A.J. Kazinski: Den sista goda människan (Forum 2011)
(Den sidste gode mand. 2010)

Polisen Tommaso De Barbara i Venedig är den som ser ett samband mellan mystiska dödsfall som plötsligt inträffat på olika håll runtom i världen. Boken har inletts med en död munk i Kina och en död ekonom i Indien. Det visar sig finnas fler avlidna på olika platser, alla med en konstig tatuering på ryggen.

Dödsfallen är möjligen kopplade till en gammal judisk myt om Guds rättfärdiga människor. Enligt denna existerar endast 36 rättfärdiga, ja renodlat goda, människor på jorden. Dessa 36 individer skyddar oss alla, utan dessa kommer mänskligheten att gå under. Nu ser det tyvärr ut som att någon börjat döda dessa 36…

Tommasos undersökningar leder till att Interpol skickar ut information om dåden och den förmodade kopplingen till mord på just goda personer till olika polismyndigheter. I Köpenhamn är det gisslanförhandlaren Niels som ombeds lägga lite tid på att titta på detta konstiga fall. Niels får till uppgift att söka upp en samling förmodat goda personer och varna dem för en okänd mördare…

Så här långt är allt både rätt mystiskt och lite spännande, om än ganska otroligt. Men Niels sätter igång. Vem kan anses vara god? Sjukvårdspersonal? Organdonatorer? Hjälparbetare? Personer som donerar pengar till välgörenhet? Det är inte helt lätt att få fram en lista på folk att ta kontakt med. Ibland är det förstås också så att skenet bedrar…

När Niels skall varna Gustav Lund får han istället kontakt med dennes hustru, blir lite förälskad i henne och så sätter de tillsammans igång med att leta efter goda personer, en vettig förklaring till mysteriet och en okänd mördare. Som framgångsrik astrofysiker kan Hannah Lund bidra med goda kunskaper i att se system och sammanhang i det mesta… Snart har hon knäckt gåtan; de vet var och när de nästa offren skall dö…

Kan de hinna rädda dessa personer? Kommer de 36 att dö och mänskligheten utrotas?

En bit in i boken känner jag att jag precis läst just det här i en annan bok. Det hela känns väldigt likt Inferno av Dan Brown. Mannen (huvudpersonen) träffar av en slump en kvinna som han finner både driftig och attraktiv och tillsammans löser de gåtor som skall rädda hela världen… Ja, det är sannerligen rätt likt. Här dyker det upp mysterier med klart religiösa inslag, lite övernaturligheter och annat.

När det är 150-200 sidor kvar av de 560 sidorna som utgör berättelsen faller allt ihop som ett korthus. Boken ändrar karaktär och plötsligt känns det som om jag läser en helt annan bok, allt blir bara riktigt konstigt, tycker jag. Efter en annorlunda och rätt spännande start slutar allt som en präktig besvikelse, så präktig att jag drar ned helhetsbetyget till endast en stark tvåa.