Jonathan Kellerman: Självförsvar (Rabén Prisma 1996)
(Self-Defence. 1995)
25-åriga Lucy har suttit i juryn som dömt ut dödsstraff för Jobe Shwandt och fått se och höra hårresande berättelser. Den galne Shwandt har överfallit, våldtagit och brutalt mördat flera kvinnor. Det står helt klart även om hans många fans hävdar att han förstås är oskyldig.

Lucy har också börjat få problem med otäcka mardrömmar och minnesbilder från sin barndom. Går i sömnen gör hon visst också. Kan möjligen Alex Delaware hjälpa henne att få rätsida på sina syner och drömmar?

Är det de hemska morden från Shwandt som fått hennes hjärna och tankar att spinna loss eller har nutidens dåd helt enkelt väckt något som Lucy förträngt i mer än 20 år? Ja, i Lucys återkommande dröm är hon själv bara 3-4 år gammal och hon ser sin far och hans vänner bära iväg en annan ung kvinna. Men om kvinnan sover, är medvetslös eller död är oklart, vem hon är likaså… Lucy drar sig till minnes något regelbundet återkommande ljud också, men är det från en sexakt eller grävarbete? Och vad är det för stuga som figurerar i synerna? De stugorna som faktiskt finns kvar på pappans gamla mark ser förvisso ut att vara passande i färg och form men där har ju Lucy aldrig varit…

Alex Delaware försöker med hypnos och det hela ser försiktigt och långsamt lovande ut. Då går Lucy och stoppar huvudet i ugnen…

Det är såklart inte lätt för vår huvudperson att hitta korrekt information från 20 år tillbaka i tiden. Att hitta de som medverkat på fester då och få dem att minnas och därtill vilja tala fritt är inte lätt men efter 401 sidor har vi fått hela historien och vet huruvida Lucys syner är verklighetsbaserade eller ej. Polisen Milo Sturgis söker en till mördare för plötsligt verkar det ha dykt upp en copycat till Shwandt. Eller så är mannen faktiskt oskyldig, precis som han hävdat… Bok nio i serien är tyvärr inte nämnvärt bättre än någon av de föregående, även om det jag skrivit ovan kanske får den att verka rätt spännande. Men visst, även detta är väl okej, särskilt om man gillar utdragna, stillsamma sagor som är lite för långa för sitt eget bästa, haha. En väldig massa text att läsa men tyvärr inte mycket till spänning. Att jag läst alla dessa Kellerman-böckerna tidigare när de kom ut och inte minns en enda säger kanske något?

Jonathan Kellerman: Nätet (Rabén Prisma 1997)
(The Web. 1995)
Doktor Moreland bjuder Alex Delaware och hans Robin på en drömsemester i Mikronesien. I tre månader skall de få vistas på paradisön Aruk i Stilla Havet, med alla utgifter betalda, förutsatt att Alex ställer upp på ett litet jobb. Forskaren Moreland börjar bli till åren och har en massa dokument liggande kring somliga kniviga patientfall. Nu vill han ha Alex hjälp att gå igenom gamla journaler och möjligen sammanställa somligt till en bok eller i alla fall ett par spännande vetenskapliga artiklar… Ett sådant erbjudande kan Alex förstås inte tacka nej till.

Men livet på Aruk är kanske inte en sådan drömtillvaro som Alex och Robin förväntat sig. Doktor Moreland vill förvisso göra gott för öns invånare men visst är han lite mysko med sin insektssamling och andra hemligheter. Somliga invånare verkar dessutom ha ett horn i sidan till honom, rentav vara avundsjuka på att de lever i fattigdom när han är rik. Verksamheten på den närbelägna militärförläggningen är även den höljd i dunkel och det finns ett gammalt ouppklarat mord på en ung kvinna som fortfarande spökar hos befolkningen. Är det kannibaler i farten?

Snart efter deras ankomst störtar ett flygplan, ett par lokala gangsters fantiserar om att tjäna storkovan på att uppföra en läcker turistanläggning och en hitrest journalist snokar efter ett bra scoop. I tunnlar under marken på Morelands ägor finner Alex och Robin till slut sanningen om Morelands hemlighet.

Nätet (312 sidor) tar romanserien om Delaware till en helt ny miljö, långt bort från soliga Kalifornien. Men vi är ändå kvar i varma trakter. Fast det blir alltså inte riktigt så mycket avkopplande semester som paret räknat med, rätt snart börjar Alex förstås snoka i de lokala affärerna. Polisinspektör Milo Sturgis medverkar endast i ett par tre korta telefonsamtal, men ett hemskare fall och en värre mörkläggning har väl varken han eller Alex upplevt tidigare. Tyvärr är det inte bättre än att ett ordinärt medelbetyg får räcka för även denna saga.

Jonathan Kellerman: Kliniken (Rabén Prisma 1998)
(The Clinic. 1997)
Psykologiprofessorn Hope Devane knivmördas inte långt från sitt hem i Los Angeles men polisen är oförmögen att hitta mördaren. Efter att ha skrivit en bestseller om mäns våld mot kvinnor och flera framträdanden i olika TV-soffor med rätt mansfientliga budskap saknas det inte fiender. Polisen sneglar mot hennes rätt anonyme akademikermake och även en tuff motståndare i en debatt men finner inga bevis mot någon. Efter tre månader är fallet stendött och fortfarande ouppklarat och det är då det blir kriminalinspektör Milo Sturgis ansvar… Sturgis å sin sida bjuder in kamraten Alex Delaware att titta närmre på fallet, han är ju också psykolog.

Rätt snart blir han nyfiken på den kommitté som Hope Devine satt samman på universitetet, en kommitté som skulle hjälpa trakasserade kvinnliga studenter. Tre kvinnor har besvärats av män på campusområdet, en av dem hävdar dessutom att hon blivit våldtagen. Alex Delaware försöker få fram mer information om de inblandade i de här fallen och somliga berättar gärna sin bild av det hela, andra tiger som muren.

Det hela blir en härva av hemligheter, med oseriösa läkare, en sjuk gangster, stulna organ och fler mordoffer. Detta är 354 sidor som får ett medelbetyg för inte var detta så värst spännande heller. Hinner det dyka upp en riktigt bra bok i Delaware-Sturgis-serien innan jag tröttnat på att läsa böckerna tro?

Jonathan Kellerman: Den starkes rätt (Prisma 1999)
(Survival of the Fittest. 1998)
27-årige Nolan Dahl är polis och han går in på en restaurang och skjuter ihjäl sig. Psykolog Alex Delaware försöker hjälpa Nolans syster Helena genom krisen… Det går alldeles utmärkt fram till den dag då Helena plötsligt försvinner, men då har Alex ändå annat att jobba med.

15-åriga Irit Carmeli, med israeliskt påbrå, har försvunnit från en skolutflykt och hittats död, mördad. Flickan var lätt utvecklingsstörd och nästintill döv, hon måste ha varit ett lätt offer för ett otäckt rovdjur i människoskepnad. Pappan är diplomat och kräver resultat i mordjakten och via polisen Milo Sturgis hamnar Alex mitt i det fallet också. Först när ytterligare ett offer dyker upp, även det ett barn med funktionsnedsättning, kan man börja få en antydan till ett motiv. Än fler döda sänder till slut en tydlig signal om att alla offren mördats på grund av en mördares uppenbarligen snedvridna värderingar om att vissa människor kanske inte förtjänar att få leva. Allt annat än friska vita personer är tydligen människor som borde offras för det allmännas bästa.

För att komma ett elitistiskt gäng som anser att Mensamedlemmar är idioter närmre måste Alex Delaware jobba under täckmantel. Det blir såklart livsfarligt. Vilken tur att Irits pappa, den israeliske diplomaten, rekryterat fler utredare till jakten på hans dotters mördare! Här dyker polisen Daniel Sharavi upp igen (han var huvudperson i Kellermans helt fristående bok De dansande skönheterna). Hollywoodpolisen Petra Connor dyker också upp för första gången och hon kommer både att gästspela i den här romanserien fler gånger, men dessutom få vara huvudperson i ett par egna böcker (varav den första, Billy Straight, finns utgiven på svenska).

Den starkes rätt är en Alex Delaware-saga som andas inte så lite Ku Klux Klan och Nazityskland. Inte usel men inte jättebra heller. Jag vet inte riktigt varför men i mitt tycke lyfter sig inte den här serien över medelmåttigheten, berättelserna tuffar på rätt långsamt och det är glest mellan de riktigt spännande inslagen. Nästintill alla böckerna så här långt rör sig väl betygsmässigt mellan en stark tvåa och en svag till medelstark trea (av bästa betyget fem), denna är inget undantag. Jag hoppas egentligen hela tiden på något mer så även med godkända treor i betyg känns det hela ofta som små besvikelser. Just den här författaren är kanske ändå inte något för mig…