Mons Kallentoft: Vattenänglar (Natur & Kultur 2012)
En hantverkare knackar på dörren till en villa i Linköping och kliver in. Han träffar på husets ägare i deras jacuzzi. Där sitter man och hustru nakna och skjutna, stendöda.

Det som initialt ser ut att bli en dubbelmördarjakt blir snart mer ett kidnappningsdrama. Det visar sig att det mördade parets dotter saknas. 5-åriga Ella är försvunnen… Malin Fors och hennes poliskollegor granskar familjen och deras närmaste i sömmarna och snart spretar utredningen åt olika håll.

Kan det hela bero på en familjekontrovers? Mamman i familjen verkar ha varit på kant med sin syster.

Finns förklaringen att finna i pappans affärer? Måhända har han som Saab-anställd kanske kommit i kontakt med stora summor pengar och varit involverad i mutaffärer eller andra hemliga uppgörelser kring vapen och stridsflygplan?

Är det måhända dottern det hela handlar om? Ella är adopterad från Vietnam. Har allt i den uppgörelsen gått rätt till?

Ja, Linköpingspoliserna utreder och utreder bra. Efter 410 sidor är mysteriet löst och då har Malin Fors velat döda både en och två personer. Hon har återigen hamnat lite snett i relationen med dottern, känt sig tvingad att börja dricka alkohol igen och gått lite hårt åt goda vänner. Utredningsgruppen har dessutom utökats med nya förmågor. Ny i gänget är den före detta volleybollspelaren Elin.

Kallentoft fortsätter sin Linköpingsserie och efter böcker om 5 årstider (!) rör vi oss nu i elementet vatten. Vågar man hoppas på fler berättelser fast med koppling till luft, eld, jord framöver? Ja, hur skall det gå för ensamvargen Fors egentligen?

Lättläst och helt okej, helt i linje med föregående titlar, en solid trea i betyg. Författaren har helt klart en egen stil där han låter de döda komma till tals och den är inte så dum alls.




Mons Kallentoft: Vindsjälar (Forum 2013)
Jovisst var det så, Kallentoft fortsätter sin serie om Malin Fors vid Linköpingspolisen med att ge romanerna namn utifrån elementen; vatten, vind etc… Det kommer säkert fler böcker framöver med jord och eld i titlarna.

Nåväl, med sina 286 sidor blir Vindsjälar den kortaste romanen i serien så här långt och fokus ligger denna gång på äldrevården. Vi har Malins dotter Tove som faktiskt just nu sommarjobbar på det privata Kerubens äldreboende där bokens dödsoffer snart kommer att påträffas.

Vi har Malins bror Stefan, en svårt handikappad man som vanvårdas på sin vårdinrättning i Hälsingland och så handlar det också om affärsmannen Hans Morelia, chef för det privata vårdföretaget Merapi som står i begrepp att sluta ett miljardkontrakt med ett amerikanskt bolag. Hans Morelia tjänar pengar som gräs samtidigt som personalen slavar och tvingas slita med ständiga besparingskrav. Och de stackars patienterna får kanske inte heller den vård och omsorg de borde…

Nu hittas Konrad Karlsson, en strokedrabbad och halvsidesförlamad äldre man, död i sin säng, med larmknappens sladd virad runt halsen. Först går tankarna till ett självmord men vi förstår alla att detta såklart är något helt annat. Ah, ett mord har begåtts!

Malin Fors och kollegorna kallas till platsen den här sommaren i Linköping och försöker finna en mördare. Innan allt är slut är det faktiskt två mördare som visat sina fula ansikten…

Det hela tuffar på rätt stillsamt men visst händer det grejer. Malin brottas som tidigare med sitt alkoholsug, sin tristess, sin ensamhet och en bitvis kärv relation med dottern. Dottern Tove å sin sida har sin mamma att hantera, sitt uppbrott från pojkvännen, sitt sommarjobb. Därtill även sin ilska över morbroderns tillvaro och problemen med att berätta för sin mor att hon skall jobba som volontär i Afrika till hösten… Kanske har hon också ärvt mammans sug efter alkohol?

Ja, här är det huvudpersonernas privatliv som blir så mycket mer intressanta att följa än själva brottsutredningen. Spänningen (ur ett kriminalromansperspektiv) är snudd på obefintlig även om det hela inte alls är dåligt, och Kallentoft har ändå en liten avslutande knorr i beredskap åt läsaren. Med ett enda stycke på näst sista sidan blir det plötsligt mer dramatik och spänning än i boken som helhet… Tänk så det kan gå.




Mons Kallentoft: Jordstorm (Forum 2014)
297 sidor som faktiskt är Kallentofts allra bästa i serien om Linköpingspolisen Malin Fors och hennes kollegor. Tempot är högt, våldsinslagen mer påtagliga och allt är en tuff kamp mot klockan. Någonstans finns en ung flicka levande begravd…

Peder Åkerlund vinglar hemåt i natten efter en lagom blöt kväll med polaren inne i stadens centrum. Någon i en bil ber om hjälp och Peder närmar sig. Dagen därpå hittas han naken och mycket död i ett buskage någon mil utan för Linköping.

Någon okänd verkar ha blivit förbannad på den före detta unge politikern. Peder var förvisso en gång i tiden sverigedemokrat och rasist, men visst hade han väl lämnat politiken, gjort en helomvändning och ångrat sina tidigare nedsättande kommentarer om utlänningar?

Så försvinner Nadja, en 16-årig ung tjej som varit mycket engagerad i miljö- och samhällsfrågor, en kaxig och högljudd röst i media där hon fördömt både sverigedemokrater och svensk flyktingpolitik. Vart har hon tagit vägen?

Ja, det blir fullt upp för poliserna. Kulorna viner om dem, bomber exploderar. En uppenbart galen person lyckas igen och igen få fatt på de personer han utsett till offer och det inträffar fler dödsfall.

Polisstyrkan i staden har fått en ny chef i Göran Möller, Malin Fors dotter försvinner någonstans i Afrika och mamman kan inte hålla sig borta från flaskan…

Här det dramatiskt på flera håll och berättelsen är lättläst. Många och korta kapitel driver upp tempot och Jordstorm är helt enkelt den mest spännande delen i serien så här långt. Snyggt omslag är det också…




Mons Kallentoft: Eldjägarna (Forum 2015)
Bara 312 sidor och de susar mycket snabbt förbi. Kallentoft får till en mycket lättläst berättelse som griper tag. Mig fångar den något alldeles extra, kanske för att jag bor i staden han skriver om, känner till platserna som beskrivs osv. men också för att detta är något som är skrivet för att väcka känslor, skapa något slags reaktion.

Hur går det inte att beröras av detta? Usch, sällan eller aldrig har jag fått ta del av så mycket elände i en bok! Det här är tung läsning, trots alltså högt tempo och luftiga sidor. Ibland måste jag pausa läsningen och bara hämta mig från den intensiva dos cynism, uppgivenhet, saknad och tragik som strömmar emot mig i Eldjägarna.

Vi har billig, utländsk arbetskraft som i värsta hettan slavarbetar i Förenade Arabemiraten. Det skall byggas idrottsanläggningar i Dubai, för miljarder kronor och TV-tittare samtidigt som de som sliter med bygget i princip inte får ut sin lön…

Och så finns där kvinnan som blir ihjälslagen när hon springer sin löprunda i skogen. Strax därpå brinner hon upp. Vi har den unga pojken som också dödas och en handläggare på socialtjänsten som gett upp och inte längre orkar hjälpa någon eller bry sig. Här finns mamman som slagit ihjäl sitt eget barn, helikoptern som kraschar på Ica Maxis tak och ännu mer…

Ett dödssjukt barn i Nepal, en polisman avstängd under pågående utredning. Och mer...

Det finns förresten slavarbetare på mycket närmre håll än Dubai. På en vacker tomt med sjöutsikt utanför Linköping bygger utländska killar en ny villa åt en rik man som vill skylta med sina framgångar.

Och så finns där såklart poliskvinnan Malin Fors som kämpar mot sitt alkoholsug, sin saknad och oro över dottern som är utomlands och sitt ständiga krav på att alltid få veta var pojkvännen är…

Ja du, eländes elände är vad som fyller de här sidorna. Om sjukdom och död och om att utnyttja sin ställning och sina pengar till att förtrycka andra. Det här är läsning man blir matt av, läsning att förfasas över eller att gråta lite till…