Mari Jungstedt: Där den sista lampan lyser (Albert Bonniers Förlag 2021)
Två 12-årspojkar från Stockholm gästar Gotland och upptäcker något de inte skulle ha sett. Plötsligt är barnen spårlöst försvunna...
Kommissarie Knutas och kollegorna söker desperat i en kamp mot klockan. Var är grabbarna? Vad har hänt? Vem tog fotot på dem som sänts till den ena föräldern? Det är det sista livstecknet. Så hittar man deras cyklar långt, långt borta på annan ort...
Vid sidan av saknade barn brottas Knutas och hans poliskollega och sambo Karin med den svåra frågan om abort. Karin har lyckats bli med barn, drygt 50 år gammal. Och pappa Knutas är ju snart 65... Är det verkligen rätt sak att satsa på, att bli föräldrar i den här åldern med allt vad det för med sig?
Stölder av museiföremål utgör en annan del av berättelsen på 322 sidor som tydligen är den 16:e delen i Gotlandsserien med kommissarie Knutas. Försvunna barn griper alltid tag lite extra men avslutningen är väl kanske inte superbra. Men visst skall det bli medelbetyg ändå. Typiskt lättläst i samma stil som så ofta förr, ja typ 15 gånger.
Mari Jungstedt: Det slutna rummet (Albert Bonniers Förlag 2023)
Rika stockholmskvinnan Olivia reser till Gotland för att planera makens 50-årsfest. Tyvärr har hon en mördare efter sig och hon dör under ett besök i Lummelundagrottan. Kommissarie Knutas söker en mördare och vill gärna komma i kontakt med den man som tältat lite undangömt i en dunge nere vid stranden. Innan man får fatt på den personen dör ytterligare någon, den här gången i en brand.
Kommissarien och hans kollega Karin väntar barn på ålderns höst. Karin är 50+, höggravid, sjukskriven och beordrad vila men nu sticker hon i väg norrut för att undersöka ett annat, 15 år gammalt, dödsfall på en ung flicka i en grotta. Visst finns det väl somligt som klingar falskt med den olyckan? Nog finns där väl likheter med mordet i Lummelunda?
Nyfikna reportern Johan och fotografen Pia håller sig framme och verkar ligga steget före polisen. Johan plågas dock svårt av en alltmer haltande relation med Emma. Har hans fru en affär med någon?
Det här är 318 mycket snabb- och lättlästa sidor om att krypa runt i trånga utrymmen under mark och hysa onda tankar Mördarens förklaring till dåden gjorde mig lika ledsen som förbannad. Vilken komplett idiot, men vilken mördare är inte det?
Mari Jungstedt: Den sista utposten (Albert Bonniers Förlag 2024)
Gabriella lämnar barnen till barnvakten och cyklar i väg till sin stuga bara för att stöta på en mördare. Omgivningen chockas rejält, vem kan väl ha velat den trevliga 4-barnsmamman, sömmerskan & körmedlemmen något ont? Är det hela ett slumpartat vansinnesdåd eller finns det hemligheter i offrets liv? Kommissarie Knutas tar sig an fallet med osviklig professionalism men han har också börjat tänka på refrängen. Han har för länge sedan passerat de 60, närmar sig 70 och har alldeles nyligen blivit far på nytt. Tillsammans med den yngre kollegan Karin har polisparet sent i livet blivit föräldrar på nytt och lilla Lydia är såklart Knutas ögonsten. Ja, det är kanske läge att pensionera sig?
Men först skall alltså en mördare hittas. Fast det är inte helt lätt, polisen får liksom inget riktigt grepp om vem mördaren kan vara och motivet till mordet är oklart. Reportern Johan och fotografen Pia snokar runt och kan kanske vara de som får fram den ledtråd som behövs?
Den döda Gabriella är förresten inte mördarens enda offer, det skall ske flera mord innan bokens 348 sidor är slut och den skyldige bakom lås och bom. Detta är lättläst läsning om sommarmord på Gotland i samma stil som tidigare, varken speciellt bättre eller sämre. Gillar du en bok uppskattar du dem säkert alla, typ. Den sista utposten är Knutasseriens 18:e berättelse.