Jonathan Kellerman: Tickande bomb (Prisma 1992)
(Time Bomb. 1990)
Ett skottdåd på en skola resulterar i en död kropp och många rädda småbarn. Polisen Sturgis kallar in sin vän barnpsykologen Alex Delaware för att hjälpa barnen och deras föräldrar, och hjälper till gör han men det finns somliga som inte är så nöjda med hans inblandning. Det finns fula politiker som försöker fixa extra tid i rampljuset och använda dådet för egen vinning. Alex själv passar på att inleda en romans med skolans rektor Linda. Då kommer offrets pappa och vill att Alex skall utreda fallet bättre än vad polisen gjort och faktum är att Alex själv blivit nyfiken på detta mystiska vansinnesdåd. Så jo, naturligtvis börjar han snoka runt… Och plötsligt fylls romanens 392 sidor med rasism, med obehagliga nazister, mord på både barn och gamla och vuxna politiker, färgade och vita.

Det hela börjar spännande men snart nog har sagan inte så mycket med skolskjutningen att göra (eller jo, det har det ju faktiskt, men ändå inte). Alex arbete med barnen är av underordnad roll och rätt invecklade turer med vuxna rasister med egna agendor tar över. Det krävs ett omfattande snokande till långt bak i tiden innan Alex kan lägga hela pusslet och med nya insikter blir tillvaron förstås livsfarlig för både Alex och polisen Milo Sturgis. Och stackars Sturgis har ju inte bara stadens brottslingar att kämpa mot, han fortsätter att bli mobbad av polisledningen…

Jonathan Kellerman: Kära Gina (Prisma 1993)
(Private Eyes. 1992)
Melissa är rädd för precis allt och barnpsykologen Alex Delaware gör vad han kan för att hjälpa henne. Det är sängvätning och nattskräck, mardrömmar och oro. Alex spenderar ett par år med regelbundna träffar på att behandla henne, få henne tryggare och lära henne de tekniker som skulle kunna stärka henne när hon ställs inför obehagliga situationer som skrämmer henne. Men jobbet är inte lätt och Melissa befinner sig i en mycket speciell sits. Hon är dotter till stenrika Gina Dickinson som en gång varit en firad skådespelerska men där mamman efter en syraattack i unga år inte lämnat bostaden på typ 20 år. Mamman behövde mängder med plastikoperationer, flickans pappa är död och deras hem är en enorm egendom med massor av tjänstefolk. Ja, det blir ju ett lite speciellt liv med en enda förälder som aldrig lämnat hemmet. Det blir olika personer som skjutsar Melissa till terapisessionerna med Alex och han har svårt att få kontakt med mamman och få fram nödvändig bakgrundsinfo.

Men Melissa blir som sagt bättre och deras jobb tillsammans avslutas. Åren går och plötsligt har Melissa fyllt 18 och nu hör hon av sig på nytt. Melissa överväger Harvard-studier men är inte säker på om hon vågar lämna mamman och ge sig i väg till en annan stad långt borta. Modern har förvisso en ny man men det är ingen Melissa gillar och det har bara skett små framsteg med moderns torgskräck.

Alex vill inget hellre än att säga till Melissa att gå sin egen väg och leva sitt eget liv nu äntligen men han vet alldeles för lite om mammans liv och leverne och personerna runt henne. Dessutom känns Melissa en aning ostabil till humöret och är kanske inte riktigt helt frisk och i balans?

Alex Delaware och kamraten Milo Sturgis (som för tillfället är avstängd som polis och nu blivit privatdetektiv) försöker närma sig familjen Dickinson. Alex pratar med det berömda terapeutparet Gabney som jobbat länge med Gina och hennes isolering och försöker få reda på så mycket som möjligt. Plötsligt en dag är Gina försvunnen. Hon har tagit sin bil och åkt i väg. De flesta är rejält chockade och oroade och varför lyckas man inte hitta henne? Mammans försvinnande får såklart Melissa att bli sämre och Alex och Milo måste snoka mer runt maken och alla de andra i närmiljön, tjänstefolk, vårdpersonal osv. Naturligtvis kommer man något mycket obehagligt på spåren till slut… 409 sidor med spänning först mot slutet gör att sagan länge känns en anings seg och tyvärr inte så värst spännande.

Jonathan Kellerman: Djävulens vals (Rabén Prisma 1994)
(Devil’s Waltz. 1993)
Alex Delaware är efter flera års frånvaro tillbaka på ett sjukhus där han en gång jobbat. Men inte mycket är sig likt. Flera gamla läkarvänner han trodde skulle bli kvar för alltid har slutat och dragit vidare. Sjukhuset har en ny ledning och sparkraven har bara blivit fler och fler. Och kaffet är inte längre gratis. Här är det tydligen inte vidare festligt att jobba… Tur att Alex numera är sin egen huvudman. Men vännen Stephanie Eves är i alla fall kvar som barnläkare och nu ber hon Alex om hjälp. Kan han hjälpa till med ett svårt patientfall, ett riktigt mysterium?

Självklart ställer han upp och gör vad han kan, men det rör sig i sanning om ett klurigt fall. Även Alex har svårt att finna en förklaring. Ettåriga flickan Cassie har åkt in och ut på sjukhuset, gång efter annan. Med besvärlig hosta ibland, andningssvårigheter en annan. Febertoppar på 40–41 grader har förekommit i omgångar och på senare tid är det krampanfall som varit i fokus. En typ av symtom efter en annan, utan tydligt samband. Därtill verkar flickan plågas av mardrömmar och skriker numera när vårdpersonalen närmar sig med sprutor för provtagning och medicinering…

Möjligen är den lilla flickan lite sen vad gäller språklig utveckling och kanske att modern är lite för överbeskyddande och krävande som är tillsammans med flickan 24/7 men är det så konstigt då? Föräldrarna har förlorat sin son, en liten pojke, i plötslig spädbarnsdöd något år tidigare… De kan bara inte förlora ett barn till… Vad är det som är fel?

Pappan försöker hjälpa till men han är oftast rätt frånvarande, lägger fokus på jobbet. Mamman är alltså hemma med dottern eller tyvärr alltför ofta på lasarettet. Till slut kommer Alex Delaware med det enda han kan komma på som verkligen kan förklara allt, eller det mesta i alla fall. Det kan röra sig om mental sjukdom, en variant av Münchhausens syndrom, där en person avsiktligt skadar en annan, ja orsakar problemen. Men är det mamman eller någon i vårdpersonalen?

Början av berättelsen är riktigt spännande och första tredjedelen eller halvan av boken är en riktig sjukhusthriller och bland det bästa som kommit från Kellermans penna. Sen spinner sagan vidare och blir mer komplicerad och fler personer måste synas i sömmarna och plötsligt handlar saker och ting mer om affärer och stora pengar än om en liten flickas hälsa… Och då är det såklart inte riktigt samma känsla och tyngd i berättelsen. Synd att den starka startens grepp inte varade hela vägen till slutet, men betygstrean kan vi ju säga är stark. 362 sidor.

Jonathan Kellerman: Ond kärlek (Rabén Prisma 1995)
(Bad Love. 1994)
Donald mördar sin hustru med 33 knivhugg, häver kroppen ur bilen och lämnar platsen. Sen åker han fast för dådet. Ett år senare är mördaren mer än redo att träffa sina döttrar, men frågan är om det är hälsosamt för barnen. Donald må vara pappan men han har ju mördat mamman och även då och då slagit flickorna. Alex Delaware kallas i tjänst för att utvärdera situationen och ge sitt utlåtande…

Sen kommer med posten ett anonymt kassettband på vilket brus varvas med en vuxen person som hörs skrika och vråla och ett litet barn som om och om igen mässar Ond kärlek, ond kärlek. Ge mig inte ond kärlek…

Det hela är skrämmande och obehagligt. Alex fattar inte varför denna kassett skickats till honom eller vem som sänt den, men Alex börjar såklart fundera kring begreppet Ond kärlek och drar sig till slut till minnes somligt. En psykologkonferens 1979 som han själv motvilligt deltagit i och där man uppmärksammat Andres De Boschs 50-åriga arbete och forskning. Den träffen hade rubriken God kärlek/Ond kärlek – psykoanalytiska perspektiv och strategier i en föränderlig värld. Det är det enda Alex kan koppla till just Ond kärlek, men vad skulle det spela för roll idag och på vilket sätt?

Alex Delaware försöker få fatt på de doktorer och forskare som varit med på kongressen och som möjligen kan veta mer om den onda kärleken och vad som menas… Det visar sig att många personer tydligen utsatts för den onda kärleken och ja, nu helt enkelt beslutat sig för att ge tillbaka. Många personer Alex letar efter går heller inte att gå tag på, helt enkelt för att de dött, somliga mördade, andra genom självmord eller olyckor… Men är det verkligen självmord och olyckor?

Även om Alex Delawares bidrag till kongressen som ung färsk psykolog varit ringa har han tydligen ändå hamnat på en mördares lista över lämpliga offer. Han mottar successivt mer aggressiva hotelser och han och Robin tvingas byta boplats för att hålla sig undan. Tur också att Alex blivit med hund… 347 sidor.