Robert Jordan: Vinterns hjärta (Natur och Kultur 2001)
(Winter's Heart. 2000, kapitel 1-14)
Av oklar anledning bjuds man på en hela 86 sidor lång prolog som förstås lika gärna kunde ha varit typ kapitel ett och två av berättelsen.

Man hittar Svarta ajah i Vita Tornet men kan man säga något till Elaida, den Amyrlintronande? Hon är kanske Svarta ajah hon också?

Elayne vill kliva upp på tronen som drottning i Andor för riket är rätteligen hennes. Tyvärr är det minst tre personer som utmanar henne om makten. Problem med havsfolket har hon också men som tur är får hon dock en syster. Olyckligtvis är nog en av tre kvinnor i hennes närhet en förrädare, men vem?

Rand skickar i väg Perrin för att hämta profeten Masema. Tyvärr är han både motsträvig och galen. Han skulle komma med bara hundra man i följe men nu har han en armé med flera tusen krigare med sig. Perrin får också veta att hans hustru Faile är kidnappad av aiel. Han sänder ut ett rop på hjälp till vargarna men de låter snarast meddela att de inte kan vara till hjälp och att han borde söka sig en ny maka. Det tänker han inte göra. Överraskande nog vill Masema göra gemensam sak med Perrin.

Faile kämpar mot kyla och hunger i fångenskapen. Hennes fångvaktare verkar inte vara helt pålitliga och frågan är om det går att fly, om det är värt ett desperat försök eller om det är smartast att vänta på räddningen?

Elayne blir förgiftad och Nynaeve bedriver utbildning men får själv lära sig ett och annat. Hon träffar också en förklädd Drake och ombeds ta hand om ett par synnerligen viktiga statyetter. Rand uttrycker sin kärlek för tre olika kvinnor och de lovar alla att hålla sams och dela på honom. Vi får väl se hur det går med det! Dessutom får vi veta identiteten på De Nio Månarnas Dotter.

342 sidor följt av några sidor ordlista och uttalsordlista. Som helhet kanske något bättre än några av de senaste titlarna i serien men i mitt tycke alldeles för många karaktärer att följa och nya introduceras i rask takt, alltför många nya också. Det är vänner, fiender och förrädare, Aes Sedaier överallt, bekanta och noviser, därtill härskare och uppassare, krigare från en mängd folkslag, mörkvänner och fler. Det blir lite onödigt många kan jag tycka. Men jag kämpar vidare, nånstans finns väl ett slut på sagan?

Robert Jordan: De nio månarnas dotter (Natur och Kultur 2002)
(Winter's Heart. 2000, kapitel 15-35)
Mat Cauthon vill inget hellre än att lämna Ebou Dar och komma bort från furstinnan Tylin. Han måste gå en fajt mot en gholamen och lösa en klurig gåta, och så stöter han på de nio månarnas dotter utan att veta om det! Hon är ju kvinnan han skall gifta sig med, har det sagts. Mat måste också befria tre damaner. Furstinnan Egeanin letar besättning till sitt fartyg. Kanske kan de hjälpa varandra?

Elayne Trakand kämpar med att återta sin tron. Gravid är hon visst också. Rand reser till Bortre Madding och försöker ena manlig och kvinnlig Kraft och hela sina allvarliga sår som han fått av förgiftade mörkvapen. 349 sidor och sen ordlista och uttalsordlista.

Robert Jordan: Dunklets korsväg (Natur och Kultur 2003)
(Crossroads of Twilight. 2002, kapitel 1-14)
Det är vinter, krig och tillhörande intriger och rykten. I Vita Tornet finns folk som inte vet hur de skall tolka alla de nyheter de får från omvärlden, vad är sant och vad är det inte? Och vem inom tornets egna murar kan man egentligen lita på? Inom Aes Sedaierna har det ju sedan länge funnits olika grupperingar, somliga med vitt skilda intressen.

Furst Gawyn är i Dorlan och tänker på Egwene. Då kommer bud från den Amyrlintronande, Gawyn kallas till Tar Valon. Mat är riktigt trött på Ebou Dar och vill därifrån. Dessutom har han kidnappat storfurstinnan Tuon, De nio månarnas dotter. Furyk Karede hade till uppgift att skydda storfurtinnan, nu måste han finna henne snarast möjligt.

Perrin vet inte om galningen Masema, Profeten kallad, är en pålitlig vän eller en förrädare. Perrin skulle vilja sopa bort hans trupper men de är minst fyra gånger så stora som hans egna, dessutom är det långt viktigare att han finner och räddar sin hustru Faile som kidnappats av shaidofolket. Tyvärr verkar det sällskapet omfatta minst tiotusen man, fem gånger så många som Perrin har. Vad sjutton skall han göra?

Faile planerar för sin rymning. En gravid Elayne försöker ena de närliggande folken under sin tron och överallt hotar seanchan.

Varför boken inleds med hela 99 sidor prolog som är precis som berättelsen i övrigt känns mest knasigt och som vanligt tuffar det mesta på i bekant stil, med alldeles för mycket snack och utfyllnad, för många karaktärer och för lite action. 386 sidor och sen ordlista och uttalsordlista.

Robert Jordan: De dödas stad (Natur och Kultur 2003)
(Crossroads of Twilight. 2002, kapitel 15-30)
De dödas stad är So Habor och dit kommer Perrin i sökandet efter Faile. So Habor är såklart inget annat än en spökstad man helst vill lämna snarast möjligt.

Fast boken startar med ett kapitel om folk som intrigerar för att ta makten i Andor med omnejd och gå förbi familjen Trakand som ju är de äkta tronföljarna. Därefter kommer ca 150 intressanta och spännande sidor om Egwene och Aes Sedaier. Egwene, den Amyrlintronande, har kommit till Tar Valon med sitt följe dvs. Furst Gareth Bryne och hans soldater. Nu är frågan, skall man engagera sig i strid och blodspillan eller söka förhandling med folket i Vita Tornet, främst Elaine, en annan Amyrlintronande? Nån kommer med det uppseendeväckande förslaget att man borde slå sig samman med det Svarta Tornets män som behärskar Kraften! Men jösses, något sådant har genom historien aldrig ens övervägts, snarare varit strikt förbjudet. Ja, och inne i Tornet finns mörkvänner och äkta Aes Sedaier, dock somliga av vitt skilda uppfattningar i viktiga frågor. Vem vågar lita på någon annan?

Rand ligger lågt och Mat är på väg bort från Ebou Dar tillsammans med storfurstinnan Tuon som han ju liksom kidnappat. De slår följe med Lucas kringresande cirkussällskap och vill undvika seanchanfolk som väl jagar efter dem. Mat köper ett smycke till Tuon och inser att han börjar gilla henne mer och mer. Vilket ju kanske är bra eftersom legenderna som sagt hävdar att de skall gifta sig med varandra. Å andra sidan finns det de som påstår att de redan är det! Håhåjaja. Boken är såklart inte utan utdragna sega partier så självklart kunde detta ha varit bra mycket bättre, men den här delen är i alla fall betydligt bättre än flera föregående så nu bjussar jag allt på en betygstrea, om än kanske en svag till måttligt stark en. 354 sidor följt av ordlista och uttalsordlista.