Lauren Kelly: Tag mig, tag mig med dig (Wahlström & Widstrand 2005)
(Take Me, Take Me With You. 2004)
En del böcker går inte att lägga ifrån sig förrän de är utlästa, de är helt enkelt för spännande, man vill inte sluta läsa. Och så finns det böcker som kanske inte är så märkvärdigt spännande, men som på något sätt ändå är så lättlästa att sidorna flyger förbi. Det sistnämnda gäller den här boken men så är ju berättelsen bara 239 sidor lång.

Vi följer unga Lara Quade, fysiskt och psykiskt plågad av men från en olycka i barndomen, som av en okänd givare fått en dyr biljett till en pianokonsert. Vem har skickat den och varför? Vill någon driva med henne eller har hon en äkta hemlig beundrare? Tja, det finns ju inte mycket att välja på; det handlar om att nyttja biljetten själv eller inte, och självklart tänker Lara gå på pianokonserten.

Konserthallen fylls sakta upp, men platsen intill henne är länge tom. Skall den anonyme givaren själv dyka upp? Snart kommer det en man och slår sig ned bredvid Lara. Mannen verkar konstigt nog inte vara så värst intresserad av vare sig Lara eller konserten. De byter några trevande ord men inte verkar detta vara biljettgivaren. Mannen suckar, verkar rastlös, stöter till sätena, luktar illa och ser allmänt grov och ovårdad ut. Lara kan inte bestämma sig för om hon attraheras av mannens framtoning eller känner honom frånstötande. Är han trevlig men nervös och tafatt eller bara en riktigt konstig figur man bör passa sig för? Ja, säg det.

Lara förvånar sig själv genom att bjuda hem mannen. Han har ju ändå till slut presenterat sig som Zedrick Dewe, och tro det eller ej, även han har fått sin biljett med posten från någon okänd figur. Vad är på gång egentligen? Och vad är det med Lara som bjuder hem en fullständig främling? För rätt vad det är får Zedrick en knäpp och blir arg och våldsam. Plötsligt börjar han skrika och kasta Laras saker omkring sig i hennes lägenhet, innan han stormar ut och försvinner. Tack gode gud, säger Lara, lyckligtvis varken våldtagen, misshandlad eller värre, bara rejält skärrad... Jösses, vad var det med Zedrick?

Lara begraver sig i arbete och skall snart få förmånen att följa med chefen på en resa till England. Så kullkastas alla resplanerna, chefen hamnar på sjukhus efter ett grovt rånöverfall. Det är Zedrick! tänker Lara, helt övertygad om att hon har rätt. Sen märker hon att hon haft ovälkommet besök i sin bostad. Ett kärt minnesföremål efter sin döda fader saknas (och detta har hon visat Zedrick) och istället finner hon en slips. En slips hon senast sett bäras av sin chef... Lara bestämmer sig för att kolla upp Zedrick lite närmare, och snart är det Lara som begår brott...

Ja, mer än så är det inte. Slutet är inte direkt tillfredsställande och efter att boken länge legat på en okej trea i betyg fastnar jag för totalbetyget 2+. Nä, det var inte så bra det här. Lauren Kelly är en pseudonym för Joyce Carol Oates.