Lars Kepler: Playground (Albert Bonniers Förlag 2015)
All heder åt paret Coelho-Ahndoril som efter fem populära och mycket framgångsrika böcker om polisen Joona Linna väljer att ta sitt deckarförfattande i en annan riktning och vågar prova något nytt!

Synd bara att förväntningarna på detta är högt ställda och att det man får är något mycket annorlunda och tyvärr också mycket sämre än det jag tidigare läst av Kepler.

Minns du 90-talsfilmen Dödlig puls/Flatliners (med Kiefer Sutherland, Julia Roberts m.fl.) där ett gäng läkarstudenter experimenterar för att framkalla nära döden-upplevelser? Ja, det är i alla fall dit mina tankar går när jag läser detta. Stora delar av handlingen utspelas i något slags gränsland där personerna varken är döda eller riktigt levande utan befinner sig, just det, någonstans mellan liv och död.

Här rör sig huvudpersonerna i en mörk, dyster och grym tillvaro (kalla upplevelserna där en dröm eller verklighet) och här är det såklart dödligt farligt att befinna sig! De befinner sig i eller nära Dödsskuggans dal som i den här berättelsen visar sig vara en kinesisk hamnstad!

Nåväl, vi tar det från början. Det hela börjar i Kosovo där löjtnant Jasmin Pascal-Anderson leder sina trupper i strid. Hon får en kula i ryggen, vaknar upp på sjukhus i Budapest och får veta att ett par kamrater dödats och att hennes eget hjärta stått still i nästan två minuter.

Under den där korta stunden har Jasmin fått en klar känsla för vad som väntar på andra sidan. Hon har smakat på vad som för henne framstår som en sjaskig, våldsam kinesisk hamnstad. En trakt där kinesisk maffia styr och ställer för att lura av folk som skulle kunna överleva sina visum, sina respass tillbaka till det riktiga livet för att istället ge dem till andra personer Kort sagt, det är elaka män och onda krafter i bruk som avgör om folk i detta gränsland skall få leva vidare eller dö och resa ut på havet

När Jasmin kommer till liv efter sin skottskada och börjar babbla om allt detta, att hon är tvärsäker på vad som sker efter döden osv. tar omgivningen detta för en krigspsykos och sjukvården ger henne tung neuroleptika på en sluten psykiatriavdelning.

Några sidor senare är hon hyggligt frisk och mamma till en 5-åring. Olyckligtvis är de båda och mormodern med om en trafikolycka och Jasmin måste än en gång besöka gränslandet. Tyvärr ser det också ut som att sonen Dante måste vistas i den här hemska miljön. Pojken måste utföra en komplicerad hjärtoperation och hans hjärta måste stannas

Ah, men stackars Dante är ju bara 5 år, han kommer inte att klara sig länge i gränslandet! Han kommer säkerligen att bli lurad på sitt visum och aldrig få komma tillbaka levande igen. Jasmin måste göra något drastiskt

Och det är såklart rätt givet att vilken mamma som helst gör vad som helst för sitt barn, men nog är det samtidigt lite mysko att när pojken ligger med öppnad bröstkorg på operationsbordet, så ber mamma Jasmin om att få sitt eget hjärta stoppat också

Olika droger slår ut hennes hjärtrytm och vips så är Jasmin där på plats i den kinesiska hamnstaden tillsammans med Dante. Plötsligt måste de kämpa för livet, döda eller dödas, på lekplatsen!

Playground är en rätt annorlunda läsupplevelse, lite smått fascinerande och mystisk, men också lite knasig, konstig och som bäst halvspännande. Här finns några otäcka scener med våld och vårdinsatser riktade mot barn som griper tag, men i övrigt är helhetsintrycket en besvikelse, föga läsvärd. Alla andra tidigare Kepler-romaner har varit bättre. 441 sidor.

Lars Kepler: Sjömannen (Albert Bonniers Förlag 2025)
Jag brukar uppskatta kortberättelser, särskilt de med en festlig knorr på slutet, något överraskande som kanske ställer allt på ända. Här är det tyvärr alltför ofta som sagan bara tar slut mitt uppe i handlingen när det är som mest spännande, och så blir man liksom snuvad på en riktig avslutning. Det är inte riktigt vad jag tycker är en positiv avslutning, en bra knorr på berättelsen. Fann man nånsin den man letade efter? Fick skurken sitt straff? Lyckades huvudpersonen? Ingen vet. Det är flera gånger här som berättelsen mer känns som en inledning, en bra början på en riktig fullängdsroman, och sen får man liksom aldrig veta slutet.

Boken Sjömannen bjuder över 416 lättlästa sidor på sex olika berättelser där titelsagan är bokens längsta bidrag och tar upp mer än en tredjedel av boken. Sjömannen är en galen man som raggar kvinnor via en dejtingapp och sedan mördar sina dejter. Polisen Regina Storm har fått fallet på sitt bord men mest i fokus står journalisten Bianca som jobbar med Crime Scenes, gör livereportage från aktuella brottsplatser och berättar om gamla kalla fall på alla tillgängliga mediekanaler. Nu färgar hon om håret för att bli blond, registrerar sig på dejtingappen och hoppas få en träff med mördaren.

Inledande sagan Faust handlar om Erik som får lille sonen Orlando kidnappad och får veta att pojken kommer åter när Erik mördat en man. Att vägra att följa givna direktiv är att ge sonen en dödsdom, så mycket står klart. Men inte kan väl Erik mörda någon?

Härnäst Clown och spegel som är en sån där saga som plötsligt bara är slut och jag blir förbannad för att jag inte får veta hur det går. Clown och spegel verkar vara något slags lek där nån gör något som den andra sedan måste härma. Här blir det sexhandel med fula gubbar och kanske en tripp till Sankt Petersburg.

Advokaten Robert förlorar för första gången ett fall och hans klient åker in i finkan för dubbelmord. Men troligen är han oskyldig och Robert verkar ha fifflat och misskött sig för att avsiktligt förlora, trots en lång vänskap med sin klient. Poliserna Lukas och Fanny försöker lista ut hur allt hänger ihop men det går väl sådär… Den här berättelsen heter Vertigo.

Labyrint som följer är Jurek Walters berättelse och den äger rum innan Keplers roman Hypnotisören. Vi lär känna Jurek som militär, när han letar efter sin far och bror, begår våldsdåd och kommer i kontakt med Joona Linna och lovar att göra dennes liv till ett helvete. Labyrint är den här bokens allra kortaste bidrag på knappt 30 sidor.

Sist och slutligen Demon Expo, en kortare saga i vilken människorna lyckats fånga ett par, tre demoner och håller dem fångna i något slags kombinerat fängelse och museum. Nu tar pappa Gustav med sig dottern Andrea till demonerna och tror du inte att de lyckas smita. En galen präst släpper dem visst lösa och vips är Andrea försvunnen. Undrar bara hur det gick för Gustav på dårhuset och om Andrea nånsin kom till rätta? Ja, det får man inte veta. Surt.

Här blandas några medelmåttiga bidrag med i mitt tycke en del bottennapp och stora besvikelser. Här finns många fina idéer, berättelser med potential att bli så mycket mer, kanske en hel roman, men som inte håller hela vägen, eller som avslutas när de borde fortsatt ännu ett tag. Lättläst och lättsmält, god variation och fantasirikedom men ändå en helhet som inte på något sätt skall ha mer än ett medelbetyg, om ens det egentligen. Det var ju det här med halva berättelser, oavslutade bidrag eller i mitt tycke bara dåligt avslutade sagor…Titelberättelsen är väl ändå med god marginal klart bäst och sen är det ju lite småskoj med ett slags förberättelse till debutromanen om Joona Linna, lite mer kött på benen kring mördaren och relationen mördare-polis.