Lars Kepler: Kaninjägaren (Albert Bonniers Förlag 2016)
Kaninjägaren är våldsam, brutal och bitvis riktigt spännande fast också i ärlighetens namn lite förutsägbar och rejält otrolig. Den finske superpolisen Joona Linna är Carl Hamilton, Rambo, James Bond och Sherlock Holmes, allt i ett. En lagens man med utmärkt militärträning, en ostoppbar kraftmaskin, populär hos kvinnorna och någon som listat ut hur allt hänger samman långt före någon annanů

Å andra sidan är det kanske inte så svårt för Joona att klura ut sanningen. Svenska Säpo består antingen av helt okunniga tokar eller också är det Kepler som tagit sig stora friheter och skruvat till bilden något alldeles enormt. Förtroende för dem utifrån den här beskrivningen får man då rakt inte.

Nåväl, Joona må sitta inspärrad som en fånge vilken som helst men när den svenska utrikesministern mördas behövs han visst. Först måste han få en annan fånge att avslöja sina hemligheter, därefter måste Joona såklart släppas fri för att följa upp.

Någonstans därute finns Kaninjägaren, som spelar upp en liten ramsa om en samling kaniner som blir färre och färre, innan han tar livet av sina offer. In i storyn kommer en kändiskock, skjutglada människosmugglare, en amerikansk toppolitiker, en psykotisk kvinna, en hämndgirig son, en privatskola med hemligheter, före detta skolelever med ännu fler hemligheter och merů

572 sidor susar raskt förbi. Mycket våld, många döda. Det hela är som en två timmar lång actionfilm. Vid sidan av Kaninjägaren har vi förstås Saga Bauer och Joona Linna som jagar efter Kaninjägaren vem det nu ärů Fartfyllt, lättläst och spännande.




Lars Kepler: Lazarus (Albert Bonniers Förlag 2018)
543 sidor är väl många sidor för det är först på de sista hundra som berättelsen börjar bli spännande på allvar och då kan det gå precis hur som helst för Kepler drar sig inte för att ta ut svängarna.

Våldet är flitigt förekommande, hårt och brutalt, helt skoningslöst, grymt och hemskt och meningslöst. Vanliga Svenssons tvingas döda oskyldiga främlingar, folk dödar egna släktingar, andra döda kommer tillbaka till livet för att inte tala om hot och våld riktat mot barn. Lazarus är en stundtals obehaglig bok.

Supersnuten Joona Linna och Jurek Walter har nämligen oavslutade affärer för den döde galningen är faktiskt inte död. Ja, ingen mer än Joona tror förstås att Jurek är i livet men vem kan väl bättre tolka de signaler som getts?

Först har Oslopolisen efter upprepade klagomål om en obehaglig stank i ett hyreshus tagit sig in i en lägenhet och funnit ett lik och en frysbox full med kroppsdelar, däribland Joona Linnas begravda hustrus huvud.

Sedan hör tysk polis av sig och ber om hjälp. Man har funnit den galne mördaren Dissinger död på en campingplats. Hans senaste slagna telefonnummer var till Joona...

Ja, allt detta säger alltså vår huvudperson att Jurek Walter inte alls dött som man trott utan ännu är i livet, nu troligen i samarbete med en ny livsfarlig medhjälpare. Joona Linna far genast ut i Europa för att skydda sin dotter. Hemma i Sverige blir det Saga Bauer och hennes kamrater som får fånga in Jurek. Det går givetvis inte alls bra så Joona måste återvända hem för en slutlig uppgörelse (?).

Och slutstriden blir som sagt en spännande kamp, ett giganternas möte. Undantaget stora mängder galet våld känns det mesta annars igen från en mängd andra böcker i genren och även om allt är okej är ju detta inte på något sätt det bästa Keplers skrivit, nej hela sagan hade nog vunnit lite på att kortas något. Betyget stannar vid en medelstark trea men Joona Linna dyker säkert upp snart igen.




Lars Kepler: Spegelmannen (Albert Bonniers Förlag 2020)
Pamela säger hej då till man och dotter som skall ut på vinteräventyr. Tyvärr går de genom isen. Pappa Martin räddas till livet men blir starkt traumatiserad och framöver svårt psykiskt sjuk. Unga Alice påträffas inte alls.

För 5 år sedan försvann unga Jenny spårlöst. Det omfattande sökandet efter henne var resultatlöst men nu har hon plötsligt dykt upp igen, fastsurrad i en klätterställning i en lekpark. Och då är hon alldeles nyss dödad visar den rättsmedicinska undersökningen. Var har Jenny varit i 5 år? Vem har gjort det här?

Psyksjuke Martin har varit ute på en nattlig promenad för att rasta hunden och allt pekar på att han varit först på platsen där en galning hängt upp Jenny. Har Martin möjligen sett något av vikt? Kanske förövaren själv?

Polis Joona Linna vill få fram mer info från det potentiella vittnet men Martin är inte lätt att nå. Joona beslutar sig för att hypnos kan vara rätt melodi för att få veta vad Martin sett men tydligen inte kan eller vill eller vågar berätta!

Berättelsen om Spegelmannen blir en särdeles grym och otäck historia. Någon roar sig med att föra bort unga kvinnor och hålla dem gisslan i åratal. Det blir omfattande tortyr och övergrepp, det stympas och våldtas. De som inte lyder dödas på bestialiska sätt.

Det känns nästan dumt att säga att detta är en bra bok med så många avskyvärda, hemska scener med galet brutalt våld mot unga, oskyldiga kvinnor, men nog blir det spännande det här. Lite överraskande också.

De psykiatriska bitarna av storyn är säkert medicinskt korrekta, både lite trista och fascinerande och Joona Linnas mest gåtfulla fall hittills är i sanning ett på miljonen, spännande javisst, men samtidigt riktigt otroligt... Fast visst är det slukarvarning på detta. De 524 sidorna flyger snabbt förbi! Stark, stark betygstrea, eller ja kanske lite mer. Men jag har ändå problem med trovärdigheten, det här är nästan för galet tillskruvat...