James Kahn: Poltergeist (Wahlströms 1984)
(Poltergeist. 1982)

Allt startar med att 5-åriga Carol Anne börjar prata med TV-apparaten. Flickan verkar se någon som de övriga i familjen inte kan skönja. Tja, det är väl bara det minsta barnet som har livlig fantasi... Men nej, naturligtvis inte. Familjen Freelings hus verkar vara hemsökt.

Carol Anne sitter länge och stirrar som förhäxad in i en brusande TV-bild, hunden skäller åt ingenting alls. Plötsligt börjar tavlor ramla ned från väggarna, glödlampor exploderar, porslinsfigurer svävar i luften, en otäck clowndocka försvinner från sin plats och dyker upp på olika ställen…

Ja, att fixa en tid hos en sömnspecialist räcker absolut inte för att få bukt med Carol Annes mystiska fixering vid TV:n. Plötsligt så har onda andar dragit in flickan i apparaten. Mamma, pappa, bror och syster kan nu höra hennes röster från dess högtalare. Dessutom verkar något ont lura inne i garderoben i de små barnens rum…

In i bilden kommer en kortvuxen kvinna, mediet Tangina, och ett team av forskare intresserade av parapsykologi. Tillsammans med mamma och pappa Freeling kämpar de mot elaka andar och försöker få den försvunna Carol Anne tillbaka.

Dessa 240 sidor utgör en nästintill exakt återgivning av filmen Poltergeist och trots det udda temat fungerar berättelsen rätt hyggligt i bokform. Sådana här bataljer med varelser från andra sidan blir nog annars mer tydliga och storyn mer skrämmande när den kompletteras med filmeffekter och ett soundtrack, dvs. filmversionen är bättre. Som roman bjussar jag på en svag trea i betyg, jag har ändå filmen i svagt minne när jag läser detta…