Jonathan Kellerman: Monstret (Prisma 2001)
(Monster. 1999)
Kroppen av Richard Dada, en 24-årig man med skådespelardrömmar, har hittats sågad i bitar i bagageluckan på hans egen bil men polisen har inga ledtrådar till en mördare. Polisinspektör Milo Sturgis lägger många månader på fallet men kommer ingenstans. Det hela är ett misslyckande och ett iskallt fall…

Så hittar man psykologen Claire i bakluckan på en annan bil. Förvisso inte styckad i bitar men naken och insvept i en liknande sopsäck som de som använts för stackars Richard. Claire har halsen avskuren och ögonen söndermosade. Claires jobb var på Starkweather-sjukhuset, förvaringsplats för de mest sjuka galningar man sett till. Här får Milo och hans kamrat Alex Delaware (också psykolog) bekanta sig med Claires spännande projekt som verkar ha handlat om att försöka få de allra värsta och mest tokiga mördarna att fungera något lite bättre i vardagen.

Här på Starkweather finns till exempel Ardis Peake, Monstret, ökänd massmördare som suttit inspärrad länge, en schizofren galning som mördat sin egen mor och en hel familj med både vuxna och barn. Numera hålls han så starkt medicinerad att han mest är som en zombie och inte gör en fluga förnär. När han plötsligt faktiskt talar väcker det stor förvåning och vårdpersonalen och Alex gör alla sitt bästa för att få kontakt med mannen. På något oförklarligt sätt verkar zombien framför dem, spillrorna av en man som inte haft någon kontakt med omvärlden, kunna förutsäga mord!

Alex och Milo måste upprepade gånger besöka sjukhuset, de intagna och de anställda för att försöka pussla ihop mysteriet kring morden och Monstret. Det visar sig att inte många är att lita på, vare sig chefer, medarbetare eller patienter… Monstret är seriens 13:e bok och en av de bättre. I mina ögon betyder det här och nu att bokens betygstrea är något mer stabil och starkare än de jag tidigare delat ut för de flesta föregående berättelserna.

Jonathan Kellerman: Doktor Död (Prisma 2002)
(Doctor Death. 2000)
Som en tjänst åt domare Judy tar sig Alex Delaware an tonåriga Stacy som lider av sin mammas självmord. Kanske kan Alex hjälpa flickan att bearbeta traumat? Han gör sitt bästa och efter ett dussin träffar verkar flickan må bättre.

En tid senare blir Alex på nytt ombedd att titta till Stacy, den här gången av fickans pappa. Nu har Eldon Mate, alias Doktor Död, själv dött och Eldon var mannen som hjälpte flickans mor till den andra sidan… Nu har visst Doktor Död själv blivit mördad. Han hittas lemlästad i sin egen skåpbil och dessutom fastspänd i dödsmaskinen Humanitron.

Psykologen Alex Delaware gör sitt bästa för att hjälpa en plågad familj, som först förlorat sin fru/mamma i sjukdom och ett assisterat självmord. Nu väcks minnen och ilska till liv när ”mördaren” Doktor Död själv gått hädan. Många är de som blivit hjälpta av doktorn men minst lika många har också ogillat hans affärsidé. Frågan är vem som nu så att säga mördat mördaren…?

Los Angelespolisen Milo Sturgis utreder fallet och Alex Delaware hjälper till att snoka runt. FBI-agenten Fusco blandar sig också i fallet, han har ett omfattande material kring en alternativ Doktor Död. Alex får fatt på ny information än här, än där och tänker att Stacys bror är inblandad. Eller så är kanske mördaren Doktor Döds egen son? Eller så har helt enkelt FBI-agenten rätt i sina misstankar? Fallet om Doktor Död blir ytterligare ett knivigt och farligt mysterium för vår huvudperson Alex. Seriens fjortonde berättelse omfattar 360 sidor och erbjuder mer i samma stil som tidigare och får en svag till måttligt stark betygstrea. Det gör väl egentligen boken varken bättre eller sämre än de föregående. Gillar du en så gillar du alla. Och ogillar du en så... Typ.

Jonathan Kellerman: Blodsband (Prisma 2003)
(Flesh and Blood. 2001)
Kanske att betygsfyran är något lite mer än vad bokens berättelse faktiskt förtjänar, kanske att en riktigt stark betygstrea är gott nog, men det känns samtidigt viktigt att markera att denna saga faktiskt sticker ut positivt mot de fjorton föregående som ofta känts rätt lika, bitvis lite sega och inte alls så intressanta eller spännande som jag önskat och hoppats. Men här kom den ääääntligen. En bok jag faktiskt tycker riktigt bra om, seriens hittills bästa bidrag (med kanske Djävulens vals som god tvåa).

Lauren Teague är en rebellisk och vacker 15-åring som förorsakar föräldrarna problem. De anser Lauren vara misslyckad som inte satsar på skolan, som tar droger, gör vad som faller henne in. Hon remitteras till psykologen Alex Delaware men efter bara några få träffar slutar Lauren att komma. Flera år senare träffar Alex överraskande på Lauren igen i samband med en svensexa. Då är Lauren tillsammans med kamraten Michelle kvällens underhållning som strippor. Ytterligare en tid senare vill Laurens mamma ha Alex hjälp att leta reda på den nu försvunna Lauren, en Lauren som tydligen ordnat upp sitt liv, börjat plugga på universitetet och fått toppbetyg.

Alex hinner knappt börja med letandet innan Lauren påträffas ihjälskjuten på en bakgata i staden. Alex letar efter och frågar ut släkt och vänner, lärare, studiekamrater och fler. Då blir han varse att ytterligare en flicka från universitetet försvunnit något år tidigare, även det ett ouppklarat mysterium. Det hela blir en spännande historia om överraskande släktförbindelser, skumma lärare och suget efter makt och pengar… 377 sidor.

Jonathan Kellerman: Mordboken (Prisma 2004)
(The Murder Book. 2002)
Jag tycker han har lyft sig lite, den gode Kellerman. Den senaste boken var riktigt bra och även detta är bättre än många föregående.

Alex Delawares flickvän Robin sticker i väg på en flera månader lång turné över landet och det blir tid för dem på olika håll att fundera på om och i så fall hur de vill leva sina liv tillsammans. Den senaste tiden har något skavt i relationen och Alex uppenbara sug efter att konstant kasta sig in i olika brottsutredningar och sätta sig i fara och spela hjälte stör Robin.

Nu när hon är bortrest landar ett överraskande paket på hans bord. Från en okänd avsändare får Alex Mordboken i sin hand, ett slags klippbok med text om och foton från en mängd olika mord. Ja, 40-talet döda kroppar figurerar på fotona, det ena dödsfallet mer otäckt än det andra. Alex fattar inte varför han fått denna makabra bok i sin ägo och känner spontant inte igen ett enda av fallen men visar såklart presenten för sin gode vän, LA-polisen Milo Sturgis.

Milo studerar lika nyfiket som äcklad bilderna. Det hela verkar vara officiella brottsplatsfoton från polisen men riktigt gamla sådana. Plötsligt hajar Milo till. Där, på foto nummer 40, en död person han själv känner igen. Ett fall han minns och själv har jobbat med. Knivmördade och brännmärkta 16-åriga Janie Ingalls, dumpad i ett dike. Fallet han inte fick avsluta för att han tvingades att byta polisdistrikt…

Tiden vrids tillbaka en massa år och vi träffar en ung Milo som färsk polis blir partner med den betydligt mer erfarna snuten Schwinn. Senare, i nutid, försöker såklart Alex och Milo få fatt på en mordboksavsändare och så måste de förstås sätta sig in i det mycket gamla mordet på Janie. Naturligtvis visar det sig vara ett ännu ouppklarat iskallt fall och det gör Milo rejält upprörd. Detta är fallet som han bara måste lösa, men det blir förstås främst Alex Delaware som med sitt konstanta snokande sakta lägger pusslet och förstås hamnar i verklig fara.

Alex måste snoka reda på Kungens män, ett gammalt studentgäng bestående av rika, bortskämda pojkar med framstående och välbärgade föräldrar. Någon av dem måste veta något om unga Janie. Men kanske är någon av dem också en mördare? Ingen vill förstås snacka om fyllefester och sex under studentåren…

Mordboken med sina 416 sidor verkar ha satt punkt för den svenska utgivningen av Jonathan Kellerman-romaner, men bara i Delaware/Sturgis-serien finns i skrivande stund mer än 20 titlar till för den intresserade att läsa på annat språk. Och därtill finns ytterligare enskilda berättelser och fler hela bokserier om andra karaktärer. Han har varit produktiv Kellerman, snart uppe i 60 romaner.