han kanske kan odla en relation med doktor Ava men hon visar sig överraskande vara en alkoholist med stora problem. Nu måste Carson vara den vänlige samariten som skall vårda henne till hälsa…

Det kanske allra mest udda inslaget är att det egentligen är Jeremy som löst det gamla fallet och inte Carson även om det är Carson som tagit åt sig äran. Jeremy är Carsons storebror, en smart galning som själv sitter inspärrad för flera mord. Ja det är en lite ansträngd relation mellan bröderna, det är ju Jeremy som tagit livet av deras far.

Men nu jagar man alltså en mördare, försöker identifiera halshuggna kroppar, finna huvuden, en gemensam nämnare mellan offren och en skyldig. Jeremy påstår att han vet vem mördaren är! Första boken i serien är en ganska rask och lättläst historia som ger mersmak. Stark betygstrea.

Jack Kerley: The Death Collectors (Dutton. 2005)
Carson och Harry blir båda uppmärksammande som årets poliser i Mobile för fallet de löste i första boken. Sen får de ta hand om fallet med den döda kvinnan på motellet. En kvinna som tydligen har varit begravd men nu inte längre är det. Ringar med mystiska symboler och en mängd stearinljus på platsen gör allt bara mer mystiskt.

Polisernas utredning får dem att söka efter ljusskygga personer som samlar minnessaker knutna till seriemördare. För att Carson skall komma vidare med fallet och accepteras i sällskapet måste han visa att han verkligen är en seriös samlare själv och har tillgång till något riktigt udda föremål. Tur att hans galna bror Jeremy sitter inlåst med andra galningar. Snart har Carson i sin ägo mördaren Forriers mytomspunna och saknade femte dödsmask.

Fler döda påträffas, somliga personer har fått sig tillsänt delar av en gammal tavla som mördaren Marsden Hexcamp påstås ha gjort för mer än 30 år sedan. Tillsammans med TV-reportern DeeDee snokar Carson och Harry runt och söker och finner en del ännu levande personer som var knutna till Hexcamps sektliknande gäng från förr… Det är inte många som vill prata om de gamla tiderna och de tokerier man var involverad i då men våra huvudpersoner kan såklart inte ge upp.

Efter 321 sidor är en mördare avslöjad och boken slut. En okej saga men faktiskt sämre än den föregående tyvärr, detta var väl egentligen inte så värst spännande. Jag hade hoppats på något mer och bättre och får väl hoppas att det dyker upp i en kommande berättelse. Kerley har ju skrivit ytterligare ett tiotal romaner i serien om Carson Ryder. Kanske tar det sig på allvar i del tre för detta blev ju faktiskt en liten besvikelse.

Jack Kerley: A Garden of Vipers (Dutton. 2006)
(Även utgiven som The Broken Souls)
Via flickvännen DeeDee får Carson Ryder hänga en stund med de rika och berömda. Familjen Kincannons äger miljoner och har både politiker och polis i sin ficka. Familjemedlemmarna kan visst göra lite som de behagar och komma undan med det också. Somliga av dem verkar finna nöje i att uppenbarligen göra gott för samhället i stort men det visar sig ofta finnas en hake, en baksida, ett pris för någon att betala senare…

Nu ser det ut som att Buck Kincannon har siktet inställt på Carsons flickvän och vad har väl Carson att sätta emot? Buck har både pengarna, makten och utseendet för sig, dessutom verkar Buck och DeeDee ha ett förflutet tillsammans…

Efter några mord får Carter och kollegan Harry till slut sätta upp Kincannons på listan över misstänkta. Det gäller bara att ha torrt på fötterna när man ger sig på de allra mäktigaste. Hos Kincannons är ytan allt och stora hemligheter lurar där bakom. Men nej tyvärr, det här blev väl inte speciellt spännande. Ett typiskt medelbetyg (kanske rent av en svag trea) som bäst för dessa 335 sidorna. När skall den här serien verkligen ta sig på allvar? Kommer det ens att ske? Three strikes and you’re out. Eller?

J. A. Kerley: Blood Brother (Harper. 2008)
Tur att jag kämpade vidare för här kommer seriens bästa berättelse hittills.

Polis Carson Ryder kallas akut till New York och finner vännen doktor Evangeline Prowse död, mördad. Vangie som varit föreståndare för ett Alabama-institut där man förvarat en samling galna mördare verkar ha stött på nån riktig tok och fått betala ett högt pris. Hon har efterlämnat en kryptisk video där hon nämner Carson och ber om ursäkt. Snart visar det sig att hon också haft med sig ett av sina studieobjekt, en patient, en av de värsta mördarna på resan. Doktor Prowse verkar ha utfört något slags högst otillåtet fritagningsförsök eller vad det nu är fråga om och nu är mördaren såklart på rymmen.

Carson Ryder kan vara New York-polisen behjälplig i jakten och utredningen för han har ju själv träffat mördaren Jeremy Ridgecliff flera gånger. Jeremy är ju hans egen faders mördare, hans egen storebror faktiskt. Något som Carter tänker hålla hemligt för alla New York-poliser så länge han kan…

Vill Carter fånga sin bror eller rentav hjälpa honom hålla sig undan lagens långa arm? Ja, Carter vet knappt själv. Han försöker göra lite av båda och det går väl sådär. Carter vill snart styra undan polisens jakt på Jeremy för det verkar finnas en annan och mycket värre person lös därute. Eller är det bara Jeremy som luras och i själva verket kontrollerar allt, supersmart som han ju är?

Ja, 436 sidor som ju blir seriens mest spännande och intressanta hittills. Det är väl nästan så att betygsfyran är inom räckhåll. Kerley har kanske fått upp ångan nu? Hittat rätt och kommit igång? Hoppas det.

J. A. Kerley: In the Blood (Harper. 2009)
Doktor Matthias bedriver genetisk forskning över rasgränserna. Han gör viktiga fynd för hela mänskligheten men somliga kallar honom Frankenstein och misstolkar hans resultat och sprider falska rykten.

TV-pastorn Scaler eldar upp sina fans och tittare och sprider hätska budskap mot syndare och de otrogna. Ja, där finns väl kanske en del rasism också.

Polis Carson Ryder hittar en liten bebis flytande ensam i en båt i närheten av sin bostad. Kollegan Harry blir som besatt av att skydda den lilla flickan i jakten på hennes föräldrar och vad som skett. Plötsligt sveper en fullkomlig galning in på lasarettet och försöker kidnappa barnet men det försöket avstyrs lyckligtvis. Snart nog är bebisen ändå borta, kidnappad av någon okänd, och det utan att Carson och Harry lyckats hitta några föräldrar eller en identitet på barnet.

Snart hittas pastor Scaler död men det verkar vara en typisk hjärtinfarkt. Vad som dock väcker frågor är vem pastorn verkligen tillbringat tid med för han påträffas hängandes upp och ned i trosor, med föremål både i munnen och anus.

In i storyn med ett kriminellt MC-gäng, ariska brödraskapet, familj och vänner som vill skydda pastorn och fler. Det blir fullt upp för Carson och kollegan där kollegan snart inser att Carson plötsligt inte beter sig som vanligt. Vad har hänt?

Ja, det finns uppenbarligen något i blodet som får folk att göra som de gör, hos Carson, hos doktor Matthias patienter, hos alla de tokar som dyker upp på dessa 423 sidorna. En helt okej kriminalhistoria värd ett medelbetyg. Inte i klass med föregående Blood Brother men som sagt, helt okej.